De tio senaste artiklarna i BibelFokus

Prenumerera på Nyhetsflöde De tio senaste artiklarna i BibelFokus
Nya artiklarna i BibelFokus
Uppdaterad: 31 min 32 sek gammalt

Den lömska bikten

14 juli, 2021 - 18:20
Språk Svenska Den lömska bikten

Här skall jag beröra ett ämne som säkerligen är mycket känsligt för många personer. Men ibland måste saker och ting fram i ljuset för att vi skall kunna undvika att bli bedragna och förförda, och så är det med detta ämne; ibland kan vi behöva glutta lite bakom ridån för att bättre förstå vad vissa saker beror på.

Många tänker att det här med att bikta sig inför en präst är något fint och bibliskt. I Katolska kyrkan har bikten till och med fått statusen att vara ett sakrament. Kanske kopplar man bikten till bibelversen i Jak 5:16 där det står att vi skall bekänna våra synder för varandra och be för varandra. Personligen tror jag inte den versen handlar om en institutionaliserad form av syndabekännelse (bikt) utan mer om en handling där man tar itu med sina synder och övertramp, bröder och systrar emellan, på ett enkelt sätt. Det kan handla om att man ber varandra om förlåtelse om man gjort något dumt.

Kol 3:13: ”Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.”

Att inför en präst eller annan person dra fram alla hemliga synder man bär på ser jag inte att Bibeln föreskriver. Själv brukar jag säga att den bästa själavården (och den billigaste!) är att tala öppet med vår Herre och Skapare om precis allt. För det krävs inget prästerskap och ingen bikt eftersom Jesus öppnade dörren direkt till Fadern. Bibeln ger oss vägledning i den riktningen:

Apg 2:38: ”Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.’ ”

1 Joh 1:9-10: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.”

1 Joh 2:1-2: ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens”

Kol 1:14: ”I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.”

1 Joh 5:14-15: ”Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.”

Eftersom våra liv ofta blivit väldigt tilltrasslade innan vi tog emot frälsningen – tyvärr ibland även efteråt – så kan vi dock behöva få prata med en kristen broder eller syster för att få hjälp med trasslet. Detta är vad vi kan kalla själavård. I ett sådant samtal kan man få vägledning in i den frihet där vi själva – utan någon mellanhand – kan nalkas Gud Fadern och självständigt be om både förlåtelse och välsignelse. Detta är något helt annat än en institutionaliserad bikt. Sund själavård handlar ju om att frigöra, inte om att binda människor i ett system.

Utbredd synd i kyrkor och samfund

När man får höra om den oerhörda mängd av katolska präster och munkar i världen (många hundra i bara USA) som förgripit sig sexuellt på enormt många barn, då kan man undra vad i Katolska kyrkans system som gjort det möjligt att sådant har fått förekomma i alla tider utan att Kyrkans ledning gjort något åt det. På motsvarande sätt kan man fundera över hur tungt kriminella personer kan vara strikta katoliker och att prästerskapet fortsätter att välsigna sådana personer. Det var inte förrän jag läste en viss bok som polletten trillade ner och jag förstod lite mer varför det kan vara så här. En tungt vägande förklaring finns att finna i den katolska bikten och den tystnadsplikt som varje biktfader lyder under. Jag skall förklara varför det är så lite längre fram i texten.

Inom den strängt lagiska laestadianismen (med ursprung i norra Sverige) finns också en särskild ordning för bikt. Och även i denna rörelse har man haft stora problem med sexuella övergrepp på barn. Laestadianismen är uppdelad i ca. 16 olika grenar, så jag vill inte dra alla dessa över en kam; en del grenar är betydligt mer lagiska än andra, och jag skulle tro att det är i de mer lagiska grenarna som problemet med övergrepp varit som störst (se t.ex. denna länk). Hur som helst ser vi här en parallell till problemet i Katolska kyrkan eftersom laestadianismen också har den institutionaliserade formen av syndabekännelse. Bikt förekommer även i andra kyrkor och samfund, men jag nämner dessa två exempel eftersom det är här vi känner till stora problem med omoral, hyckleri, sexuella övergrepp och incest.

Bikten och tystnadsplikten utgör alltså förklaringar till de problem jag lyft fram ovan, vilket vi skall titta närmare på strax, men det finns ett par komponenter ytterligare som jag också tror är avgörande.

Lagiskhet och celibat

Ordet ”lagisk” är inget ord som återfinns i Bibeln, men det är ändå en företeelse som aposteln Paulus behandlar ingående. Särskilt intressant i detta sammanhang är dessa Paulus ord:

Rom 7:7-9: ”det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv

Här ser vi att kännedom om Bibelns budord kan väcka liv i syndandet. Många kristna tänker att bara vi får veta hur vi skall leva så som Gud önskar, då kan vi klara av det och vinna Guds gillande. Men Paulus menar att kunskap om buden väcker liv i synden. Det är alltså tvärtom. Vägen bort från synd ligger då inte i att få kunskap om rätt sätt att leva. Vägen bort från synd finns istället i Nåden, i Evangeliet, hos Jesus Kristus. Jag går inte in mer på lösningen här eftersom jag skrivit mycket om det i mina texter om evangeliets erbjudande (se länkar sist i sidan). Men Paulus säger också att om vi försöker anstränga oss att leva efter Lagen, då ramlar vi ur nåden och hamnar under Lagens tvång igen.

Vad blir då konsekvensen av ett religiöst liv där man följer en massa bud och riter för att på så sätt vinna fördelar och även frälsning? Jo, det blir att synden får övertaget, och då hamnar man med automatik i hyckleri, för man vill ju inte att andra skall se vilka problem man sitter fast i. Vi kan alltså förvänta oss att man i lagiska kyrkor, samfund och församlingar kan få se denna effekt – om man inte genom just hyckleri och andra metoder lyckas dölja omoralen. Och vi kan även förvänta oss att man i sådana sammanhang inrättar metoder och system som liksom skall sudda ut synderna, inte en gång för alla utan återkommande. Om man dessutom har ett system som förbjuder prästerskapet att gifta sig, ja då har man verkligen ett system som i sig kan inbjuda till övertramp och sexuella övergrepp. I andra lagiska sammanhang finns inte celibatet men istället finns regler om hur ofta och på vilket sätt en man och hustru får lov att ha sex. Det kanske vi kan se som ett ”celibat light” och det kan vara nästa lika illa som celibatet.

Jag vill också kort nämna att bikt som en slags institution inte tycks ha funnits i den tidiga kristna församlingen, inte ens efter en lång tid. Bikten blev en dogm och obligatorisk i samband med det Lateranska konciliets beslut år 1215 under påven Innocentius III. I historien finns inget spår av bikten före detta årtal vad jag förstått.

Charles Chiniquy

Finns det då något trovärdigt skrivet om detta problem med bikten? Ja, jag tycker en bok är särskilt intressant. Det är boken Presten, kvinnan och bikten författad av kanadensaren Charles Chiniquy. Boken är författad i slutet på 1800-talet och kom ut på svenska första gången 1890.

Chiniquy var ursprungligen katolik och katolsk präst. Han var ivrigt verksam för nykterhetsrörelsen i Kanada. Efter hemska erfarenheter av det katolska prästerskapets omoral lämnade han sitt prästämbete, och efter ytterligare stridigheter med Kyrkan – som till slut exkommunicerade (uteslöt) honom – gick han 1858 tillsammans med sin dåvarande församling över till presbyterianerna (en reformert kyrka). Chiniquy gav ut flera anti-katolska skrifter som väckte mycket uppseende och översattes till många språk. Det finns mycket skrivet om att Katolska kyrkan försökte röja Chiniquy ur vägen. Kyrkan processade också mot honom och han försvarades då av ingen mindre än Abraham Lincoln som vid den tiden var advokat, sedermera president i USA mellan åren 1861-1865. Som du kanske känner till blev president Lincoln mördad på en teater. Om detta finns också mycket skrivet, bland annat att det var Katolska kyrkans jesuiter som låg bakom mordet. Det skulle då vara en bestraffning för Lincolns försvar av Chiniquy. Vad som är sant i detta är svårt att avgöra, men det finns i vart fall en rimlig och logisk kedja i tankegångarna; det finns ett motiv!

Presten, kvinnan och bikten

I boken Presten, kvinnan och bikten beskriver Chiniquy mycket ingående, med flertalet exempel, hur den katolska bikten förlett många kyrkfromma kvinnor in i sexuella synder. Orsaken har då varit att prästerna under bikten mycket detaljerat frågat kvinnor om olika sexuella synder och utsvävningar, företeelser som dessa kvinnor aldrig tidigare haft en tanke på eller ens känt till. Chiniquy beskriver hur dessa biktsamtal väckt begären hos kvinnorna och att det – på grund av sådan lagiskhet jag beskrivit ovan – lett dem in i sexuella synder. Detta gäller så klart också för män, men det behandlar Chiniquy inte särskilt mycket i sin bok. Dessa ingående biktsamtal om olika sexuella utsvävningar ledde också till att prästernas egna begär fick liv och förde dem in i sexuella synder, inte sällan tillsammans med sina kvinnliga biktbarn (så kallas de som biktar sig).

De bikttillfällen som var särskilt fördärvliga var när biktbarnen skulle avlägga en s.k. generalbikt. Vid sådana tillfällen skall biktbarnet berätta om precis ALLA de synder denne kan komma på att han/hon gjort under hela sitt liv. Och här menar då Chiniquy att prästerna ställde mycket inträngande frågor om olika sexuella synder och tankar som biktbarnet eventuellt hade gjort eller haft. Här väcktes alltså tankarna till tidigare okända sexuella företeelser, och detta kunde då leda till att begären tändes och senare även vidare in i syndiga gärningar – inte minst bland prästerna!

Bikt och absolution som trollar bort synder

Hade nu Katolska kyrkan erbjudit ett sant och bibelförankrat evangelium så hade det mesta varit helt annorlunda, var så säker, men så är ju inte fallet. Vid en bikt menar Katolska kyrkan att prästen har makt att befria biktbarnet från synd och skuld och utdela förlåtelse. Detta kallas för absolution. Det är inte ovanligt att prästen i samband med bikten kräver att en viss botgöring måste utföras (=lagiskhet) av biktbarnet för att förlåtelsen skall bli gällande. Det kan då handla om att be bönen Fader vår ett föreskrivet antal gånger, eller att be böner till Maria ett visst antal gånger. Botgöringen kan så klart också handla om att ge gåvor till Kyrkan. Att krypa upp för trapporna till en viss helgedom har också förekommit som botgöring. Så här har prästerna helt klart en arsenal av saker att ta till för att ”befria” sina församlingsmedlemmar från syndaskuld, enligt Katolska kyrkans bibelstridiga teologi.

