Bill Johnson är en idag mycket efterfrågad amerikansk förkunnare och som kan sägas stå för bl.a. den s.k. Toronto-andligheten och Trosrörelsens teologi – vilket artikeln nedan påvisar. Hans hemhörighet är i församlingen Bethel Church i Redding, Kalifornien, USA, där han också driver en stor bibelskola. Bill Johnson har själv sagt att han fick sitt ”andliga genombrott” efter att ha blivit fylld av den ”smörjelse” som förmedlades i den s.k. Toronto-väckelsen. Hans verksamhet kännetecknas inte minst av märkliga men helt utombibliska manifestationer som ”guldregn”, ”glory cloud”, ”bönetunnlar” och så det vanliga inom Toronto-andligheten (men inte bara där!) med folk som faller omkull, sprattlar, skakar, gapskrattar och att somliga får som kramper i kroppen. Inom hinduismen kallas detta för "kundalini-fenomen", där kundalini syftar på den s.k. "ormkraft" som skall stiga upp genom kroppen. Bill Johnson har tyvärr även blivit en upphöjd förkunnare i Sverige, inte minst genom rörelsen New Wine.
När man granskar Bill Johnsons förkunnelse är det tydligt att den inte handlar om genuin evangelisk teologi; den är mycket långt därifrån! Det är istället frågan om ytterligare en variant på sådan trosförkunnelse som kom till Sverige i början av 80-talet via Ulf Ekman, och som ganska snabbt avslöjades innehålla mycket allvarliga villoläror av gnostisk typ. Men den har inte blivit rätt bara för att åren gått! Skall man jämföra Bill Johnsons teologi med något annat, står den mycket nära New age-rörelsens gnostiska idéer. Detta är mycket tydligt i bl.a. hans undervisning om att bygga ett gudsrike här och nu och att de troende skall kunna bli som gudomliga genom ett ”uppstigande” och gemensamt i sig själva manifestera Jesu återkomst till jorden. Bill Johnsons läror kan även beskrivas med termer som nyplatonism och ”den himmelske eros”. Och NEJ, New age har ingalunda kopierat kristendomen! Det är i stället så, att inom kristenheten har bibliskt förankrad evangelisk kristen tro mer och mer fått maka på sig till förmån för influenser som kommit från inte minst New age-rörelsen.
Den ursprungliga artikeln är på engelska, där också alla källhänvisningar finns. Den återfinns hos CrossWise.
Översättningen är gjord av en av en läsare av BibelFokus.
/Lennart
Bill Johnson påstår att vi kan ”Tänka och leva från Guds högra sida”
”…Liksom Fadern har satt Jesus vid Sin högra sida, på samma sätt har han satt DIG vid sin högra sida, därför att DU är I Kristus…”
Bill Johnson, ”Thinking from the Throne” podcast 9 juni, 2013
Jag hade aldrig kunnat planera för detta. I den förra artikeln gjordes ett försök att få ihop Bill Johnsons uttalande om Jesus som evig Gud med hans övriga undervisning som indikerar en temporärt icke-gudomlig Jesus. Detta med antagandet om att Johnson kan ha haft i åtanke Johannes 3:13, Efesierbrevet 2:6 och Kolosserbrevet 3:1-3 som ett sätt att förklara hur Jesus kunde leva i två dimensioner simultant, och med tanken på att kristna kan göra detsamma – så som läran om ”Guds Manifesterade Söner” (GMS) påstår. Otroligt nog, samma dag som slutklämmen skrevs på den förra artikeln (den publicerades den 13 juni 2013), så höll Bill Johnson en predikan där han använde exakt dessa bibelverser, i exakt detta syfte! Med denna podcast-inspelning som bevis, blir det uppenbart att Johnson faktiskt delar samma GMS-uppfattning som Bill Britton, som visas i ett citat i förra artikeln.
I denna artikel kommer det att refereras till Johnsons predikan/podcast med titeln ”Att tänka från tronen”. Istället för fotnoter vid varje citat kommer tidsmarkörer att stå före och efter de transkriberade citaten. Allt skrivet med STORA BOKSTÄVER indikerar att Johnson betonar ett visst ord. All fetstil är så klart adderad. Bill Johnson säger:
[0:24] ”…Jag vill fortsätta där vi liksom slutade här för några veckor sedan… serien jag påbörjade om Tronlivet, den uppstigna livsstilen…
Jesus stod inför Sina lärjungar, inför Nikodemus i Johannes kapitel 3, och Han gjorde det här uttalandet, Han sa, ”Ingen har UPPSTIGIT till Fadern utom Han som steg ned” [Joh 3:13] Nu är det här innan Hans död, innan Hans uppståndelse; så Han beskrev här en livsstil av intimitet med Fadern där Han fastän Han stod på jorden hade uppstigit till himmelska dimensioner i sin relation med Gud. Poängen är, att detta är en inbjudan till varje troende…” [1:52]
Lade du märke till något? Johnson påstår att Johannes 3:13 betyder att Jesus ”uppsteg” medan han fortfarande var kvar på jorden under sin inkarnation, innan hans bokstavliga, fysiska uppstigande (Apg 1:9-11) – och att denna ”livsstil av intimitet med Fadern” var det som möjliggjorde hans ”uppstigande till himmelska dimensioner med Gud”. Dessutom utgör detta en ”inbjudan till varje troende” att göra detsamma – det vill säga, att uppnå den ”uppstigna livsstilen”, eller ”tronlivet” redan här på jorden.
