Svar / Vastaus

Hej Anders,

Nu är jag ju inte pastor, och ställs därför sällan inför dopfrågan. Men eftersom jag diskuterat dopet med mina barn så kan jag ju dela med mig lite av det vi tänkte då.

Jo, visst kan man dra vissa paralleller mellan resonemang om dop och nattvard. Om vi nu (utifrån Bibeln) ser nattvarden som ett medel till att få oss att minnas och förkunna Jesu blodiga offer på korset för vår frälsning, så kan man se dopet som ett medel till att proklamera för omvärlden att jag varit villig att dö och uppstå med Jesus. Petrus säger i 1 Petr 3:21 att dopet är:

• "...ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse..."

Den frälsande tron innefattar ju även att man överlåter hela sitt liv till att vara underordnat Jesus (det har tappats bort allt mer tycker jag). Dopet i dopgraven blir då en bild för hur mitt gamla syndiga liv dör (likt hur den gamla världen dog under syndaflodens vatten) och hur jag uppstår i mitt nya liv på andra sidan dopgraven. Jesus är min räddare, likt Noas ark.

• Rom 6:3: ”Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?”
• Gal 2:20: ”och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.”

Ibland säger vi istället att vi korsfästs med Kristus, det är en annan bild för samma sak. Lagen, Guds bud dömer oss som syndare. Vi står skyldiga. Men Jesus tog straffet så att jag slipper dö för min synds skull. Nu kan jag åberopa hans död så att min syndiga natur blir korsfäst och jag får leva pånyttfödd med Jesus som Herre, OCH med löfte om evigt liv!

• Gal 2:19: ”Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus”

Sedan är frågan om dopet är nödvändigt för att bli frälst. Då tror jag vi är inne på ett sakramentalistiskt tänkande. Jag tycker inte att man kan se dopet som nödvändigt för frälsningen. Det står visserligen:

• Mark 16:16: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.”

Men det står också att det är endast tron som frälser. Vi kan minnas att en av rövarna som korsfästes samtidigt som Jesus, bekände Jesus som Messias (bekännelsen låg i orden: ”när du kommer i ditt rike” Luk 23:42) och han bekände sin synd (”Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat.” Luk 23:41). Detta räckte, och han blev alltså frälst utan att ha blivit döpt. Den rövaren fick inget av alla de sakrament som kyrkan har hittat på, men Jesus lovade ändå att han skulle få vara med i Paradiset (Luk 23:43). Så Jesus såg i rövarens inre att omvändelsen var äkta och fullvärdig. Det finns säkert många andra människor i historien som man skulle kunna peka ut som frälsta men som inte varit döpta (eller vuxendöpta).

Men det betyder inte att jag är för barndop, och det betyder inte heller att jag tycker dopet är oviktig. Dopet ingår ju i Jesu missionsbefallning till oss. Men jag tror alltså inte dopet är något sakrament eller nådemedel. Dopet är nog främst ett yttre tecken på vad som skett i mitt inre: att jag varit villig att dö från mitt ego, mitt syndiga jag, för att uppstå med Jesus i ett pånyttfött liv där Jesus får vara Herre och Gud. Vi får alltså inte göra för stor sak av ett medel som har till uppgift att vittna om något som är betydligt större än medlet i sig.

Skall jag säga något om extrem villfarelse även här, så får jag återigen peka på vad Katolska kyrkan tror. Där praktiseras ju barndop, och där är tron den att pånyttfödelsen ligger i själva dopet, vilket alltså sakramentalism och helt obibliskt. Så här står det i Katolska kyrkans katekes:

• Avsnitt 1213: "Det heliga dopet är grunden för hela det kristna livet, porten till livet i Anden (vitae spiritualis ianua) och dörren som ger tillträde till de andra sakramenten. Genom dopet befrias vi från synden och föds på nytt som Guds barn, vi blir Kristi lemmar, inlemmas i kyrkan och får del av hennes sändning. Dopet är pånyttfödelsens sakrament genom vatten och ord.”

Om du undrar så är jag både barndöpt och vuxendöpt. Men jag döpte mig ganska långt efter att jag hade överlåtit mig till Jesus. Mitt dop (frugan döptes samtidigt) var en liten men salig tillställning, för jag tror Jesus gladdes när vi i dopet proklamerade vår omvändelse för omvärlden. Så visst måste vi kämpa för att alla som omvänder sig till Jesus också bekräftar innebörden och allvaret i den omvändelsen med ett efterföljande dop. Så före dopet skall vi ge undervisning om allvaret i att omvända sig till Jesus: ” nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”.

/Lennart