Av Chiniquy (som alltså först var katolsk präst) får vi också veta att absolutionen innebär att de synder man begått blir som helt borttrollade. En kvinna som varit otrogen mot sin man kan därför efter bikt och absolution säga till sin man att hon aldrig någonsin varit otrogen, för hennes tidigare syndiga gärning finns inte mer – är tankegången. Här ser vi en förklaring till hur präster och medlemmar i Katolska kyrkan kan fortsätta att synda, och även varför präster och andra i ledarskapet kan tiga om synderna och låta dem fortgå. Nästa gång blir ju som en första gång! Problemet har alltså inte enbart med tystnadsplikten att göra.

Chiniquys eget vittnesbörd

Eftersom Charles Chiniquy växte upp i en katolsk miljö blev också han utsatt för biktfaderns närgående intima frågor. I boken Presten, kvinnan och bikten beskriver Chiniquy sin egen erfarenhet vid den allra första bikten. Här får vi en otroligt avslöjande inblick i hur prästerna enbart med sina frågor kan begå övergrepp mot barn!

Charles gick vid nio års ålder till sin första bikt, vilken han bävade för. Med djup oro började han undersöka sitt samvete för att återkalla alla syndiga tankar, ord och gärningar. Han skulle nämligen göra en generalbikt där alla synder han hade begått hittills i sitt liv skulle fram i biktbåset. Så här skriver Chiniquy om sin första bikt i sin bok Presten, kvinnan och bikten:

’Slutligen kom dagen för min bikt, eller rättare dagen då jag skulle dömas och fördömas. Jag inställde mig hos prästen, pastor Beaubien. Han hade den ofullkomligheten att läspa eller stamma, vilket vi ofta brukade härma, och som jag olyckligtvis av naturen hade en god förmåga i detta hänseende, erbjöd den stackars prästens lyten ofta alldeles utmärkta tillfällen till att utöva min skicklighet. Det var icke endast mitt favoritnöje att inför mina kamrater roa dem härmed under deras skallande skrattsalvor, utan jag upprepade också för dem delar av hans predikningar på samma härmande sätt och med samma framgång. Många av församlingsborna gick till och med ibland lång väg för att njuta av tillfället att få lyssna på mig och se på mina upptåg, vilka mer än en gång inbringade mig belöningar av sockerkakor eller annat. Detta härmande hörde naturligtvis till mina synder och det var nu nödvändigt för mig att eftertänka hur många gånger jag hade drivit gyckel med prästen. Denna omständighet skulle inte göra min bikt lättare eller mer angenäm.

Slutligen nalkades det förfärliga ögonblicket. Jag knäföll för första gången vid sidan om min biktfader, men hela min varelse skälvde. Jag upprepade bönen som föregår bikten, men jag var så förfärligt förskräckt att jag visste knappt vad jag sade. Genom den undervisning jag hade fått före bikten hade hos mig inplanterats den tro att prästen var den sanne representanten för, ja, nästan Jesus Kristus själv. Följaktligen trodde jag min största synd var den att jag hade gjort narr av prästen och som man hade sagt mig, att det bästa var att först bekänna mina största synder, började jag därför säga:

”Fader, jag anklagar mig för att ha gjort narr av en präst.”
Jag hade knappt uttalat dessa ord ”gjort narr av en präst” då denna så kallade ställföreträdare av de milde Jesus vände sig till mig och, i det att han såg mig rakt i ansiktet för att bättre känna igen mig, fråga helt tvärt:
”Vilken präst var det som du gjorde narr av?”
Jag hade hellre sett att jag mist tungan än att nödgas säga honom rätt i ansiktet vem det var. Jag var därför tyst en stund, men min tystnad gjorde honom otålig och nästan ond. Med högre röst frågade han:
”Vilken präst var det, gosse, som du tog friheten att göra narr av?”.
Jag såg att jag måste svar, och lyckligtvis blev jag modigare och djärvare när jag hörde hans överlägsna ton, och jag sade:
”Min herre, det var ni själv som jag gjorde narr av”.
”Men hur många gånger tog du dig för att göra narr av mig?” frågade han vredgad. Jag försökte att fundera antalet gånger, men det var mig omöjligt.

”Du måste säga mig hur många gånger det varit, ty det är en stor synd att göra av narr utav ens egen präst.”
”Det är omöjligt att säga antalet gånger”, svarade jag.
”Jag ska underlätta ditt minne genom att fråga dig. Säg mig sanningen. Tror du att du gjorde narr av mig tio gånger?”
”Många flera”, svarade jag.
”Har du gjort narr av mig femtio gånger?”
”Ja, många flera.”
”Etthundra gånger?”
”Säg femhundra och måhända flera”, svarade jag.
”Väl an min gosse, tillbringar du hela din tid av att göra narr av mig?”
”Nej, icke hela min tid, men olyckligtvis har jag gjort det mycket ofta.”
”Ja, du må väl säga olyckligtvis, ty att göra narr av sin präst, som innehar Jesu Kristi plats är en stor synd och en stor olycka för dig. Men säg mig min lille gosse, vad orsak har du att sålunda göra narr av mig?”

När jag prövade mitt samvete förutsåg jag inte att jag skulle bli nödsakad att uppge orsakerna, varför jag gjorde narr av prästen och blev riktigt åskrädd för hans frågor. Jag vågade ej svara, och skammen, som överväldigade mig, gjorde mig stum för en lång stund, men genom sin envisa ihärdighet tvingande prästen mig att berätta varför jag gjort narr av honom och han försäkrade mig att jag skulle bliva fördömd om jag inte berättade hela sanningen. Då beslutade jag mig för att tala och sade:

”Jag gjorde narr av er av flera orsaker.”
”Var vad den första orsaken till varför du gjorde narr av mig?”, frågade prästen.
”Jag skrattade åt er för att ni läspar. Och bland skolbarnen och annat folk händer det ofta att vi härmar ert sätt att predika för att skratta åt er.”, svarade jag.
”Vad är det för fler orsaker till varför du skrattade åt mig, min lille gosse?”
Jag var tyst en lång stund. Var gång jag öppnade gången så svek modet mig. Men då prästen fortsatte att nödga mig sade jag slutligen:
”Det går ett rykte i stan att ni älskar flickorna, och att ni besöker fröknarna Richards nästan varenda natt, och detta har vi ofta skrattat åt.”
Den stackars prästen blev synbarligen överväldigad utav mitt svar och slutade fråga mig i detta ämne.  Han bytte samtalsämne och sade:
”Vilka är dina andra synder?

Jag började bikta dem allteftersom de kom för mitt minne, men den känsla av blygsel som kom över mig, därför att jag skulle bekänna mina synder för den mannen, var tusen gånger större än om jag hade förolämpat Gud. Denna mänskliga blygsel intog så hela min varelse, att där ej mer var rum för några religiösa känslor, och jag är viss om, att detsamma är förhållandet med större delen av de som biktar sig för prästerna. När jag hade bekänt alla mina synder, så vitt jag kunde minnas, så började prästen ställa mig så besynnerliga frågor om saker om vilka min penna måste tiga. Jag svarade:

”Fader, jag förstår icke vad ni frågar mig?”
”Jag frågar dig om synderna mot Guds sjätte bud. Bekänn allt min gosse, annars kommer du till helvetet, om du med avsikt utesluter någonting.”
Och efter det drog han ner mina tankar inom sådana lasters område som – lovad vare Gud – dittills var alldeles okända för mig. Jag svarade honom igen:
”Jag förstår er icke, jag har aldrig gjort sådana ogudaktiga saker.”

Då bytte han skickligt om till ett annat ämne, men försiktigt och listigt kom han åter tillbaka till sitt favoritämne, nämligen utsvävningssynder. Hans frågor var så orena att jag blygdes och vämjdes av avsky och skam. Många gånger hade jag till min stora ledsnad varit i sällskap med dåliga gossar, men ingen enda hade någonsin förbrutit sig så mot min sedliga känsla som denne präst. Inte en enda av dem hade ens vidrört skuggan av sådana saker för vilka denne man drog undan förlåten, och vilka han ställde inför min själs ögon. Förgäves sade jag honom att jag icke av brottslig till sådana saker, och att jag inte ens förstod vad han frågade mig, men han ville inte låta mig gå. Lik en rovfågel som river sönder den stackars hjälplösa fågeln som råkar i dess klor, på samma sätt syntes den grymme prästen beslutat att fördärva och orena mitt hjärta. Slutligen gav han mig en fråga på ett så nedrigt språk, att jag kände mig så olyckligt plågad och alldeles utom mig. Jag kände som jag hade fått en elektrisk stöt. En förskräcklig känsla försatte mig i skakningar. Jag fylldes med sådan vrede, att jag talade så högt att det kunde ha hörts av många. Jag sade till honom:

”Herre, jag är en stor syndare, men jag har aldrig gjort mig skyldig till det ni talar om. Var god och ställ inte mer sådana frågor som lär mig mer ogudaktighet än jag någonsin vetat om.”

Resten av bikten blev kort. Den hårda förebråelse jag hade gett honom kom uppenbarligen prästen att blygas, om den inte till och med skrämde honom. Han tvärtystnade och gav mig några mycket goda råd, vilka skulle ha gjort mig gott om inte de djupa sår som hans frågor hade tillfogat min själ hade så upptagit mina tankar, att de förhindrade mig att uppmärksamma vad han sade. Han gav mig en kort botgöring och lät mig gå.

Jag lämnade biktstolen uppskakad och förvirrad. Jag var så full av blygsel över vad jag nyss hade hört, att jag ej vågade se upp. Jag smög mig till ett hörn av kyrkan för att förrätta min botgöring, det vill säga att läsa de böner som han hade anvisat mig. Jag stannade länge i kyrkan. Jag behövde lugn efter denna förskräckliga prövning, men det var fåfängt att finna ro. De skamliga frågor han hade ställt till mig, den nya värld av ogudaktighet som han hade visat mig, de orena föreställningar med vilka mitt barnsliga huvud blivit uppfyllt, förvirrade och oroade mig så mycket att jag börja bittert gråta.

Jag lämnade inte kyrkan förrän aftonens mörker nödgade mig att göra så, och gick tillbaka till min morbrors hus med en känsla av blygsel och oro, som om jag hade begått en dålig handling och fruktade att bli upptäckt. Min oro förökades mycket när min morbror skämtande sade:

”Nu blir du väl en god gosse när du har varit i bikten? Men om du inte blir en bättre gosse, så blir du åtminstone mera kunnig, ifall din biktfader har undervisat dig om detsamma som min biktfader lärde mig när jag biktade mig första gången.”
”Jag rodnade och förblev tyst.”
Min moster sade:
”Du måste väl känna dig lycklig nu när du gjort din bikt, gör du inte det?”
Jag gav ett undvikande svar, men kunde inte dölja den förvirring som överväldigade mig. Jag gick tidigt till vila, men kunde knappt somna. Jag föreställde mig att jag varit den ende bland gossarna, till vilken prästen ställt dessa nedriga frågor, men hur stor blev inte min förvåning när jag dagen därpå fick höra av mina skolkamrater att de inte varit lyckligare än jag. Skillnaden var endast att de, istället för att vara bekymrade som jag, endast skrattade däråt.
”Frågade prästen dig så och så?” sade de till mig och skrattade högt. Jag vägrade att svara och sade:
”’Skäms ni inte att tala om sådana saker?”
”Hahaha, så ängslig du är!” fortsatte de, ”om det inte är synd för en präst att ställa sådana frågor, hur det kan då vara synd för oss att skratta åt det?”