Även om Johannes 3:13 kan vara lite svårtolkat, så kan ingen trovärdig texttolkare komma fram till att Jesus hade mystiskt ”uppstigit” medan han fortfarande var på jorden, före hans bokstavliga uppstigning. Men Johnsons syn skiljer sig inte nämnvärt från gnostiska frälsarmyter från det andra århundradet (eller kanske det sena första), där Jesus sägs uppstiga och nedstiga som ett mönster för andra att ta efter, som en väg till självfrälsning (ibland med Kristus i skild betydelse från Jesus som ett sätt att ”uppstiga”). Min uppfattning är dock – som jag har skrivit om på andra ställen – att Johannes evangelium snarare skrevs i polemik mot denna typ av proto-gnosticism från det första århundradet, även om somliga gnostiker under andra århundradet tolkade Johannes evangelium som en gnostisk skrift. Wayne Meeks bemöter den väldigt liberale Rudolf Bultmanns uttalanden i ämnet :
”…Helt säkert, Bultmanns observation om att de närmaste bevarade analogierna till den johannitiska myten [anm. temat uppstigande/nedstigande] kan återfinnas i den gnostiska rörelsens litteratur står fast, och hade styrkts av senare upptäckter. Problemet uppstår i att bedöma de väldigt viktiga skillnaderna mellan den typiska gnostiska myten och Johannes, och därmed riktningen på relationen mellan de två mönstren. Den kanske viktigaste skillnaden, vilket inte undgick Bultmanns notis, är det faktum att i gnostiska myter jämförbara med det johannitiska mönstret, så speglar frälsarens uppstigande och nedstigande den mänskliga essensen (själ, pneuma [ande], säd, eller liknande), emedan det i det fjärde evangeliet inte finns någon sådan analogia entis [analogi om varande/imitation] mellan förlossare och förlossad…”
[johannitiska = skrifter tillskrivna aposteln Johannes författarskap]
Med andra ord, så behövde Förlossaren själv enligt dessa gnostiska texter först bli förlossad, och det mönster han utgjorde för självfrälsning var en modell för alla (eller en utvald skara). Är det detta som Bill Johnson menar?
Vad Johnson beträffar, verkar det som att den ultimata målsättningen med ”att uppleva Guds närvaro”, ”intimitet med Fadern”, ”biblisk meditation”, eller att ”bada i hans närvaro (soaking)” är att ”uppstiga”, och därmed att ha ett helt ”förnyat sinne”, som i betydelsen att uppnå full GMS-status (som ”Guds Manifesterade Söner”). GMS-läran delar stora likheter med New Age-läran om den ”uppstigne Mästaren”.
New age:are kallar denna process som leder fram till uppstigandet för ”att utvidga ditt Kristus-medvetande”, vilket kan åstadkommas genom att ”uppleva Gud” genom centrerande bön, eller kontemplativ bön – samma term som används av många inom kristenheten. Detta skiljer sig inte nämnvärt från det andra århundradets gnostiska idé om att ta emot ”särskild kunskap” (gnosis), eller mystik insikt som en väg till självfrälsning; faktum är att det är en uppdatering av denna gnostiska doktrin. Så här beskriver en New age:are sin väg mot ett ”högre medvetande”:
”Hur skulle det kännas att vara omfamnad av Gud? Hur skulle det kännas att bli medveten om hur djupt du är älskad av ditt Gudomliga Ursprung? Det är möjligt att uppleva detta! Du kan ha en direkt personlig upplevelse i att känna Skaparens kärlek för dig växa till den kroppsliga upplevelse av kärlek som du längtar efter.
Anden har kapacitet att relatera till oss på det sätt vi behöver och önskar. Att relatera till Gud som en energikraft eller som kärlek är helt klart en väg mot ett högre medvetande. Dock upplevs kärlek bäst i personliga relationer – du kan till exempel inte få kärlek från en sak, bara från en annan person. Vi kan känna Gud genom våra hjärtan genom att helt enkelt önska en personlig relation. Detta öppnar en portal för Anden att fylla oss med den kärlek och acceptans vi behöver, som vi inte fick som barn eller i våra vuxna relationer.”
