De två vittnena i Uppenbarelseboken 11

Utskriftsvänlig versionUtskriftsvänlig version

Fråga:

Vad anser du om "De två vittnena"? Som jag uppfattar det är de en av Guda sista stora, mycket iögonfallade manifestationer, av sin allsmakt för att fånga in de sista av namnen i livets bok. Tror man inte DÅ, efter 3,5 år av övernaturlig predikan av Guds ord, så har man blivit förblindad av Antikrists ande. Sen gives ingen mer tid och sedan: de sista 3,5 åren... Gud välsigne dej.
Janne

Svar:

Först skall jag bara säga det att jag inte tror att vi kan få den fulla insikten i de bibelord som handlar om framtiden förrän vi är där. Daniels bok, kapitel 12 ger oss en vink om det. Det som vi just nu bör fokusera mycket på – utöver Missionsbefallningen, som ju gäller för alla tider – är de bibelord som handlar om vår samtid, och det tycks vara "det stora avfallet". Bibeln varnar ju mycket för avfall, och detta måste vi ta på största allvar!

Jag frågar mig var du ser att de två vittnena skall "fånga in de sista av namnen i Livets bok"? Det måste vara en tanke som inte kommer ifrån Bibeln. I Bibeln ser jag att det dessa två vittnen skall göra är att profetera och utföra stora domshandlingar; att deras verksamhet går ut på att döma Antikrists rike jämte alla de som valt att knäböja inför detta rike.

Om vi sedan tänker på att Noa satt i arken i sjudagar före det att floden kom (som skulle kunna motsvara de sju sista åren före Jesu återkomst och vårt uppryckande), och att Gud var den som stängde dörren till denna ark före de sju dagarna, så skulle det profetisk kunna betyda att dörren till räddning/frälsning stängs i och med att Antikrists sju år påbörjas. Det tycker jag är en intressant tolkning som stämmer med det förutsagda avfallet. Men det här är inte jätteklart.

Det står i Upp 11:4 att de två vittnena är de två olivträden som står inför Gud. Det kan inte jag tolka på något annat sätt än att det motsvarar judarna och de kristna. Lustigt nog kan vi väga in två andra kapitel 11 för att tolka detta, nämligen Jeremia kapitel 11 samt Romarbrevet kapitel 11. Från dessa två texter förstår vi dels att judarna kallas för det äkta olivträdet och de kristna kallas för det oäkta olivträdet, alltså två olivträd. Vi hittar ingen annan tolkning än detta. Det är också intressant att jämföra detta med judarnas lövhyddohögtid. Till den högtiden skall judarna samla in löv från både planterade och vilda olivträd till de hyddor de skall bygga (se Nehemja 8:13-18). De skall bo i dessa hyddor utanför den vanliga bostaden i sju dagar. Här återkommer de sju dagarna, och detta kan vara en profetisk bild för de sju år vi två "olivträd" kommer att tvingas leva utanför det etablerade samhället pga av vår vägran att dyrka Antikrist.

Det grekiska ordet som används här för vittnen är "martus" vilket också kan betyda martyrer. Så kanske det kan ge oss en vink om att det framför allt är martyrskap det handlar om tillsammans med profetiska handlingar. Det är ju uppenbart att dom inte kommer att vara speciellt populära bland allmänheten.

Så vill jag också peka på att de två vittnena skall profetera i 1260 dagar. Detta är 3,5 år och mycket talar för att det är den sista hälften av Antikrists sju år. Som jag visat i mina texter om Jesu återkomst kommer "den första uppståndelsen" och uppryckandet av alla sanna kristna att ske i slutet av antikrists sju år, och därför är det troligt att de två vittnenas uppståndelse och uppryckande är en del av just Uppryckandet med stort U. Så man kan även utifrån detta se de två vittnena som en bild av de omvända judarna och sanna kristna (de två olivträden). Men det är troligt att vi har att göra med en "dubbelexponerad" bild, och att de två vittnena också verkligen är två starka profeter. I samband med detta uppryckande av de två vittnena kommer en stor jordbävning m.m och det pekar på att det är slutet på Antikrists tid. Sedan avslutas kapitel 11 (se vers 17) med att Herren har trätt fram som Konung, och vad är inte det om Jesu återkomst som just kungars Kung och herrars Herre!

/Lennart

Svenska