Jag blev förvirrad och visste ej vad jag skulle svara. Och min förvirring blev ännu större, när jag strax märkte att prästen hade ställt liknande frågor till skolflickorna. Trots att de höll sig på tillbörligt avstånd för att förhindra oss att höra och förstå vad de sade till varandra om sin erfarenhet av bikten, var flickorna ändå tillräckligt nära för att vi skulle få tillfälle att höra mycket som det hade varit bättre för oss att inte ha kännedom om.  Några av dem verkade tankfulla, ledsna och blyga, men andra skrattade muntert åt vad de hade lärt i biktstolen.

Jag blev mycket ond på prästen och tänkte för mig själv att han måste vara en mycket dålig människa som ställde sådana frågor till oss, men jag hade fel. Den prästen var ärlig, och när jag senare läste katolska kyrkans teologer, fann jag att han endast gjort sin plikt. Pastor Beaubien var en verklig gentleman och om han hade varit fri att följa sitt samvetes röst så är det min fulla övertygelse att han aldrig skulle ha besudlat våra hjärtan med sådana orena tankar. Men vad kan den ärlige prästens samvete göra i bikten annat än vara tyst och stilla?

Den katolske prästen är en automat som är fastkedjad vid påvens fötter. Han kan röra sig, gå till höger eller vänster, upp eller ned, tänka och handla, men endast efter befallning av den katolske ”guden” i Rom. Prästen känner sin ”gud” genom hans utskickade sändebud och teologer. Med blygsel i mitt ansikte och med tårar av sorg, som just nu flyter ner på mina kinder, bekänner jag att jag själv fick lära mig utantill dessa förbannade frågor och ställa dem till unga och gamla, vilka liksom jag föddes till Katolska kyrkans läror med avseende på bikten.’

Slut på Charles Chiniquys eget vittnesbörd.

Avslutning

När jag en gång läste en bok om svensk historia och vad man förr i tiden kunde straffas för, då skrev författaren något i stil med att: ”det man inte kände till sysslade man inte med”. Här skall vi minnas Paulus ord om att: ”när budordet kom, fick synden liv” (Rom 7:9). Lever man alltså inte inom ”Nådens domän” i enlighet med vad Evangeliet erbjuder oss, då kan kunskap om synd faktiskt leda till att man lockas in i sådana synder. Det är vad Chiniquys bok i det stora hela handlar om. Och i detta begår många kyrkor och samfund ENORMT STORA MISSTAG som fått förödande konsekvenser för både barn och vuxna för resten av deras liv!

Tack Gode Gud när vi får grepp om Nåden, Evangeliet, barnaskapet och friheten som du erbjuder oss! Utan dessa vore vi sålda till synd och förnedring samt slavar under tunga religiösa system och hierarkier!

/Lennart

Läs vidare:

Hålla Lagen eller lyssna i tro

EVANGELIUM – Guds erbjudande om försoning och evigt liv!

Ännu mer om kristen tro…

Kristusdoft: att förkunna Kristus med våra liv

14 juni, 2021 - 16:48
Språk Svenska

I denna text (som är en helt omarbetad äldre text) vill jag resonera lite kring hur vår livsföring kan påverka vår omgivning. Det handlar om vad vi gör och säger, vad vi fokuserar på, vad som är vårt budskap till omvärlden. Helt enkelt hur vi uppfattas av människor vi möter.

Paulus skrev så här i ett av sina brev:

2 Kor 2:14-16: ”Gud vare tack som genom Kristus alltid för mig med i sitt triumftåg och överallt låter mig sprida kristuskunskapens doft. Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade, en doft av död till död för dem som går förlorade, av liv till liv för dem som räddas.” (Bibel 2000)

Jag har valt att citera Bibel 2000 här för att jag tycker om ordet ”kristusdoft” och det används inte i de översättningar jag annars föredrar. Men vad har Kristus för doft? Vad är det som är kännetecknande för hur Jesus Kristus var och är? Jo, det ser vi inte minst i de fyra evangelierna. Där ser vi att Jesus har ett milt och ödmjukt hjärta. Vi ser att han vill lätta på våra bördor och att han är full av nåd och sanning. Vi ser också att Jesus vurmade för de enkla människorna, dem som var utstötta och dem som satt fast i synd:

Matt 11:28-30: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

Joh 1:14: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”

Luk 15:2: "Den mannen [Jesus] tar emot syndare och äter tillsammans med dem."

Mark 2:14-15: ”När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: ’Följ mig!’ Och Levi steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare som låg till bords tillsammans med honom…”

Mark 2:17: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."

I Jesajas messiasprofetior ser vi också detta Jesu milda sinnelag:

Jes 42:2-3: ”Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka.”

Jesus brydde sig alltså om lidande människor, han gav dem av sin tid. Han ville umgås med syndare för att ge dem ett nytt liv. Han botade också många från sjukdomar och bundenhet. Präktiga och självrättfärdiga människor visade han däremot ifrån sig. En annan sak som jag tycker har med Jesu sinnelag att göra är att han inte var någon revolutionär i politisk mening.

Matt 12:13-17: "Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord. De kom till honom och sade: ’Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?’ Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: ’Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det.’ De räckte fram ett, och han frågade dem: ’Vems bild och inskrift är detta?’ De svarade: "Kejsarens." Då sade Jesus till dem: ’Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud.’ "

Paulus bekräftar Jesu inställning med dessa ord:

Rom 13:1-2: ”Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva.”

Däremot kan vi se att Jesus gick emot det religiösa etablissemanget som var grundat på människors bud. Men jag anser ändå inte att vi kan säga att Jesus var en religiös rebell. Jesus var och är ju Gud, och som sådan gick han till rätta med det korrumperade, självgoda religiösa ledarskapet.

Matt 3:7: ”Men när han såg att många fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: ’Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?’ ”

Sedan skall vi inte glömma bort hur Jesus utblottade sig. Han vann seger genom sin egen utblottelse, ända till döden på korset. Jag citerar inte något bibelord om Jesu korsfästelse, för den känner vi alla till, men det var ju just genom korsfästelsen som Jesus vann seger över synd och död. Ändå är talet om korset en dårskap för de flesta i världen eftersom världen vill vinna segrar genom makt och styrka.

Jes 53:7: ”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.”

Kol 2:15: ”Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.”

1 Kor 1:23: ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.”

I allt detta tycker jag vi har en bra beskrivning av Jesu sinnelag, den ”doft” som är kännetecknande för Jesus Kristus. Och jag vågar säga att det som är allra viktigast av allt det Jesus står för är barmhärtighet och nåd eftersom han vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen (1 Tim 2:4).

Ju mer vi lär känna Jesus/Gud ju mer lika blir vi honom, och desto mer kristusdoft kan vi få sprida. I detta vill Herren framförallt att vi skall visa barmhärtighet mot andra människor; religiösa övningar ligger betydligt lägre ner i prioritetsordning:

Mika 6:8: ”Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?”

Matt 9:13: ”Jag vill se barmhärtighet och inte offer.”

Egentligen är det denna barmhärtighet som även Jakob avsåg när han skrev om tro och gärningar:

Ja 2:14-17: ”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.”

En tro som inte visar några som helst tecken på barmhärtighet är uppenbarligen inte mycket med enligt Jakob. Här är det då lätt att drabbas av panik och ett lagiskt beteende som genast kör igång med en massa goda gärningar för att få liv i tron. Eller så kryper man ihop med ett dåligt samvete. Men det är inte så som det är tänkt att fungera. Brister man i barmhärtighet och därmed sant goda gärningar, då skall man istället vända sig till Herren Gud och be om ett sinnelag som ligger i linje med Jesu sinnelag. Man kan alltså be om att få en kristusdoft, och jag tycker också man skall be om detta. Det är ju inte oviktigt hur våra liv som kristna upplevs av människor i vår omgivning, och får vi hjälpa andra på vägen blir ju också vårt eget liv mer meningsfullt och innehållsrikt. Vi skall se vad Paulus skrev om just det:

1 Tess 4:9-12: ”Vi behöver inte skriva till er om broderskärleken. Ni har ju fått lära er av Gud att älska varandra. Den kärleken visar ni också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att överflöda ännu mer i den och sätta en ära i att hålla er lugna och sköta ert och arbeta med era händer så som vi har befallt er. Lev på det sättet, så väcker ni respekt hos de utomstående och lider inte brist på något.”

1 Petr 2:12-15: ”Uppför er väl bland hedningarna, för att om de i något förtalar er såsom onda människor, får de se era goda gärningar och prisar Gud på den dag då han söker dem. Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är kungen, som är den högste eller landshövdingarna, som han har sänt ut till att bestraffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda. Ty så är Guds vilja, att ni med goda gärningar skall stoppa till munnen på okunniga och oförståndiga människor.” (Reformationsbibeln)

Lukta på oss själva
Nu är det då dags att ”lukta” lite på oss själva, men bli inte nedslagen här, för i just den egna oförmågan finns de största möjligheterna! Men vi funderar lite ändå:

Hur upplever andra mig som kristen? Har jag möjligen någon kristusdoft? Vad är det som jag utstrålar? Vad är det som är mitt fokus som kristen? Vad är det jag förmedlar till andra? Finns det likheter med Jesu sinnelag i mitt liv? Kan jag förkunna Kristus med mitt leverne?

Detta tror jag är viktiga frågor att ställa oss och begrunda inför Bibelns beskrivning av Jesu sinnelag – även om vi här och nu så klart inte kan bli lika honom fullt ut, det skall ingen tro. Men kom ihåg att det är i svaghet som vi kan vinna de största segrarna. Så det här handlar inte om att ta sig själv i kragen, gaska upp sig och ta rejäla tag för att dofta Kristus. Ödmjukhet och barmhärtighet kräver ingen styrka, tvärtom. Så det handlar om att bli mer bekant med Jesus. Därför vågar jag säga att vi alla behöver läsa Bibeln mer och bättre för att lära känna Jesus/Gud allt djupare. Man blir ju lik den man umgås med. Det är den bästa medicinen, och den är gratis och inte särskilt ansträngande.

Hålla buden
Här dyker kanske en viktig fråga upp, och det är om vi kristna ändå inte måste hålla Guds tio budord för att det skall bli tal om någon kristusdoft. Hela Mose Lag med 613 bud är ju orimlig att hålla, så vi nöjer oss med att begrunda de tio budorden. Eller är det ”bara” det dubbla kärleksbudet som gäller: att älska Gud högst av allt, och sin nästa som dig själv (Matt 22:37-39)?