Man uppnår den fulla manifestationen som en Guds son, det vill säga en Mästare, genom ett ”högre medvetande” (genom en ”livsstil av intimitet med Fadern”?). Man kan, som titeln på denna podcast säger: ”Tänka från Guds tron”. Eller som New age-läraren Alice Bailey uttrycker det i sin jämförelse mellan den manifesterade sonen (Mästaren) och den ännu icke uppstigne lärjungen, så kan Mästaren: ”verka från ovan till nedan” och inte (så som är fallet för alla lärjungar idag, men naturligtvis inte för Mästarna) ”från nedan mot ovan”…”. Mycket likt vad Johnson har konstaterat på Facebook:
”Det mest konsekventa sättet att demonstrera Guds rike är genom det förnyade sinnet [den uppstigna livsstilen, det vill säga uppståndelselivet]. Det är så mycket mer än att tänka rätt tankar. Det är hur vi tänker – från vilket perspektiv. Rätt utfört, så ”resonerar” vi från himlen till jorden. ”
Bill Johnson, Facebook, den 12 maj, 2012 (fetstil adderad)
Eller som Alice Bailey på annat ställe uttrycker lärjungens målsättning:
”…Vi förbereder oss för expanderade medvetanden som kommer att hjälpa oss att leva i två dimensioner samtidigt – det liv som måste levas på jorden och det liv som vi kan leva i Guds rike…”
Drar jag förhastade slutsatser? Var snäll och fortsätt läs.
Den Uppståndne, Uppstigne, och Förhärligade Jesus som modell för jordiska "troende"
Vi fortsätter där vi slutade i podcasten:
[1:52] ”… Aposteln Paulus myntade ett uttryck […] när han talade om att varje troende sitter i himmelska höjder, i Kristus [Ef 2:6] Så föreställ er detta: Jesus blev uppväckt från de döda genom Uppståndelsens Ande. När Han blev uppväckt, så steg Han upp till himlen, och satte Sig på Faderns högra sida, och var sedan förhärligad. Okej? Så vi har uppstått, uppstigit och förhärligats…” [2:22]
Här utvecklar Johnson sin poäng om den troendes målsättning att uppnå/tillskriva sig exakt samma saker som han menar att Jesus gjorde i Johannes 3:13 – att genom tro ”uppstiga” via en ”livsstil av intimitet med Fadern”, där Johnson använder sig av Efesierbrevet 2:6 som utgångstext (se tidigare artikel för rätt tolkning av denna vers). Menar han att den ”troende” kan bli ”uppstånden, uppstigen och förhärligad” medan han ännu är kvar här på jorden?
I en annan ljudinspelning från 2010, säger Johnson det nedan. Notera hans påstående att Jesus ”åter-ärvde allt” som en människa, inte som Gud, och samtidigt uttrycker Johnson den sedvanliga dementin om ”evig Gud”. Man måste undra vad det är Jesus ska ha ”avsagt sig” för att sedan ”åter-ärva” det, i citatet nedan. Men ännu mer viktigt just här, lägg märke till svamlandet mitt i, där han påstår att Jesus ”inte är en uppstigen varelse”, eftersom han ”inte arbetade sig upp till gudomlighet”:
”Fadern ärade Honom så för Hans perfekta lydnad, att Han nu åter-ärvde allt; men, nu inte som Gud. Missförstå mig inte. Jesus är inte en uppstigen varelse; det är Han inte, uh, Han arbetade Sig inte upp till gudomlighet. Han är evigt Gud. Men, när Han åter-ärvde allt, så ärvde Han det som en människa utan synd. Varför? Så att du och jag kan positioneras till att ärva allt med Honom. Han avsade Sig allt, så att Han kunde åter-ärva på ett sätt som skulle inkludera oss.”
Tvärtemot Johnsons dementi (återigen, vad inkluderades i ”allt” som Jesus ”avsade sig” och sedermera ”åter-ärvde”?), så verkar det som att han kan ha nytolkat Baileys teosofiska lära om att Jesu fem stora livshändelser (födelse, dop, förklaring, korsfästelse och omvändelse/uppstigande, de två sista grupperade som en) – uppnåddes både faktiskt och symboliskt av Jesus för att det skulle utgöra en symbolisk modell för andra. Med andra ord så utgjorde Jesus, enligt denna esoteriska doktrin, ett faktiskt, konkret mönster, både bokstavligt och symboliskt för att den ”troende” själv skulle kunna göra detsamma. Som vidare bevis för att Johnson kan ha nytolkat Baileys modell, så har han vid andra tillfällen gjort det explicita påståendet att: ”…nästan alla Jesu upplevelser som finns nedtecknade i Skriften var profetiska exempel på den gudsdimension som görs tillgänglig för varje troende”, där sammanhanget hänvisar till Förklaringsberget som ett exempel.
