Vilka är Guds barn och deras syskon i tron?

Utskriftsvänlig versionUtskriftsvänlig version

Alla vi människor på Jorden kan så klart ses som bröder och systrar vad det gäller att vara en del i mänskligheten. Och som sådana skall vi älska varandra och ta hand om varandra. Men detta är inte det samma som att vara bröder och systrar i den kristna tron, att vara Guds barn.

I detta ekumenikens tidevarv – när många kristna svajar lite hit och dit – kan det då vara en god idé att fundera över vilka som är Guds sanna barn. Alltså vilka som är sant kristna - sett utifrån vad Bibeln har att säga i frågan. Vilka kan man som sann kristen liera sig med när det gäller att utkämpa trons goda kamp? Vilka kan man dela andlig gemenskap med? Helt klart finns det gränsdragningar att göra här, det ser vi tydligt i Bibeln, och kanske detta bibelord kan tjäna som en inledande vägvisare:

Matt 7:21: "Inte alla som säger 'Herre, Herre' till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja."
(Detta bibelord svarar också rakt på frågan om alla människor får evigt liv hos Gud eller inte. Alla får det uppenbarligen inte.)

Att underordna sig Gud och hans evangelium

En sant kristen blir man genom att tacka Ja till Guds fria erbjudande i Jesus Kristus, alltså att man säger Ja till evangeliets erbjudande och lever i enlighet med det. Detta innebär att man sätter sin fulla förtröstan till att den försoningsgärning som Jesus utförde på korset sonar alla mina synder för både dåtid, nutid och all framtid. Jag behöver inte lägga till något ytterligare; Guds frälsningsverk är 100%-igt! Då kliver man in i nådens domän, och där kommer Guds nåd att fostra mig till ett bättre liv och föra mig till himmelriket. Detta innebär att man omvänder sig från att gå sin egen väg/att vara sin egen gud, och istället underordnar sitt liv Guds vilja i allt. Den omvändelsen omfattar en vilja till förändring i livet; den innebär ett bejakande av att Gud successivt kommer att förvandla mig vad gäller karaktär och livsstil. Ett evangelium utan denna omvändelseaspekt är väl den villfarelse som ibland kallas för "hypernåd" eller "hyper grace" på engelska, där man menar att nåden gör att jag kan leva precis som jag själv vill.

Det finns ingen annan väg till Gud än via evangeliets erbjudande, och den går då alltså via Jesus Kristus. Det räcker inte med att tycka evangeliet är fint och rätt, man måste underställa sitt liv Gud och hans evangelium för att få del av evangeliets löften. Och det främsta löftet är då det om ett evigt liv som ett Guds barn tillsammans med Gud.

Joh 10:9: "Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete."

Joh 14:6: ”Jesus sade till honom: ’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’ ”

Apg 2:38: ”Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.’ ”

1 Kor 6:19: ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud”

Att leva i enlighet med evangelium kallas också för att leva ”i Kristus”. Om vi förblir ”i Jesus” skall han förbli i oss, dvs med sin Ande.

Joh 15:4: ”Förbli i mig, så förblir jag i er.”

Guds barn och deras syskon

När vi alltså omvänt oss till Gud och tagit emot Jesus Kristus som vår frälsare, DÅ bor Guds Ande i oss och vi ses av Gud som hans barn. Det är DÅ som vi är bröder och systrar i tron. DÅ lever vi i barnaskapet inför Gud. DÅ har vi löftet om evigt liv! Att leva i enlighet med evangelium, i Kristus, är det som ger en sann Andens enhet mellan syskonen, en enhet efter Guds vilja.

Joh 1:12: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

Rom 8:14-15: ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ ”

Joh 17:22: ”Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett”

Så hela kedjan är denna: När vi omvänder oss och underordnar vårt liv Gud och evangeliets fria erbjudande, då går vi in i livet i Kristus -> När vi lever i Kristus så bor Guds Ande hos oss -> När vi har Guds Ande är vi Guds barn -> När vi är Guds barn är vi bröder och systrar i tron -> När vi är sanna syskon i tron kan vi ha sann kristen gemenskap och är då ETT i Anden.

Vilket evangelium?

Hela denna kedja står och faller med vilket evangelium det är vi tackar Ja till, och därför är det så otroligt viktigt att ha god koll på hurdant Bibelns evangelium verkligen är. Det kan även vara bra att ha lite koll på olika villfarelser och falska evangelier som sprids i kristenheten.

Vad det är som gör oss till syskon i tron är viktigt att förstå när vi söker gemenskap med andra kristna. Vill vi t.ex. starta en bönegrupp med andra kristna, så måste vi fundera över vad det är som förenar oss. Vilket evangelium är det jag och de andra står på? Är det Bibelns evangelium eller ett främmande evangelium? Detta avgör mitt förhållningssätt.

Rom 16:17: ”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.”

Vad som INTE är en tillräcklig grund för enhet

Här vill jag göra oss uppmärksamma på vad som INTE är en tillräcklig grund för syskonskapet i tron. Man är INTE syskon i tron enbart för att:

  • man ogillar Katolska kyrkans läror, New age och andra falska trosinriktningar.
  • man ogillar sexuell perversitet.
  • man ogillar aborter.
  • man älskar Israel och det judiska folket.
  • man älskar att sjunga lovsång.
  • man har haft starka andliga upplevelser.
  • man går till gudstjänsten varje söndag och älskar kyrkans ritualer och liturgi etc.
  • man gläds över bönemanifestationer, evangelisationskampanjer och mission.
  • man lovordar all sorts ekumenik.

Många som kommer med främmande och falska evangelier stämmer in på punkterna ovan, liksom många sanna kristna. Är dessa saker viktiga för oss, då måste vi se upp så att ett osunt fokus inte skymmer klarsynen. Vi måste se upp med vilka vi lierar oss med på trons område. Vi skall först och främst säkerställa att vi själva OCH de vi vill samarbeta och ha gemenskap med står på Bibelns evangelium som grund – alltså är omvända till Gud/Jesus och allt det han står för. Och då avser jag den Jesus som Bibeln vittnar om.

Om vi alltid lät det enkla, sanna och bibliska evangeliet utgöra grunden för kristen enhet, gemenskap och samarbete, då skulle vi slippa mycket problem som vi ofta ramlar in i.

/Lennart

Läs vidare:

 

Svenska