Håller man det dubbla kärleksbudet så håller man det som utgör grunden för alla budord i Gamla testamentet, enligt Jesus (Matt 22:40). Men vem kan hålla det dubbla kärleksbudet – livet igenom? Jag tror ingen kan det, för vem älskar och sätter alltid Gud över allt annat? Och vem prioriterar sina medmänniskor minst lika mycket som sig själv? Guds tio budord går däremot hyfsat bra att följa om man har god självdisciplin, men hur mycket sann kärlek är det då i dessa gärningar? Paulus menar dessutom att inget är något värt om gärningarna inte har kärleken som ursprung (1 Kor 13). Så det dubbla kärleksbudet sätter allt på sin spets, vilket Jesus ofta gjorde då han talade. Han utmanade oss så till den milda grad att vi med det skulle förstå vår risiga status. Dessutom spetsade ju Jesus till det när han sa att om man bara ser med lust på en kvinna så har man begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta (Matt 5:28). Så att hålla buden rätt är inte så lätt som man kan tro.

Det blir då väldigt uppenbart att ingen av oss kan leva upp till hur Gud ytterst vill att vi skall leva, och vad återstår då? Jo, försoningen i Jesus Kristus, där vi istället för att räkna den rättfärdighet vi saknar får räkna Jesu fullkomliga rättfärdighet som vår egen. På så vis ställs vi som fullkomligt rättfärdiga inför Gud, precis som om vi helt och fullt levde efter det dubbla kärleksbudet och alla andra bud. Detta kan tas emot i en enkel tacksam förtröstan, vilket är det samma som ”tro”, en sann kristen tro. Vi blir frälsta genom nåd, helt oberoende av våra egna gärningar, och vi förblir så klart frälsta av nåd om vi blir kvar i denna tro, helt oberoende av våra egna gärningar. Detta är den enda logik som blir gällande när man läser och begrundar Guds erbjudande i Jesus Kristus.

Men vad blir det då av budorden? Jesus har ju sagt att inte en enda prick av Mose Lag skall förgå. Och aposteln Paulus som så tydligt förkunnade frihet från Lagen och laglydnad (han skrev t.o.m. att ALLT är tillåtet), han brassar ofta på i slutet av sina brev med en massa förmaningar till ett bättre leverne. Vad gäller då, bud eller inte bud?

Nej, budlydnad gäller ju inte för vår frälsning. Jag tror istället vi måste se på detta utifrån ett perspektiv som vi kan kalla för ”kristusdoftens perspektiv”.

Vi ser i Bibeln att både Paulus och Petrus talar om en god livsföring som väcker respekt hos de utomstående (alltså de som ännu inte är kristna). Varför skall vi då leva så? Jo, framför allt för att vinna dessa människor för den frälsande tron. Lever vi och talar på ett negativt och dåligt sätt kommer vi att dra både oss själva, våra medkristna, hela den kristna tron och därmed också Jesus i smutsen. Lever vi på ett gott sätt, med barmhärtighet i fokus, och talar i linje med Bibelns anda, då kommer de utomståendes respekt för oss att kanske locka några till att ta steget över till Jesus och därmed det eviga livet.

Det här är nu inte fråga om lagiskhet, för det här har inget med vår egen frälsning att göra. Det här har inte heller något med falsk fromhet att göra. Det är ju nämligen så att vi som kristna får den Helige Ande som vår Hjälpare, och det är ju just för att vi inte klarar de här sakerna på egen hand som vi behöver en hjälpare. Han skall hjälpa oss att leva mer och mer på ett sådant sätt som han/Gud önskar.

Här kommer buden in på ett sätt som vi kan kalla för en ”spegel”. Men inte bara Guds bud, för stora delar av Bibeln fungerar som en spegel som hjälper oss att se hur det ligger till med oss i förhållande till hurdan Jesus/Gud är, och inte minst därför är det bra att läsa Bibeln ordentligt och kontinuerligt. När vi ser att vi inte är i linje med Bibeln, då skall vi inte i egen kraft ta oss i kragen till döda laggärningar, för utan kärlek är det värdelöst. Vi skall då istället träda fram inför Gud och bekänna våra tillkortakommanden och be om både kärlek till våra medmänniskor och till Gud (i enlighet med det dubbla kärleksbudet) samt be om både förmågan och viljan att leva på ett tacksamt och gott sätt. I Filipperbrevet 2:13 står att det är Gud som ”verkar både vilja och gärning” i oss. Med Guds hjälp kan vi då med vår livsvandel och få vara med om att vinna utomstående till frälsning.

Så med goda gärningar kan vi förkunna Kristus minst lika bra som vi kan med vårt vittnande. En kristen sång innehåller dessa ord:

”They don’t care how much we know, unless the know how much we care…
They don’t read the Holy Book, all they do is to take a look in to our integrity, trying to find credibility.”

Vilket ungefär betyder:

”De bryr sig inte om hur mycket vi vet, om de inte vet hur mycket vi bryr oss om dem…
De läser inte den Heliga Boken, allt de gör är att ta en titt på vår hederlighet, för att försöka hitta trovärdighet.”

OJ, vad bra sagt detta är! Och som du ser ligger det väldigt mycket i linje med vad Gud vill i våra liv, enligt t.ex. tidigare bibelord vi läst.

Att sedan andra beter sig illa får inte vara en ursäkt för oss själva att göra fel, och att fortsätta att göra fel. Vi kan inte heller ursäkta olika ”kristna” osunda verksamheter med att ”ingen är perfekt” eller att ”den som är fri från synd må kasta den första stenen” osv. Vi har alla ett ansvar att med Guds hjälp ta tag i våra brister och även hjälpa andra att göra så – i kärlek så klart. Men det är Gud som måste hjälpa oss att bli en god ”kristusdoft”, vi klarar det inte själva, vi kan bara komma inför Gud med vår bön om förlåtelse och bön om hjälp. Och då kommer han att hjälpa oss!

Så med detta vill jag bara uppmuntra dig som läser här att gå inför Gud och be om helgelse till en allt friskare kristusdoft. Kanske du och jag behöver förändra en del i våra liv. Kanske det är dags att fundera över vad som är våra huvudintressen, vad vi lägger mest tid på, hur och var vi spenderar våra pengar, vad vi säger om andra, vad vi förmedlar till andra, osv. Vi bör ju ha som mål att leva på ett sådant sätt så att vi förkunnar Kristus med våra liv. Det vi gör och säger till vardags – och som inte är linje med Bibelns anda – skall inte vara en stötesten för dem som är nära att komma till tro, eller är i närheten av att förlora tron! Tänk vad bedrövligt om delar av vår livsföring har varit till hinder för någons frälsning! Detta är nog värt att prata med Gud om då och då!

/Lennart

En bakgrundsklang av frihet och barnaskap!

22 maj, 2021 - 18:05
Språk Svenska En bakgrundsklang av frihet och barnaskap

Du som hängt med i kristenheten ett tag har säkert hört det sägas att varje god predikan bör innehålla något om Jesu kors, alltså något om Jesu försoningsgärning. Det vore fint om det alltid var så, men i vissa lägen kan det vara svårt att få med korset, särskilt om det handlar om undervisning i mycket specifika ämnen. När jag och min hustru satt på en klipphylla häromdagen och tittade ut över Vättern och Huskvarna, då pratade vi om detta ämne. Då dök även en annan tanke upp, nämligen att all undervisning om kristen tro och all kristen verksamhet nog bör ha en bakgrundsklang av frihet och barnaskap. Alltså att all undervisning som ges till redan kristna bör ha som sitt yttersta mål att befria till allt mer frihet och barnaskap. All annan kristen verksamhet bör också präglas av detta. Det är vad Bibelns Gud vill. Men är det så i kristenheten?

Det är lätt att svara nej på den frågan om man utifrån ett bibelförankrat perspektiv ser sig runt och funderar bara lite. Jag ser många "problemområden" i kristenheten, en del riktigt allvarliga, andra helt förödande. Jag skall ta upp fyra områden som vi kan behöva väckas över för att inte förlora den rätta klangen i vår kristna tro, eller kanske för att vinna den eller återvinna den. Det finns så klart fler problemområden, men jag nöjer mig med dessa fyra.

"Fyra problemområden"

1) Det första området som dyker upp i mina tankar är nog det största. Det handlar om den "kristna" religiositet där allt präglas av liturgi, ritual, mässor, utstyrsel, böneramsor, korstecken, ljuständning, tillbedjan av ikoner och Mariastatyer, ämbeten, titlar, sakrament, rökelser, vigvatten och MYCKET annat som ligger utanför Bibelns ramar. Detta ser vi ju inte minst i den Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan, men även inom andra kyrkor och samfund. Ett riktigt extremt exempel inom detta område såg jag i en dokumentär för en tid sedan. Det handlar om att man i Malaga, Spanien en gång per år bär runt en Mariastaty som sitter på en förgylld tron som "Himmelens drottning". I bilden ser du denna Virgen de la Esperanza ("Hoppets jungfru") – alltså en form av människodyrkan och därmed avgudadyrkan. Är målsättningen med alla dessa riter att leda medlemmarna in i frihet och barnaskap? Finns det en bakgrundsklang av frihet och barnaskap i dessa tunga religiösa yttringar? Är det inte snarare så att kyrkfolket binds upp i ett hårt beroende av allt på detta religiösa smörgåsbord, och att det just är så som ledarna vill ha det? Jo, det är ju ganska uppenbart, och det tragiska är att många trivs med det livet, men det är likväl ett bundet liv. Det är inte så här Gud tänkt att det kristna livet skall levas. I detta problemområde finns många "guldkalvar" (2 Mos 32).

2) Inom ett betydligt "frommare" område i kristenheten riskerar man också att förlora den ljuvliga klangen av frihet och barnaskap trots att intentionerna kan vara goda och handlingarna helt förenliga med Bibelns undervisning. Här handlar det om att man pressar sig till att evangelisera, vittna, missionera, göra goda gärningar, osv. Det är inget fel i dessa gärningar i sig, men motiven till handlingarna kanske inte är de rätta. Det kan handla om att man vill bevisa sig rättfärdig och from inför vänner och församling. Det kan handla om att visa sig bra och godhjärtad inför Gud, kanske för att man tror sig kunna bli belönad med några särskilda fördelar. Det kan också handla om att man pressar sig själv till dessa prestationer för att bli nöjd med sig själv. Här vill jag lyfta fram ett tänkvärt bibelord från predikaren, kung Salomo:

Pred 7:17: "Var inte alltför rättfärdig och var inte alltför vis."

Den kristna tron skall inte präglas av prestationer, den skall istället vara en vila i att Gud redan gjort allt för vår frälsning och att han även leder oss till de goda gärningar han vill att vi skall utföra. Tack vare Jesu försoningsgärning är vi förklarade rättfärdiga; vi har genom Jesu verk på korset all den "fromhet" som vi behöver för att vi skall räcka till inför Guds krav på rättfärdighet. Som sådana får vi gå in i redan förberedda gärningar i den mån Gud vill det. Och när vi får göra så är det ju underbart om frihet, barnaskap och glädje kan få skina igenom i det man utför.