Baileys femfaldiga mönster förklaras i hennes bok från 1937, Från Betlehem till Golgata: Jesu Initieringar, och det vore till hjälp att citera ett lite längre avsnitt som illustration (notera att ”myt” här tidigare är definierat som ”ett påvisbart faktum”):
”…Genom själv-initierade experiment kan vi bevisa dess validitet; genom erfarenhet kan vi etablera dem som kontrollerande krafter i våra liv och genom deras uttryck kan vi demonstrera dess sanningar till andra. Detta är denna boks tema, då den berör evangelieberättelsens fakta, denna femfaldiga sekventiella myt som lär oss gudomlighetens uppenbarelse i personen Jesus Kristus, och som förblir för evigt sann, ur kosmisk hänsyn, ur historisk hänsyn, och i sin praktiska applicering för individen. Denna myt delar upp sig i fem stora händelser:
- Födelsen i Betlehem
- Dopet i Jordan
- Transfigureringen på berget Karmel
- Korsfästelsen på berget Golgota
- Uppståndelsen och Uppstigandet
Dessas betydelse för oss och deras nytolkning i modern tid är vår uppgift.”
”Evangelium” är här omtolkat som självfrälsning genom självförgudning genom att följa de fem stegen ovan symboliskt, snarare än bokstavligt. Förstå att med ”uppenbarelsen av gudomlighet i personen Jesus Kristus” menas ett gradvis gudomligblivande, inte att den jordiske Jesus i sig var gudomlig. Inom ockulta läror såsom teosofin, och i en del gnostiska läror från det andra århundradet (och idag), så bar mannen Jesus från Nasaret en gudagnista/”Kristi säd” inom sig, liksom all mänsklighet (ockultister förvränger för detta ändamål Kol. 1:27, ”Kristus i er, härlighetens hopp”), vilken uppväcktes vid ”jungfrufödseln” och fortsatte att växa tills han till fullo ”dog till sitt lägre, materiella jag vid korsfästelsen”, då han gjorde sig kvitt med sin yttre materiella kropp, varpå han sedan uppsteg. ”Kristusanden” – som var skild och avgränsad från mannen Jesus – behövde komma vid Jesu dop för att verkställa det andra till femte steget (känns det bekant?).
Så, är nu detta vad Johnson har i åtanke i sin undervisning? Fortsätt att läsa.
I en uppföljare till predikan den 9 juni, med rubriken “Waiting patiently in hope” (Att tålmodigt vänta i hoppet) från den 23 juni, 2013, utvecklar Bill Johnson ytterligare de grundläggande teman som framkom i ”Thinking from the throne” (Att tänka från tronen). Ännu viktigare, han gör följande påstående, som passar väldigt väl in på Alice Baileys modell ovan:
”…Kristi död är även döden för din gamla natur. Kristi uppståndelse är faktiskt din uppståndelse. Hans uppstigande är faktiskt ditt lagliga tillträde till de himmelska sfärerna. Och Hans förhärligande är den position där den nytestamentlige troende träder in i Guds härlighet. Vi LEVER i denna atmosfär av närvaro…” [3:15 – 3:39]
Som vi så väl vet, så lämnar inte vår syndanatur oss i detta liv (Rom 7:14-25), men vi måste leva av Anden snarare än av vår syndfulla natur (Rom 8:4) genom att underkasta oss Anden istället för vår syndanatur (Gal 5:16-26). Det är inte förrän vid de heligas uppståndelse som syndanaturen lämnar den helgade – en ännu framtida engångshändelse för alla kristna kollektivt, inklusive dem som har insomnat under tidigare århundraden, vid ”den sista basunen”, då vi får ta emot våra icke-köttsliga kroppar (1 Kor 15:50-54).
I Alice Baileys teosofiska läror, samt andra ockulta/esoteriska doktriner, har människan istället två naturer – en mänsklig (lägre jag, ego) samt en inneboende gudomlig natur (en gudomlig gnista/säd eller ”inre Kristus”, ett högre jag). Enligt Baileys fem steg ovan, är ”korsfästelsen” – den så kallat ”stora avsägelsen” – den punkt då ”det gamla jaget” (”den gamla naturen” i Johnsons citat ovan?) i lärjungen har blivit helt övermannat, bemästrat av den nu helt förverkligade gudomliga naturen, kulminationen av processen att ”dö till sig själv”. Efter denna död för det lägre jaget (”gamla naturen”?), som förvandlar lärjungen till en andevarelse, som avklätt sig den yttre materiella kroppen (känd som ”icke-jaget”), följer uppståndelsen/uppstigandet. Detta är det slutliga steget, och lärjungen är nu en fullt manifesterad Guds son, vanligtvis känt som en ”Uppstigen Mästare”.
