Har Gud problem med att nå fram och att höra oss?

Utskriftsvänlig versionUtskriftsvänlig version

Med jämna mellanrum ser man församlingar och förkunnare som påannonserar ”profetskolor”, ”böneskolor”, ”gåvoupptäckande”, ”helandeskola” osv, osv. Vanligt folk måtte undra om Gud har problem med att nå fram till sina lärjungar och problem med att höra vad de vill få sagt honom i sina böner.

Men är det verkligen så illa att Gud – som har skapat ALLT och upprätthåller ALLT – har sådana problem med att nå fram till oss med budskap, andliga nådegåvor, helande m.m. att vi måste hjälpa honom på traven genom att vi utbildar oss i hur man skall fånga upp det han försöker få sagt och ge? Är det verkligen så illa att Gud – som är ALLSMÄKTIG – har sådana problem med att höra vad vi tänker och säger till honom i våra böner att vi måste finslipa våra böner så att de kan uppfattas av honom? Måste vi lära oss att trimma in bönerna så tjusigt och kraftfullt att Gud gillar dem bättre? Är det inte så att Gud redan sagt oss det mesta i Bibeln, och att vi många gånger inte orkar läsa den? Och är det inte så att Gud redan vet vad vi skall be innan vi hunnit säga orden?

Ställer man sig dessa frågor tycker jag det blir uppenbart hur galet det är med profetskolor, böneskolor och allt sådant. För självklart har Gud inga problem med att förmedla sig på ett sådant sätt att vi kan uppfatta honom, om han vill det – det är Bibeln full av exempel på. Självklart har Gud inga problem med att ge andliga nådegåvor till dem han vill ge det till – det är också Bibeln full av exempel på. Och självklart har Gud inga problem med att uppsnappa våra böner; han hör så klart allt men svarar inte på allt – det är Bibeln också full av exempel på. Gud är ju GUD (och därtill den ende existerande guden) och han avgör så klart själv när han vill förmedla något till oss, som t.ex. ett profetiskt tilltal, ett helande eller en andlig nådegåva. Han avgör så klart själv vilka böner han vill besvara. Vi får helt enkelt finna oss i att det är Gud som är GUD och inte vi själva. Och vi behöver inte hjälpa Gud på traven i något av detta – det förmår vi ju inte ens!

Skall vi skola oss i något som kristna så tror jag det inte minst är dessa ting:

·      Tro – en sann kristen tro behöver bara vara liten som ett senapskorn eftersom allt beror på vad Gud gjort och gör. Med en sådan tro är jag i tacksamhet överlåten till Gud och hans verk. En sådan tro vilar i att det Gud gjort och gör är tillräckligt för frälsningen och för det liv han vill att jag skall leva.

·      Förtröstan – innebär att jag förlitar mig på att ”pappa” vet bäst, vill mig det bästa, ger mig av sitt goda när han anser det vara rätt och bra, och att han ÄR kärlek!

·      Tålamod – innebär att allt har sin tid, allt kommer inte genast, och att det måste få vara Gud som sätter agendan för saker och ting i våra liv.

·      Uthållighet – vi vet från Bibeln att svårigheter och motgångar är det som allra bäst fostrar oss till att bli allt sundare kristna. Därför skall vi hålla ut när vi möter motgångar och lita på att Gud har full kontroll.

·      Ett accepterande av svaghet – vi ser även i Bibeln att Guds kraft inte kan flöda genom självtillräckliga människor som är starka i sin egen förträfflighet. Guds kraft förutsätter svaghet, det är där den får utrymme och kan flöda.

Detta är saker som Gud vill ge till de troende. Låter vi Gud leda oss till tro, förtröstan, tålamod, uthållighet och ett accepterande av svaghet, då är jag övertygad om att vi kan tjäna Gud på allra bästa sätt. Överlåter vi oss till detta, så blir vi inte offer för alla frestande annonser om hur man blir ”effektiv i sin bön”, hur man ”lär sig höra Guds röst”, hur man ”lär sig förmedla helande” osv, osv. Vi får då även behålla våra pengar till att satsa på bättre saker, för dessa kurser är ju sällan gratis.

Egentligen handlar allt detta om barnaskapet hos Gud: en fullkomlig överlåtelse till Guds kärleksfulla och omsorgsfulla faderskap. Detta är motsatsen till ett liv efter Kunskapens träd, där man strävar efter oberoende och självtillräcklighet. Barnaskapet är något av det dyrbaraste man kan vinna som kristen – och ändå är det gratis! Barnaskapet hos Gud finns bara i den kristna tron, och det går bara att finna i den SANNA kristna tron. Det är i detta barnaskap man vinner både varaktig vila, salighet och glädje. Men den som står utanför detta barnaskap måste ständigt söka ny het kunskap och nya heta upplevelser för att ”tanka på” nya korta stunder av ”lycka”, en lycka som är lika flyktig som aceton. Så jag kan bara rekommendera dig att söka dig till den enkla evangeliska tron, vilken ger just detta barnaskap. I detta barnaskap kan du vara förvissad om att Gud både hör dina böner och kan ge av sitt goda – utan att du behöver göra dig till eller gå på kurser för att det skall fungera! Tro och förtrösta tålmodigt och uthålligt!

Matt 11:25: Vid den tiden sade Jesus: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn.

Mark 10:15: Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

/Lennart

 

Läs vidare:

 

Svenska