3) Den kristna tron bär helt klart på ett mycket allvarligt budskap, det handlar ju om var vi skall tillbringa evigheten. Men på vissa håll i kristenheten är allt på så otroligt blodigt allvar – hela tiden! Här skall man ständigt vara på sin vakt för att inte dras med i djävulens lockelser, hans strategiska planer och sammansvärjningar, osv. Många år tillbaka i tiden skulle man vakta på sig själv och andra så man inte lockades in i sådant som fanns med i församlingens syndakatalog. Idag handlar det mer om att Antikrist kan hoppa fram ur vilken buske som helst, när som helst! Det handlar om att vilddjurets märke lurar i varje ny teknisk uppfinning, tycks det som. Märket lurar i streckkoder, magnetremsor, mobiler, QR-koder, RFID-chip och andra små processorer och chip. Vilddjurets märke finns t.o.m. i vacciner menar en del. Det gäller att ständigt vara på sin vakt! Det gäller att varna och upplysa om varje skum företeelse! Det gäller att satsa på rätt politisk strömning! Det gäller att hänga med i rätt kanaler på Nätet! Man måste ständigt vara alert och bevaka eländets och ondskans utbredning i samhället och hela världen! Hänga med i bloggarna! Ingen tid för vila och förtröstan! Att fördjupa sig i världens djävulskap, ondska och elände har blivit som ett dagligt kall för många kristna, eller som en förströelse. Det är vad många lägger sin tid på idag, och här är helt klart Internet en bov i dramat. JO! Jesus har helt klart sagt att vi skall "se till att ingen bedrar oss" (Matt 24:4) och Petrus skrev att vi skall vara "nyktra och vakna" (1 Petr 5:8). Men är det jag beskrivit i denna punkt att vara nykter? Är vaksamhet det samma som att söka efter det onda? Kanske jag här kastar sten i glashus men jag frågar mig ändå om vi i detta överdrivna letande efter att avslöja ondskan kan höra en bakgrundsklang av frihet och barnaskap? Är frihet och barnaskap målet med detta grävande, med all denna oro? Jag känner inte det i alla fall.

4) På andra ställen i kristenheten satsar man inte det minsta på vaksamhet vad gäller den yttersta tidens förföriska händelser. Här tar man istället sig själv på ett så otroligt stort blodigt allvar. Det handlar om att helt ge sig hän åt olika metoder där JAG, MIG och MITT står i centrum. Är det inte världslig framgång, rikedom och lycka som är i fokus, så är det andlig framgång eller djupdykning som hägrar. Det kan handla om att man vill förverkliga sig själv och sin "kallelse". Det kan handla om överhettad karismatik. Här finner vi sådant som kurser i hur du får tillgång till de andliga nådegåvorna (som om de inte vore just gåvor!), hur du lär dig att be och profetera, hur du vittnar och evangeliserar, hur du kan hela och bota andra och dig själv, kurser i inre och yttre helande, hur du blir framgångsrik och förmögen, hur du krigar i andevärlden. Här finns tekniker i andlig kartläggning och krigföring, tekniker i kontemplation, inre bön, meditation, "kristen" yoga och mycket annat. Är det frihet och barnaskap som är målet med detta jagande efter självförverkligande och andliga stordåd? Kan vi höra en bakgrundsklang av frihet och barnaskap i detta? Nej, jag tycker det är dåligt med den klangen även här. Dessutom verkar man inte räkna med att vi kan få del av den Helige Ande som vår Hjälpare och vägvisare.

Jag tror alltså att vi behöver spegla oss i Bibelns undervisning och fundera över just frihet och barnaskap. Vad säger Bibeln?

Kallade till frihet

Det finns några bibelord som jag särskilt vill lyfta fram när det gäller friheten. Vi börjar med detta ord från aposteln Paulus:

Gal 5:13: "Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek."

Vi är kallade till frihet skrev Paulus, det är ju underbart! Men frågan är ju dels vilken frihet han avser och dels när den kommer. Om vi läser lite av vad Jesus sa om frihet får vi klart för oss vad som är ett grundläggande problem:

Joh 8:32, 34, 36: "Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria."

Här är det glasklart att det Jesus vill göra oss fria från är slaveriet under syndens välde, alltså detta att begären är det som styr mycket i våra liv, och att det ofta leder till synd. Vi kan sällan hejda detta själva. Men tack o lov så har Jesus lovat att göra oss fria från detta tvång! Han säger också att Sanningen skall göra oss fria. Men Bibeln visar ju oss att Jesus själv ÄR Sanningen. Så att lära känna Jesus är det som kan göra oss fria. Jag tror också att en del i denna befrielse är att vi allt mer kommer att få veta sanningen om oss själva. Hanterar vi detta under Guds ledning leder det till befrielse från begär och synd.

Men ärliga kristna kan dock vittna om att begär och synd inte försvinner dag ett som kristen, det är en process. Denna process kallar vi för helgelse. Vi kan se detta i Paulus undervisning. Han skrev ju att vi är kallade till frihet. Hade friheten varit något som kom direkt vid det ögonblick då vi tog emot Jesus för vår frälsning, då hade inte Paulus skrivit till de troende i Galatien att vi är kallade till frihet. Men galaternas problem var inte riktigt detta att de satt fast i svåra moraliska synder, det var istället att de liksom ville bättra på Guds nåd med egna gärningar. De var på väg in i det vi kallar för lagiskhet. Läser vi om detta i Hedegårds översättning av Nya testamentet tycker jag det blir så härligt rakt på sak:

Gal 3:3: "Ni började i Anden, vill ni nu ’fullkomna’ Andens verk genom edra egna gärningar?"

Så det är klart att frihet inte alltid är något vi upplever direkt när vi blir kristna, det är något vi måste växa in i, något vi mognar in i – om vi väljer att gå den väg Gud vill att vi skall gå. Detta är en anledning till att jag anser att all kristen undervisning bör ha denna frihet som fokus eller bakgrundsklang – där den inte utgör ett huvudtema. Undervisning skall hjälpa de kristna syskonen att växa in i den frihet Gud vill ge oss. Läser vi Galaterbrevet i sin helhet förstår vi att det är frihet från Lagen som avses där, det vill säga en frihet där vi inte står under påbud, regler och riter utan istället med den Helige Andes hjälp lever det liv Gud vill att vi skall leva i vardagen. Det är inte påtvingat utan sker av fri vilja och glädje.

Nu är Paulus också tydlig med att friheten inte skall missbrukas för att ge begäret i våra kroppar vad det vill ha. Börjar vi tänka att friheten vi fått ger oss frihet att leva ut alla begär, ja då har vi ju vänt blicken åt fel håll, och då går det vanligen utför ganska snabbt.

När det gäller begär och synd tänker vi kristna vanligen på klassiska synder inom områden som sex, droger, pengar, makt, osv. Men observera att begäret också har att göra med sådant som kunskapstörst, förströelse, underhållning, upphöjelse, religiositet, expertkunskaper, professionalism, rykte, anseende, titlar, andlighet, osv. Så det finns mycket att bli befriad från. Och när du själv blir befriad från sådant som begäret åtrår, då mår inte bara du själv bättre utan även folk som du har att göra med.

Omvändelse innebär att vända sig om och gå i motsatt riktning, att låta Gud bli Gud i våra liv, att vilja det han vill för oss. Omvändelsen är dessutom något Gud ger oss människor, och vi får då en förvandlad håg som vill det Gud vill – vilket alltid är bäst för oss. När vi börjar röra oss i riktning mot Gud och lever i en tro på att vi är förklarade rättfärdiga genom Jesu försoningsgärning, då lever vi inne i "Nådens domän" där helgelsen fungerar, inte minst för att vi får den Helige Ande till vår hjälp. Detta tror jag är det Paulus kallar för att "vandra i Anden". Det var också detta Herren Jesus syftade på när han sa att han själv, Sonen skall göra oss fria. Som du ser i bibelordet nedan är det då som begären ("köttet") inte får något att säga till om:

Gal 5:16, 18: "Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen."

Även detta bibelord ger oss vägledning i dessa tankar:

2 Kor 3:17: "Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet."

När vi lever i Nådens domän och vandrar i Anden, då står vi inte under Lagen och det innebär då även en frihet från religiösa metoder, riter, ritual, ämbeten, sakrament, osv. Vi blir som barn inför Gud, som lär genom att leva och umgås med "pappa". Här kommer vi då in på nästa punkt som är barnaskapet.

Barnaskapet

I följande bibelverser skall du se att ett av de främsta målen med Guds frälsningsplan för mänskligheten var just att vi kan få bli hans barn:

Ef 1:5: "I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut"

Joh 1:12: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

Rom 8:15: "Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan [ofrihet]. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ "

Att vara barn till Gud innebär inte att vara barnslig eller leva oordnat, men det innebär en otrolig frihet och en fantastisk vila i tron. Det är till och med så viktigt med barnaskapet att det är en förutsättning för att få vara med i evigheten hos Gud, det sa ju Jesus själv:

Matt 18:3: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket."

Med detta barnaskap kommer glädje och frihet, och med friheten kommer en avspänd och vilsam tro som inte är beroende av religiösa åthävor eller prestationer. Är du då med på varför denna bakgrundsklang av frihet och barnaskap är så viktig i all kristen undervisning och verksamhet? Om dessa två inte utgör själva "solostämman" i undervisningen – vilket de så klart också måste få göra emellanåt – så skall de i vart fall vara med som en del i "ackompanjemanget". Jag är övertygad om att frihet och barnaskap också måste få utgöra en bakgrundsklang i all evangelisation eftersom det ju är frihet och barnaskap vi är kallade till. Och när det gäller vaksamhet över de händelser som Bibeln förvarnat oss om gällande den yttersta tiden, då skall vi komma ihåg detta bibelord som jag tycker har den här sköna bakgrundsklangen:

Luk 21:28: "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Summering

En avgörande grund i sann och sund kristen tro är alltså att vi är kallade till frihet och barnaskap. Just detta gör den kristna tron så totalt unik om man jämför med alla övriga religioner; där finns inte friheten och barnaskapet. Barnaskapet ter sig så oerhört avspänt och fritt när man utifrån det perspektivet betraktar alla de riter som förekommer i så gott som alla religioner. Då kan man också förstå vilken sorg Gud måste känna över människans alla villfarelser och all vidskeplighet. Barnaskapsperspektivet är därför ett starkt vapen till att avslöja falsk kristen tro.

Om detta jag skrivit här klingade gott i ditt sinne, gör då gärna så att du lyssnar in om denna bakgrundsklang av frihet och barnaskap finns med i både din personliga tro och i det du eventuellt förmedlar till andra och i det du sysslar med under kristet flagg. Vi bör också känna efter vad andras undervisning ger för resonans i öronen, eller eftersmak – för att använda en annan bild. Rimmar den med Bibelns undervisning om frihet och barnaskap? Jag känner för egen del att detta är viktigt att fundera över. Men strävan efter frihet och barnaskap får inte lägga sig som ett hinder för just detta. Frihet och barnaskap innebär ju en allt större frigörelse från just strävan, kämpande, oro och prestationer. Låt oss istället i en stilla tacksamhet ta emot vad Gud har tänkt för oss.