Dessa steg måste inte klaras av under en livstid, för vid dödsögonblicket återuppstiger anden till det himmelska för att invänta sin reinkarnation i en annan kropp, för att kunna fortsätta processen Anden fortsätter att återfödas i det oändliga, tills den uppnått de fem stegen, det vill säga blir en Uppstigen Mästare, eller en manifesterad Guds son. Individen har nu uppnått samma nivå som ”Mäster Jesus” som utgjort mönstret för denna ”Fiskarnas tidsålder”. [Detta enligt Alice Baileys och andra ockulta/esoteriska doktriner].
Den som vet något om läran om Guds Manifesterade Söner (GMS) vet att detta ”komma in i Herrens härlighet” som Johnson använder ovan, är tydligt GMS-språk, och refererar till en helt förhärligad ”troende” på jorden. Och GMS skiljer sig inte nämnvärt från Baileys undervisning om att bli en ”Mästare”, så som beskrivits i de fem stegen ovan.
Så, i det direkt föregående citatet, gör Johnson anspråk på att Jesu död var döden för hans ”gamla natur”, det vill säga, hans lägre, mänskliga natur? Åter-förverkligade Jesus vid denna punkt sin gudomlighet för att han tidigare hade ”tömt sig själv på gudomlighet och blivit människa” vid inkarnationen – kanske i sig en ”omtolkning i modern tid” av Alice Baileys femstegsprocess ovan? Var det delar av, eller hela gudomligheten, som Jesus ”avsade sig” och sedan ”åter-ärvde” i citatet från 2010 ovan? Notera även att Bill Johnson har påstått att Jesus blev ”född på nytt”, och menade att detta inträffade vid hans uppståndelse, vilket återigen är i linje med den teosofiska modellen ovan. Detta påstående gjordes (av Bill Johnson) på Facebook i mitten av februari, 2011, i respons på en fråga från Kevin Moore:
”Jesus var helt klart syndfri. Det felfria lammet. MEN Han BLEV TILL SYND. Han behövde bli uppväckt från de döda. Apg 13 kallar Honom ’den förstfödde från de döda’. Han uppväckte inte Sig själv. Fadern reste upp Honom genom Anden. Han föddes… av Maria. Det är en gång. Han uppväcktes från de döda. Det är två. 'På nytt'. Det är inte ett påstående som skapar någon ny lära. Det är för att få folk att tänka, vilket blir väldigt skrämmande för en del. Primärt är det för att hjälpa oss att uppskatta det faktum att Jesus hade blivit till synd, och behövde uppståndelsen lika mycket som vi behöver bli födda på nytt.”
Ingen trovärdig kristen pastor skulle ens skämta om en sådan sak som att Jesus ”föddes på nytt”. Och Jesus blev inte bokstavligen ”till synd”. Han var vårt syndaoffer, som utgjorde försoning som mänsklighetens Förlossare (endast för dem som tar emot hans försoningsoffer, förstås). Jag håller dock med om en sak: det är ”inte en ny lära”, eftersom den grundläggande idén i denna lära går långt tillbaka till andra århundradets gnostiska frälsarmyter, som tidigare noterats. Men åter igen, utgör denna del en nytolkning av Baileys femstegsprocess? (Notera också att hela Treenigheten, i motsats till vad Johnson påstår, uppväckte Jesus från de döda: Jesus själv – Joh 2:19-22, 10:17-18; den Helige Ande – Rom 1:4, 8:11; Fadern – Apg 5:29-31, Gal 1:1, Ef 1:17-20; Gud – Apg 2:24, Rom 4:24.)
Om vi går tillbaka till Johnsons ”Att tänka från tronen”, kan vi se honom vidmakthålla påståendet att ”troende” behöver förstå att de nu är uppståndna/uppstigna – åtminstone potentiellt – enligt hans förvanskning av aposteln Paulus ord i Efesierbrevet 2:6, genom att byta ut ”ännu inte” mot ”redan nu”. ”Troende” måste helt enkelt inse detta ”faktum”, och sedan uppnå det:
[2:23] ”…Jesus åstadkom detta för din och min skull, så till den grad, att Bibeln säger att VI är uppståndna MED Honom. Så, Hans uppståndelse är i realiteten vår uppståndelse. För att uttrycka det på ett potentiellt lite mer stötande sätt: VI – på grund av din tro på Kristus – VI är uppståndna från de döda liksom Jesus, för det är faktiskt HANS uppståndelse. Det är inte så att HAN uppstod, och sedan delade Han något av det med oss – det är inte alls så. Bibeln säger att VI har uppstått tillsammans med Kristus. Hans uppståndelse ÄR min uppståndelse.
…Det som är möjligt är att genom biblisk meditation, som är att fylla ditt sinne med sanning, genom att tänka på en sanning som verkar för stor, för bra för att vara sann… inbjuder Herren oss faktiskt till ett möte där vi börjar tänka och se i enlighet med den bibliska realiteten. [3.15]
Lägg märke till att ”biblisk meditation” innebär att söka ”intimitet med Fadern” och att fylla sinnet med ”nya sanningar/uppenbarelser”, det vill säga nya sätt att förstå Skriften (Joh 3:13, Ef 2:6), i detta fall.