Till sist: Att varna för faror har helt klart en plats i kristenheten, liksom ordning och reda, det ser vi på flera håll i Bibeln. Men varnande och god ordning får inte äventyra barnaskapet, friheten och glädjen. Där har vi nog alla något att lära!

/Lennart

Läs vidare

Metod eller barnaskap

Främlingskap eller barnaskap

En bakgrundsklang av frihet och barnaskap!

22 maj, 2021 - 18:03
Språk Ej definierad En bakgrundsklang av frihet och barnaskap

Du som hängt med i kristenheten ett tag har säkert hört det sägas att varje god predikan bör innehålla något om Jesu kors, alltså något om Jesu försoningsgärning. Det vore fint om det alltid var så, men i vissa lägen kan det vara svårt att få med korset, särskilt om det handlar om undervisning i mycket specifika ämnen. När jag och min hustru satt på en klipphylla häromdagen och tittade ut över Vättern och Huskvarna, då pratade vi om detta ämne. Då dök även en annan tanke upp, nämligen att all undervisning om kristen tro och all kristen verksamhet nog bör ha en bakgrundsklang av frihet och barnaskap. Alltså att all undervisning som ges till redan kristna bör ha som sitt yttersta mål att befria till allt mer frihet och barnaskap. All annan kristen verksamhet bör också präglas av detta. Det är vad Bibelns Gud vill. Men är det så i kristenheten?

Det är lätt att svara nej på den frågan om man utifrån ett bibelförankrat perspektiv ser sig runt och funderar bara lite. Jag ser många "problemområden" i kristenheten, en del riktigt allvarliga, andra helt förödande. Jag skall ta upp fyra områden som vi kan behöva väckas över för att inte förlora den rätta klangen i vår kristna tro, eller kanske för att vinna den eller återvinna den. Det finns så klart fler problemområden, men jag nöjer mig med dessa fyra.

"Fyra problemområden"

1) Det första området som dyker upp i mina tankar är nog det största. Det handlar om den "kristna" religiositet där allt präglas av liturgi, ritual, mässor, utstyrsel, böneramsor, korstecken, ljuständning, tillbedjan av ikoner och Mariastatyer, ämbeten, titlar, sakrament, rökelser, vigvatten och MYCKET annat som ligger utanför Bibelns ramar. Detta ser vi ju inte minst i den Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan, men även inom andra kyrkor och samfund. Ett riktigt extremt exempel inom detta område såg jag i en dokumentär för en tid sedan. Det handlar om att man i Malaga, Spanien en gång per år bär runt en Mariastaty som sitter på en förgylld tron som "Himmelens drottning". I bilden ser du denna Virgen de la Esperanza ("Hoppets jungfru") – alltså en form av människodyrkan och därmed avgudadyrkan. Är målsättningen med alla dessa riter att leda medlemmarna in i frihet och barnaskap? Finns det en bakgrundsklang av frihet och barnaskap i dessa tunga religiösa yttringar? Är det inte snarare så att kyrkfolket binds upp i ett hårt beroende av allt på detta religiösa smörgåsbord, och att det just är så som ledarna vill ha det? Jo, det är ju ganska uppenbart, och det tragiska är att många trivs med det livet, men det är likväl ett bundet liv. Det är inte så här Gud tänkt att det kristna livet skall levas. I detta problemområde finns många "guldkalvar" (2 Mos 32).

2) Inom ett betydligt "frommare" område i kristenheten riskerar man också att förlora den ljuvliga klangen av frihet och barnaskap trots att intentionerna kan vara goda och handlingarna helt förenliga med Bibelns undervisning. Här handlar det om att man pressar sig till att evangelisera, vittna, missionera, göra goda gärningar, osv. Det är inget fel i dessa gärningar i sig, men motiven till handlingarna kanske inte är de rätta. Det kan handla om att man vill bevisa sig rättfärdig och from inför vänner och församling. Det kan handla om att visa sig bra och godhjärtad inför Gud, kanske för att man tror sig kunna bli belönad med några särskilda fördelar. Det kan också handla om att man pressar sig själv till dessa prestationer för att bli nöjd med sig själv. Här vill jag lyfta fram ett tänkvärt bibelord från predikaren, kung Salomo:

Pred 7:17: "Var inte alltför rättfärdig och var inte alltför vis."

Den kristna tron skall inte präglas av prestationer, den skall istället vara en vila i att Gud redan gjort allt för vår frälsning och att han även leder oss till de goda gärningar han vill att vi skall utföra. Tack vare Jesu försoningsgärning är vi förklarade rättfärdiga; vi har genom Jesu verk på korset all den "fromhet" som vi behöver för att vi skall räcka till inför Guds krav på rättfärdighet. Som sådana får vi gå in i redan förberedda gärningar i den mån Gud vill det. Och när vi får göra så är det ju underbart om frihet, barnaskap och glädje kan få skina igenom i det man utför.

3) Den kristna tron bär helt klart på ett mycket allvarligt budskap, det handlar ju om var vi skall tillbringa evigheten. Men på vissa håll i kristenheten är allt på så otroligt blodigt allvar – hela tiden! Här skall man ständigt vara på sin vakt för att inte dras med i djävulens lockelser, hans strategiska planer och sammansvärjningar, osv. Många år tillbaka i tiden skulle man vakta på sig själv och andra så man inte lockades in i sådant som fanns med i församlingens syndakatalog. Idag handlar det mer om att Antikrist kan hoppa fram ur vilken buske som helst, när som helst! Det handlar om att vilddjurets märke lurar i varje ny teknisk uppfinning, tycks det som. Märket lurar i streckkoder, magnetremsor, mobiler, QR-koder, RFID-chip och andra små processorer och chip. Vilddjurets märke finns t.o.m. i vacciner menar en del. Det gäller att ständigt vara på sin vakt! Det gäller att varna och upplysa om varje skum företeelse! Det gäller att satsa på rätt politisk strömning! Det gäller att hänga med i rätt kanaler på Nätet! Man måste ständigt vara alert och bevaka eländets och ondskans utbredning i samhället och hela världen! Hänga med i bloggarna! Ingen tid för vila och förtröstan! Att fördjupa sig i världens djävulskap, ondska och elände har blivit som ett dagligt kall för många kristna, eller som en förströelse. Det är vad många lägger sin tid på idag, och här är helt klart Internet en bov i dramat. JO! Jesus har helt klart sagt att vi skall "se till att ingen bedrar oss" (Matt 24:4) och Petrus skrev att vi skall vara "nyktra och vakna" (1 Petr 5:8). Men är det jag beskrivit i denna punkt att vara nykter? Är vaksamhet det samma som att söka efter det onda? Kanske jag här kastar sten i glashus men jag frågar mig ändå om vi i detta överdrivna letande efter att avslöja ondskan kan höra en bakgrundsklang av frihet och barnaskap? Är frihet och barnaskap målet med detta grävande, med all denna oro? Jag känner inte det i alla fall.

4) På andra ställen i kristenheten satsar man inte det minsta på vaksamhet vad gäller den yttersta tidens förföriska händelser. Här tar man istället sig själv på ett så otroligt stort blodigt allvar. Det handlar om att helt ge sig hän åt olika metoder där JAG, MIG och MITT står i centrum. Är det inte världslig framgång, rikedom och lycka som är i fokus, så är det andlig framgång eller djupdykning som hägrar. Det kan handla om att man vill förverkliga sig själv och sin "kallelse". Det kan handla om överhettad karismatik. Här finner vi sådant som kurser i hur du får tillgång till de andliga nådegåvorna (som om de inte vore just gåvor!), hur du lär dig att be och profetera, hur du vittnar och evangeliserar, hur du kan hela och bota andra och dig själv, kurser i inre och yttre helande, hur du blir framgångsrik och förmögen, hur du krigar i andevärlden. Här finns tekniker i andlig kartläggning och krigföring, tekniker i kontemplation, inre bön, meditation, "kristen" yoga och mycket annat. Är det frihet och barnaskap som är målet med detta jagande efter självförverkligande och andliga stordåd? Kan vi höra en bakgrundsklang av frihet och barnaskap i detta? Nej, jag tycker det är dåligt med den klangen även här. Dessutom verkar man inte räkna med att vi kan få del av den Helige Ande som vår Hjälpare och vägvisare.

Jag tror alltså att vi behöver spegla oss i Bibelns undervisning och fundera över just frihet och barnaskap. Vad säger Bibeln?

Kallade till frihet

Det finns några bibelord som jag särskilt vill lyfta fram när det gäller friheten. Vi börjar med detta ord från aposteln Paulus:

Gal 5:13: "Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek."

Vi är kallade till frihet skrev Paulus, det är ju underbart! Men frågan är ju dels vilken frihet han avser och dels när den kommer. Om vi läser lite av vad Jesus sa om frihet får vi klart för oss vad som är ett grundläggande problem:

Joh 8:32, 34, 36: "Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria."

Här är det glasklart att det Jesus vill göra oss fria från är slaveriet under syndens välde, alltså detta att begären är det som styr mycket i våra liv, och att det ofta leder till synd. Vi kan sällan hejda detta själva. Men tack o lov så har Jesus lovat att göra oss fria från detta tvång! Han säger också att Sanningen skall göra oss fria. Men Bibeln visar ju oss att Jesus själv ÄR Sanningen. Så att lära känna Jesus är det som kan göra oss fria. Jag tror också att en del i denna befrielse är att vi allt mer kommer att få veta sanningen om oss själva. Hanterar vi detta under Guds ledning leder det till befrielse från begär och synd.

Men ärliga kristna kan dock vittna om att begär och synd inte försvinner dag ett som kristen, det är en process. Denna process kallar vi för helgelse. Vi kan se detta i Paulus undervisning. Han skrev ju att vi är kallade till frihet. Hade friheten varit något som kom direkt vid det ögonblick då vi tog emot Jesus för vår frälsning, då hade inte Paulus skrivit till de troende i Galatien att vi är kallade till frihet. Men galaternas problem var inte riktigt detta att de satt fast i svåra moraliska synder, det var istället att de liksom ville bättra på Guds nåd med egna gärningar. De var på väg in i det vi kallar för lagiskhet. Läser vi om detta i Hedegårds översättning av Nya testamentet tycker jag det blir så härligt rakt på sak:

Gal 3:3: "Ni började i Anden, vill ni nu ’fullkomna’ Andens verk genom edra egna gärningar?"