Jonson läser och använder Kolosserbrevet 3:1-3 på samma sätt som ovan, underförstått att ”troende” är uppståndna/uppstigna nu (femte steget?), för de har redan dött (fjärde steget?):
[18:04] ”… Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida; TÄNK på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Varför då? Därför att ni har dött. Ert liv är DOLT med Kristus… Eftersom du har dött, sätt ditt sinne där ditt liv är fördolt, vilket är där ovan, det är i Kristus. Allt som gäller ditt liv är fördolt i denna dimension… alla andra platser är en utflykt… Det är där du lever. Det är där du bor, det är hemma…” [19:06]
Johnson upprepar sin förvanskade tolkning av Kolosserbrevet 3:1-3 senare i inspelningen:
[22:23] ”… Det är en livsstil, det är en plats att LEVA utifrån… FRÅN den varaktiga närvaron av den uppståndne Kristus. Jag talar inte om teologin om den uppståndna närvaron, jag menar mötet… med allsmäktig Gud – att leva utifrån den platsen förändrar allt… TRONlivet, det UPPSTIGNA livet är en inbjudan för varje troende…”[22:58]
Som Bill Fawcett, på Facebooksidan ”Bethel Church och Kristendomen” (den 21 juni, 2013) så rättframt observerade om Johnsons podcast-predikan: ”den huvudsakliga doktrinära tyngdpunkten i budskapet är att vi lever i ett andligt universum, och den nuvarande världen är bara en illusion”. Just detta tema är en viktig poäng i en tidigare CrossWise-artikel (”Johnson visar sina trosrörelserötter”). Enligt vissa ockulta doktriner är den fysiska världen vi lever i en illusion (en ”utflykt” för att använda Johnsons ord), emedan andevärlden är en realitet.
Denna idé kommer ursprungligen från det andra århundradets gnostiska dualism (och är delvis hämtad från platonismen), även om den också är utbredd i österländska religioner – en falsk dikotomi där all materia är ond, och allt andligt är gott. [Falsk dikotomi är ett argumentationsfel där personen förutsätter att det bara finns två alternativ, men där det egentligen skulle kunna vara så att båda dessa ”teorier” är falska eller att dessa inte behöver utesluta varandra.] New age-doktriner härstammar till större delen från teosofin och andra metafysiska kulter, vilka alla adopterar doktriner från österländska religioner. Följande citat är från Madame Helena Petrovna Blavatsky, grundare av teosofin (1875), där hon lånar termen maya från buddismen, med betydelsen ”illusion”, i sin beskrivning av samma lära:
”Läsaren måste minnas att, enligt vår lära som ser detta fenomenala universum som en stor illusion, ju närmare en kropp kommer den OKÄNDA SUBSTANSEN, desto mer närmar den sig verkligheten, då den tas allt längre bort från denna världens Maya…”
”När den andliga varelsen bryter sig lös från varje partikel materia, bara då träder den in i det eviga och oföränderliga Nirvana. Han existerar i ande, i intet, som en form, en skugga, en antydan, han är helt utplånad, och kommer därmed inte att dö mer, för ande enbart är inte Maya, utan den enda VERKLIGHETEN i ett illusoriskt universum av ständigt skiftande former.”
Men om målet för ”den andliga varelsen” är att frigöra sig från materia, som en väg till självfrälsning genom självförgudning, och inte mera dö, hur hör det ihop med vad Johnson undervisar ovan? Bailey ger oss svar:
”Han [Kristus] frigjorde oss därmed från formsidan av livet, av religion och materia, och visade för oss möjligheten att vara i världen men inte av världen, och leva som själar, frigjorda från köttets begränsningar, medan vi ännu vandrar på jorden.”
”Om han väljer att ta ett fysiskt redskap [en kropp]… så kommer Mästaren att ’verka från ovan mot nedan’ och inte (vilket är fallet idag med alla lärjungar, med undantag naturligtvis, för Mästaren) ’från nedan mot ovan’.”
En Mästare, eller en manifesterad Guds son, kan välja att komma tillbaka till jorden, utan eller med en ”jordisk kropp”, och kan därmed leva ”i två dimensioner samtidigt”. Detta skiljer sig inte nämnvärt från Johnson, som påstår att denna ”uppstigna livsstil” gör det möjligt att leva ”vid Guds högra sida”, och på samma gång här på jorden:
[32:48] ”…I samma mån som Fadern satte Jesus på sin högra sida, i samma mån han har satt DIG på sin högra hand, eftersom DU är I Kristus ... Det förnyade sinnet betraktar verkligheten utifrån det som Lammet har åstadkommit ... Detta är det normala livet för den troende. [33:59]
Trots att vi en dag kommer att upphöjas med Kristus, är det hädelse att hävda att vi faktiskt ska vara på tronen, att tänka och leva "från den bestående närvaron av den uppståndne Kristus", vid Faderns högra hand, den plats där Jesus Kristus nu sitter.