Så det är klart att frihet inte alltid är något vi upplever direkt när vi blir kristna, det är något vi måste växa in i, något vi mognar in i – om vi väljer att gå den väg Gud vill att vi skall gå. Detta är en anledning till att jag anser att all kristen undervisning bör ha denna frihet som fokus eller bakgrundsklang – där den inte utgör ett huvudtema. Undervisning skall hjälpa de kristna syskonen att växa in i den frihet Gud vill ge oss. Läser vi Galaterbrevet i sin helhet förstår vi att det är frihet från Lagen som avses där, det vill säga en frihet där vi inte står under påbud, regler och riter utan istället med den Helige Andes hjälp lever det liv Gud vill att vi skall leva i vardagen. Det är inte påtvingat utan sker av fri vilja och glädje.

Nu är Paulus också tydlig med att friheten inte skall missbrukas för att ge begäret i våra kroppar vad det vill ha. Börjar vi tänka att friheten vi fått ger oss frihet att leva ut alla begär, ja då har vi ju vänt blicken åt fel håll, och då går det vanligen utför ganska snabbt.

När det gäller begär och synd tänker vi kristna vanligen på klassiska synder inom områden som sex, droger, pengar, makt, osv. Men observera att begäret också har att göra med sådant som kunskapstörst, förströelse, underhållning, upphöjelse, religiositet, expertkunskaper, professionalism, rykte, anseende, titlar, andlighet, osv. Så det finns mycket att bli befriad från. Och när du själv blir befriad från sådant som begäret åtrår, då mår inte bara du själv bättre utan även folk som du har att göra med.

Omvändelse innebär att vända sig om och gå i motsatt riktning, att låta Gud bli Gud i våra liv, att vilja det han vill för oss. Omvändelsen är dessutom något Gud ger oss människor, och vi får då en förvandlad håg som vill det Gud vill – vilket alltid är bäst för oss. När vi börjar röra oss i riktning mot Gud och lever i en tro på att vi är förklarade rättfärdiga genom Jesu försoningsgärning, då lever vi inne i "Nådens domän" där helgelsen fungerar, inte minst för att vi får den Helige Ande till vår hjälp. Detta tror jag är det Paulus kallar för att "vandra i Anden". Det var också detta Herren Jesus syftade på när han sa att han själv, Sonen skall göra oss fria. Som du ser i bibelordet nedan är det då som begären ("köttet") inte får något att säga till om:

Gal 5:16, 18: "Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen."

Även detta bibelord ger oss vägledning i dessa tankar:

2 Kor 3:17: "Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet."

När vi lever i Nådens domän och vandrar i Anden, då står vi inte under Lagen och det innebär då även en frihet från religiösa metoder, riter, ritual, ämbeten, sakrament, osv. Vi blir som barn inför Gud, som lär genom att leva och umgås med "pappa". Här kommer vi då in på nästa punkt som är barnaskapet.

Barnaskapet

I följande bibelverser skall du se att ett av de främsta målen med Guds frälsningsplan för mänskligheten var just att vi kan få bli hans barn:

Ef 1:5: "I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut"

Joh 1:12: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

Rom 8:15: "Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan [ofrihet]. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ "

Att vara barn till Gud innebär inte att vara barnslig eller leva oordnat, men det innebär en otrolig frihet och en fantastisk vila i tron. Det är till och med så viktigt med barnaskapet att det är en förutsättning för att få vara med i evigheten hos Gud, det sa ju Jesus själv:

Matt 18:3: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket."

Med detta barnaskap kommer glädje och frihet, och med friheten kommer en avspänd och vilsam tro som inte är beroende av religiösa åthävor eller prestationer. Är du då med på varför denna bakgrundsklang av frihet och barnaskap är så viktig i all kristen undervisning och verksamhet? Om dessa två inte utgör själva "solostämman" i undervisningen – vilket de så klart också måste få göra emellanåt – så skall de i vart fall vara med som en del i "ackompanjemanget". Jag är övertygad om att frihet och barnaskap också måste få utgöra en bakgrundsklang i all evangelisation eftersom det ju är frihet och barnaskap vi är kallade till. Och när det gäller vaksamhet över de händelser som Bibeln förvarnat oss om gällande den yttersta tiden, då skall vi komma ihåg detta bibelord som jag tycker har den här sköna bakgrundsklangen:

Luk 21:28: "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Summering

En avgörande grund i sann och sund kristen tro är alltså att vi är kallade till frihet och barnaskap. Just detta gör den kristna tron så totalt unik om man jämför med alla övriga religioner; där finns inte friheten och barnaskapet. Barnaskapet ter sig så oerhört avspänt och fritt när man utifrån det perspektivet betraktar alla de riter som förekommer i så gott som alla religioner. Då kan man också förstå vilken sorg Gud måste känna över människans alla villfarelser och all vidskeplighet. Barnaskapsperspektivet är därför ett starkt vapen till att avslöja falsk kristen tro.

Om detta jag skrivit här klingade gott i ditt sinne, gör då gärna så att du lyssnar in om denna bakgrundsklang av frihet och barnaskap finns med i både din personliga tro och i det du eventuellt förmedlar till andra och i det du sysslar med under kristet flagg. Vi bör också känna efter vad andras undervisning ger för resonans i öronen, eller eftersmak – för att använda en annan bild. Rimmar den med Bibelns undervisning om frihet och barnaskap? Jag känner för egen del att detta är viktigt att fundera över. Men strävan efter frihet och barnaskap får inte lägga sig som ett hinder för just detta. Frihet och barnaskap innebär ju en allt större frigörelse från just strävan, kämpande, oro och prestationer. Låt oss istället i en stilla tacksamhet ta emot vad Gud har tänkt för oss.

Till sist: Att varna för faror har helt klart en plats i kristenheten, liksom ordning och reda, det ser vi på flera håll i Bibeln. Men varnande och god ordning får inte äventyra barnaskapet, friheten och glädjen. Där har vi nog alla något att lära!

/Lennart

Läs vidare

Metod eller barnaskap

Främlingskap eller barnaskap

Den skönaste morgon som någonsin grytt!

1 april, 2021 - 08:40
Språk Svenska

När Gud skulle befria det judiska folket från slaveriet i Egypten inleddes flykten med att folket skulle slakta ett årsgammalt lamm i varje familj. På den tionde dagen i första månaden, kallad Nisan, skulle varje familj föra in lammet i sitt hus. På den fjortonde dagen skulle de slakta lammet, stryka dess blod på sina dörrposter, tillreda det och äta dess kött. Med blodet på dörrposterna drabbades inte det judiska folket av den Guds straffdom som drog fram över Egyptens land i samband med folkets flykt. Detta blev den första påsken, och den var Guds profetiska förebild för Jesus, Guds lamm som skulle offras till försoning för alla människors synder.

I drygt 1400 år firade sedan Guds folk påsken varje vår och offrade då ett årsgammalt lamm till försoningsoffer. (Det blev dock perioder av avbrott i påskfirandet) Men sedan, vid den speciella påsken för snart 2000 år sedan, förs Guds helt felfria lamm, Jesus in i sin Faders hus (Jerusalem) på "Palmsöndagen". På den fjortonde dagen i månaden Nisan dör Jesus sin försoningsdöd på korset. Tänk att det judiska folket varje påsk i drygt 1400 år hade utfört denna profetiska handling, detta påskdrama som pekade fram mot den dag då Guds offerlamm skulle träda fram!

Ca. 30 år före denna speciell påsk för snart 2000 år sedan, kommer alltså Gud själv, i mänsklig gestalt, ner till den jord han skapat. Men alla folk är så förblindade av sitt religiösa utövande, all kommers och alla jordiska omsorger, att de inte ser att deras Skapare och Gud lever mitt bland dem. Trots att han med sitt liv uppfyller så gott som alla profetior i Skriften (några profetior avseende den yttersta tiden kvarstår) förstår nästan ingen vem han är. Istället tar människorna till slut fast Jesus, världens Skapare och Gud, pryglar och hånar honom, och avrättar honom! Ändå är allt detta barbariska handlande precis enligt Guds plan och profetior. När människorna tror de avrättat en hädare och förbrytare så har de i själva verket hjälpt till att offra Guds felfria offerlamm till ett försoningsoffer för alla människor för alla tider! Ett försoningsoffer som liksom sammanfattade – och egentligen avslutade – 1400 års påskoffrande!

Men Jesus förblev inte död. På tredje dagen uppstod han från döden som ett bevis på vem makten och äran tillhör, och till ett tecken på att de som vill tillhöra Gud och tillgodoräkna sig hans försoningsoffer också kommer att få uppstå till evigt liv. Jesu död befriar oss från all skuld och bundenhet i synd, och redan här och nu kan vi därför få frid med Gud. Jesu uppståndelse är också en försäkran om att han är med oss och skall föra oss till den eviga saligheten hos Gud. DEN uppståndelsens morgon, blir också den skönaste morgon som någonsin grytt!

Roland och Thomas Hellsten har skrivit en fantastiskt vacker sång om denna särskilda morgon. Den är en del i deras musikal Hammarslagen. Men det är också en sång om vår uppståndelses morgon. Du kan även tänka att vår vardag ibland kan få innehålla en morgon av ett sådant här välsignat slag, när allt blir nytt!

Jag tar mig friheten att trotsa upphovsrätten lite för att förmedla denna sång. Nedan kan du lyssna till sången och läsa texten. (Du kan köpa CD:n med hela musikalen Hammarslagen via tomsing.se)

/Lennart

  Spelaren laddas...

 

En alternativ länk till musiken har du HÄR

Morgon

Du skingrade mörkret,
drev döden på flykt.
Du andades renhet,
du födde på nytt.
Du kastade glädje
till glittrande dagg.
Du bjöd oss en grönska,
i ljuvlighet lagd.

Morgon, leende morgon.
Morgon, den skönaste morgon
som någonsin grytt.

För evig tid är dödsfruktans
börda nu lyft.
Djupaste sorg är i glädje förbytt.
Nu viskar du, morgon,
en sällsam frid.
Och vinden bär bud
om en helt ny tid!

Morgon, tröstande morgon.
Morgon, du bjöd våra fötter att
dansa med dig!

Varför lockas vi av villoläror, konspirationsteorier och andra irrbloss?

7 februari, 2021 - 19:40
Språk Svenska Irrbloss

Bibelläraren Sven Reichmann själavårdade under sin aktiva tid otroligt många kristna som hade tagit allvarlig skada av Trosrörelsens villoläror och osunda andlighet. Han sa med syfte på de som hade ramlat in i Trosrörelsen, att man inför Herren behöver bekänna vad det var som drog och tjusade och be om förlåtelse för detta för att komma vidare och inte fastna i nya fällor. Man behöver med andra ord rannsaka sig själv, kanske flera gånger i livet, och så klart inte enbart när det gäller orsaken till att ha lockats av den s.k. trosförkunnelsen. Vi lockas av alla möjliga villfarelser och mer eller mindre sanna sensationella berättelser, både sådant som florerar i kristenheten och sådant som inte direkt har med kristen tro att göra. Vad i hela världen är det för något som gör att vi dras till sådant som inte är harmoni med en frisk kristen tro, präglad av frihet, frid, glädje och barnaskap?