I denna Johnsons undervisning och i hans andra texter, så gör han mycket av detta "förnyade sinne”. Men detta sker genom "intimitet med Fadern", "soaking i Guds närvaro", "biblisk meditation", etc. Dessa "möten med Gud” tillåter den "troende" att avancera i hans/hennes andliga utveckling – precis som i det andra århundradets gnosticism:
[34:00]… Och jag känner som om Herren, till och med just nu, bjuder in oss ... drar in oss i möten som justerar vårt perspektiv ...den som har mött Gud ser från hans perspektiv, ser genom hans ögon - inbjudan att varje troende måste komma högre upp…[34:43]
Bill Johnson menar att varje ”troende” kan komma så högt upp att de kan uppnå Guds FULLHET. Han gör det genom att först citera Kolosserbrevet 2:9 och säger att ”Ty i honom [Jesus] bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt” [7:28 – 9:13]. Sedan tar Johnson det ologiska klivet till att i den ”troende” – som är en del av kyrkans kropp – bor Guds fullhet (eftersom Jesus är ”Huvudet” och vi är kroppen):
[09:15] …Jag vill att ni noterar att det står att gudomens hela FULLHET bor i honom KROPPSLIGEN – inte bara i Hans huvud…” [09:32]
[10:45] ”…den gudomens FULLHET som bor i JESUS i kroppslig gestalt, bor nu i KYRKAN i kroppslig gestalt…” [10:55]
Johnson betonar att Herrens Bön är en apostolisk bön på så vis att, eftersom den ”troendes” hem är i himlen, så är jorden ett ”annat territorium” jämfört med himlen. Det vill säga, himlen är ”hemmaplan”. Detta illustrerar att den ”troende” måste förstå, om man inte redan gör det, att han/hon verkligen lever i himlen, med målet att ta sig hit för att ”resonera från himlen till jorden”, eller att tänka ”FRÅN den ständiga närvaron av den uppståndne Kristus” som en fullt manifesterad Guds son ”vid Hans högra sida”, med förmågan att fungera både i den himmelska (andliga, eviga) dimensionen, och i den jordiska:
[23:16] ”…för att den grundläggande definitionen av ordet ’apostel’ är att gå till ett annat territorium och återskapa den kultur där som du levde i på hemmaplan… så det är en bön om att återskapa på jorden en kultur som existerar i himlen… [23:34]
Före detta hade Johnson förklarat hur den ”troende” skulle arbeta mot målet att leva i och utifrån himlen, och inte låta sig hindras av nej-sägare:
[19:22] ”…Det här är ett annat sätt att säga ”sök först Guds rike, så ska allt detta tillfalla er.” Det är otroligt – vi prisar den person som söker Guds rike först, men vi kritiserar ofta den som allting har tillfallit… det blir en stötesten… ’Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.’ Så vi prisar den person som ödmjukar sig under Guds mäktiga hand, men kritiserar den Han upphöjer. Vad det gör är att det skadar vår framtida befordran, för om jag inte kan glädjas över någon annans genombrott, så kan jag inte anförtros mitt eget…” [20:31]
Budskapet här är att den ”troende” inte får ”kritisera”, utan istället måste erkänna de som redan har uppnått sitt ”genombrott” som speciella (en vanlig ockult term för andligt avancemang), deras ”uppstigande” så att den ”troende” kan positioneras att uppnå sitt eget ”uppstigande” (”den han upphöjer”, ”den som allting har tillfallit”). Den subtila konsekvensen blir den att Johnson själv då tillhör denna upphöjda kategori som en ”uppstigen”, en ”apostel” som ”tar ner himlen till jorden”. Denna poäng blir tydligare mot slutet av predikan, där han repeterar denna punkt med hjälp av Efesierbrevet 4:11 om apostlar, profeter, evangelister, pastorer och lärare [35:27], tills han genom falsk ödmjukhet kommer fram till detta klimax:
[38:09] ”…Jag gör inte det här för min egen skull, jag gör det här för att skydda andra, och för att möjliggöra att en TYDLIG manifestation av denne uppståndne Kristus kan skådas världen över…” [38:19]
Tydligen innebär detta att det kommer att finnas individer som uppvisar alla drag av den förhärligade Kristus på världsvid skala (så som Bill Johnson gör nu?). Faktum är att Johnson, i sin populära bok När Himmelriket Tränger Fram kommer med det rättframma påståendet att den förhärligade Kristus i Uppenbarelseboken 1:14-15 ÄR modellen för den jordiske ”troende”! Dessutom, liksom Alice Bailey (och andra ockultister) har gjort, använder Johnson ”Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen” från 1 Johannes 4:17 för att backa upp sitt påstående.
[28:16] ”…Herren längtar efter att leva på jorden igen GENOM sitt överlåtna folk…” [28:29]
[13:49] ”…Så vad är det Han söker? Han söker ett folk som vill samverka med Guds närvaros FULLHET, som verkar och manifesterar GENOM dem så att denna värld faktiskt får en FULLVÄRDIG och GENUIN smak av vem Jesus är. Det är inte vi; det är Han. Men Han bor I oss i FULLHET i kroppslig form…” [14:12]
Låt oss vara tydliga, Jesus Kristus kommer inte för att ”leva på jorden igen genom ett överlåtet folk”. Jesus kommer att återvända kroppsligen på samma sätt som han lämnade (Apg 1:9-11). Men Johnson går ännu längre än så då han spinner vidare på det ovan sagda. På typiskt Latter Rain-manér söker han full enhet, och använder sig för detta syfte av Efesierbrevet 4:13:
[36:30] ”… tills vi alla når fram till enheten i tron och i KUNSKAPEN om Guds SON. Alltför många tror att de förstår när de inte förstår. Så kunskapen om Guds Son, till EN perfekt människa… Titta på beskrivningen. Miljoners miljoner kroppsdelar blir till EN – singularis – perfekt människa… en total uppenbarelse av Jesu person, vad Han är, hur Han är. Till EN perfekt människa, i sitt fulla mått och längd – till lika stor del Kristi fullhet…” [37:34]
Likvärdiga Kristus själv, är dessa fullt manifesterade Guds söner, kollektivt som EN perfekt människa, i vilken Kristus är ”åter på jorden GENOM dessa överlåtna människor”. Detta låter kusligt likt New age-doktrinen om att ”Kristus” (i realiteten antikrist eller antikrists ande) – kommer att manifestera sig själv genom många olika människor på samma gång:
”En dag kommer den Universella Kyrkan att uppenbaras, och dess definitiva konturer kommer att framträda mot slutet av detta århundrade… Denna Kyrka kommer att sättas i rörelse av Kristus [anm. Satan/antikrist] och hans lärjungar när utflödet av Kristusprincipen, den sanna Återkomsten, har blivit uppfylld.”
”Kristus, när han inkarneras, kommer mest troligt att projicera sig själv i många delar och vara där han vill vara. Detta kallas för Lagen om Delbarhet, en term som används inom Agni Yoga som betyder att en högt utvecklad ande – en som är kapabel att kontakta, simultant, olika människor på olika platser. Till exempel, så kan en Mästare vara synlig för skilda grupper samtidigt. Han kan till och med befinna sig på olika plan och tjäna och undervisa på olika nivåer för att möta folks olika behov. Han kan utföra olika arbeten på olika platser samtidigt.”
Den hyperkarismatiske Bob Jones deltog nyligen i en konferens arrangerad av Bill Jonsons Bethel Church i Redding, Kalifornien, och sa då något som inte skiljer sig nämnvärt från det ovan nämnda: ”Nyligen talade Gud till mig och sa, ’Jag kommer I mitt folk. Kristus i er, härlighetens hopp. Jag kommer I mitt folk.” Som redan tidigare noterat, förvränger ockultister ”Kristus i er, härlighetens hopp” från Kolosserbrevet 1:27, och GMS-anhängare förvränger det på ett väldigt snarlikt sätt.
Slutsats
Bill Johnson undervisar helt uppenbart läran om Guds manifesterade söner (GMS). Individer uppnår denna GMS-status genom ”en uppstigen livsstil” (dvs.”Tron-livet”) genom ”intimitet med Fadern”, genom att använda sig av metoder jämförbara med centrerande och kontemplativ bön från österländska religioner och New age (såväl som andra århundradets gnosticism). Detta kommer slutligen att resultera i förmågan att både leva och tänka från Guds tron, medan man fortfarande är på jorden (med ett ”förnyat sinne”). En sådan ”troende” kan ”tänka från tronen” eftersom de bokstavligen befinner sig ”vid Guds högra sida”, enligt Johnson (ett uttalande som är en absolut hädelse).
Det verkar högst troligt att neo-gnosticismen hos Bill Johnson (och andra av hans gelikar) är en snarlik variant av den femfaldiga Bailey-modell som illustrerats ovan. I denna reviderade modell porträtteras Jesus som Gud pre-inkarnerad (istället för som en reinkarnerad människa), och ändå ”tömde han sig på gudomlighet och blev människa” så att han stegvis kunde återaktualisera sin gudomlighet, och så bli ett mönster för andra i deras självförgudning – likt det andra århundradets gnostiska frälsarmyter.