Om vi vill mogna som kristna, och allt mer komma in i den frihet och det barnaskap som Jesus lovat oss, då är det alltså viktigt att begrunda vad det är som kan orsaka att vi lockas iväg till villoläror, men även till andra sensationella berättelser, konspirationsteorier, fanatism, extremism, etc. Jag har sett många exempel på kristna som varit inne i någon villolära, som senare vaknat upp och tagit avstånd från villfarelserna, men som ändå bara har ett slags enögt uppvaknande. Man faller då lätt in i andra villfarelser eller så aktiveras ett överdrivet intresse för något spektakulärt. Eller så satsar man allt på en eller flera konspirationsteorier. Här har vi grundproblemet som Sven Reichmann adresserade när han sa att vi behöver komma inför Gud med det inom oss som låter sig dras iväg ut på vägar där vi inte skall vara. Men exakt vad inom oss gör att det kan bli på detta vis? Finns det även något utanför oss? Detta vill jag undersöka med denna text.

Jag skall inleda med att berätta min egen historia. En del av er som läser detta har hört den tidigare, men troligen inte om alla detaljer och svängar.

Egna felsteg

Året 1980 var det år då både jag och min hustru blev troende kristna, eller frälsta om vi skall använda ett lite frommare begrepp. Det skedde i ett hem där ett enkelt gift par både pratade med oss och bad för oss. Du kan läsa våra berättelser om detta via denna länk. Under 80- och 90-talet såldes det en mängd mer eller mindre kristna pocketböcker som handlade om både ditt och datt. Denna uppsjö av förhållandevis billiga böcker var den tidens ”Internet” – kan vi kalla det. Via dessa böcker spreds både god undervisning och villoläror, men även konspirationsteorier. Det var inte ovanligt att folk läste böcker av t.ex. Kenneth Hagin och Charles Caps och därmed fastnade i Trosrörelsens fälla. Tack o lov fastnade inte min hustru och jag för några böcker av dessa s.k. trosförkunnare, men vi läste en mängd andra ”kristna” pocketböcker som nyfrälsta.

1983 kom det ut en bok skriven av Kjell Sjöberg (bror till pastorn Stanley Sjöberg) som hette Låt varna er! Denna bok läste jag ungefär vid den tiden. Hur som helst handlade boken om alla möjliga hemliga ordnar och sällskap, om frimurare och P2-skandalen i Italien, om Illuminati, om dödsförbund, hemliga riter och ockultism, om Bilderbergergruppen och ”eliten”, om Kabbala, talet 666 och streckkoder (EAN-koder) m.m. Jag själv var vid den tiden dryga 20 år gammal och förhållandevis nyfrälst, så gissa om det jag läste kittlade i nyfikenhetsnerven!

Jag kan nog säga att Kjell Sjöbergs bok på många sätt idag motsvaras av en mängd webbsidor och videor på Nätet, mycket information är exakt den samma. Det jag läste i den boken satte igång en process av nyfikenhet i mig som ledde till att vilja veta mer och gräva djupare i dessa mörka hålor. Det blev till en frestelse och ledde med tiden vidare till ett slags kunskapshögmod. Jag vet inte var jag kom i kontakt med ett par feta kompendier skrivna av en svensk-amerikansk pastor – som vi kan kalla Mr. K – men dessa kompendier beställde jag ögonblickligen när jag fick kunskap om dem. I kompendierna brassade Mr. K på alldeles oerhört om alla möjliga hemliga sällskap och konspirationsteorier. Där fick man också information om att det var ”en judisk världskonspiration” som låg bakom alla mjöliga otrevliga händelser i världen, och det var t.o.m. så absurt att Mr. K menade att judarna även låg bakom Andra världskriget. Kompendiernas innehåll var med andra ord djupt antisemitiskt, och det var även så illa att Mr. K hänvisade till Sion Vises Protokoll* som bevis för sina utsagor.

*Wikipedia har (2021-02-07) en beskrivning av Sion Vises Protokoll som jag uppfattar som trovärdig eftersom informationen där stämmer överens med mycket annat jag läst om detta falsarium: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sions_vises_protokoll

Med all denna ”kunskap” började jag känna mig ovanligt upplyst, och jag kände också att jag nu satt inne med information som väldigt få hade fått ta del av. Jag kände mig unik med andra ord. Men detta var kort och gott högmod och en frukt av att ha varit och ätit av frukt från ”Kunskapens träd”. Frukten i mitt eget liv blev så klart också den att jag hellre ville prata om konspirationer och hemliga sällskap än vad jag ville prata om min kristna tro och vad Jesus gjort för att frälsa oss till evigt liv. I detta tillstånd söker man dessutom hellre mer kunskap inom området än vad man vill läsa Bibeln. Jag tror säkert flera i våra bönegrupper vid den tiden tyckte jag var lite jobbig när jag skulle lyfta fram denna information varje gång vi sågs. Så vad hände då till slut? Jo, jag brukar säga att jag ganska snart fick mig en spark i baken av min ”andliga mamma”. Jag minns inte exakt vad den sparken bestod i, men helt klart var det något som fick mig att både vakna upp och att skämmas. Jag tror ganska många i kristenheten skulle behöva få en sådan spark emellanåt, och i viss mån är det väl vad jag försöker ge med en del texter här i BibelFokus. Vi behöver skakas ner ifrån Kunskapens träd så att vi kan återgå till både barnaskap och det ursprungliga uppdrag vi har som kristna. Vi måste sluta upp med att ”palla frukt” från osunda trädgårdar!

Nu blev inte allt frid och fröjd i och med denna spark i baken; man kan behöva fler. På mitten av 80-talet fick några journalister i Sverige tag i väldigt komprometterande information om Frimurarorden. Några byggnadsarbetare höll då på att arbeta på den tomt som är granne med frimurarnas högkvarter på Blasieholmen i Stockholm. Vid ett tillfälle råkade de göra hål i grunden in till frimurarnas byggnad. I byggnadens källare visade det sig finnas hemliga gångar där väggarna var uppmurade med riktiga skelettdelar och kranier. Självklart passade dessa byggnadsarbetare på att filma (med smalfilm) och ta foton och sedan läckte de detta till pressen. Aftonbladet med Göran Skytte i spetsen blåste upp flera artiklar med dessa foton och med texter om frimurarnas hemliga rum och ritual. Mer och mer information avslöjades. Det visade sig dessutom att ca. 535 präster och 10 biskopar var medlemmar i Frimurarorden. Några biskopar tillhörde dessutom de högsta graderna; en av dessa var Martin Lönnebo. Vid samma tidpunkt arbetade jag i en församling där två av församlingens styrelsemedlemmar var frimurare. Detta var känt bland flera församlingsmedlemmar. Självklart blev också detta något som tände mitt begär efter mer av ”hemlig” information, så jag forskade vidare på eget håll och kom också över en del intern ”frimurarinformation” som var intressant. Eftersom det alltså fanns mycket kyrkfolk som var frimurare fanns det helt klart en anledning att sätta sig in lite i vad frimureriet stod för. Låg deras medlemskap i denna hemlighetsfulla orden i konflikt med att vara medlem i en församling, frågade vi oss? Det visade sig med all önskvärd tydlighet att det inte gick ihop. Så jag och flera andra bad till Gud att han skulle avlägsna dessa frimurare från styrelsen i den församling där jag arbetade, och så blev det faktiskt!

Men jag vill också bekänna att mina studier i frimureriet övergick i en osund omfattning. Jag dök mycket djupare än vad som var vettigt att göra för en sann kristen. Den stackars bönegrupp jag då var med i fick höra alldeles för mycket utläggningar om frimurarna och deras riter och höga poster i samhället, mer än vad som var nödvändigt för ett Guds barn att känna till. MEN vår Herre kunde också vända något som gick snett till något som blev gott. För en gång när vi besökte ett kristet par fick jag veta att mannen var på väg in i frimurarna; allt var riggat och klart för den dag då han skulle tas upp som en broder i detta hemlighetsfulla sällskap. Så stående där i deras kök lassade jag genast över hela mitt bagage av kunskaper om frimurarna på honom, och det ledde till att mannen genast greppade tag i telefonen och avbokade det hela. Han gick alltså inte med i frimurarna, och det var ju en oerhörd lättnad för oss alla! Men jag vill tillägga detta: det var ingalunda så att jag hade behövt alla de kunskaper om frimurarna som jag hade samlat på mig för att övertyga denna broder, det räckte gott med en liten del. Den insikten har så klart varit lärorik. Med tiden har mitt intresse för konspirationer och hemliga sällskap avtagit mer och mer för varje år.

Jag har nu kommit dit hän att jag inte kan se någon som helst mening med att sitta inne med djupa kunskaper på det området. Vi måste alltså våga ställa oss frågan vad det tillför vår tro och vårt förhållande till Jesus att veta allt om frimurare, kabbala, Illuminati, New World Order och all skit som man menar att dessa grupperingar sysslar med. På vilket sätt är jag bättre beredd för evigheten om jag kan allt om alla konspirationsteorier som florerar? Tillför det ens något till min beredskap inför den annalkande yttersta tiden? Måste jag känna till jesuiternas invigningsritual för att kunna förstå vem som är Antikrist – den dag han kliver fram på världsarenan? Måste jag anamma idéerna om att månlandningar aldrig skett och att jorden är platt för att vara beredd inför Jesu återkomst? Måste jag veta vad World Economic Forum och andra elitgrupperingar håller på med för att bli frälst till evigheten? Måste jag kunna allt om RFID-chip och streckkoder för att Gud skall kunna hindra mig från att ta emot vilddjurets märke? Måste jag veta vad alla vacciner innehåller och deras biverkningar för att vara ett vaket Guds barn? NEJ, jag tror allt detta är överflödig information som inte tillför något till en sund kristen tro där vi är kallade till att vara barn inför Gud! Sådana kunskaper kan också äventyra min andliga hälsa. Detta är nog många gånger Satans irrbloss för att locka oss bort från det som är väsentligt. Jag är övertygad om att Gud kommer att förse oss med den information vi måste ha i den yttersta tiden! Och personligen tror jag att det är förhållandevis lite kunskap vi behöver för att som Guds barn vara väl förberedda på det som skall komma, det tycker jag att jag har Bibelns till stöd för när jag skriver detta.

Men nu är ju då frågan: Varför fastnade jag som kristen för all denna mörka, ibland osanna information som dessutom gjorde mig hyfsat odräglig? Vad inom mig lockades av detta och varför kunde det bli så som jag berättat om ovan? Varför fastnar andra kristna idag i liknande osunt djuplodande i sådana här mörka vatten? Och varför fastnar så många kristna för villoläror och villfarelser inom det teologiska området? Vad inom oss är det som är problemet? Är det även något utanför oss som orsakar detta? Svaren på dessa frågor är inte ett och inte helt enkelt, för vi är komplicerade som människor och därför är orsakerna till allt detta också komplicerade. Men jag tror vi alla brottas med samma problem, men kanske i olika mått.

Köttets sinnelag

Inte ett informationsproblem
Om vi ser till vad Bibeln i sin helhet har att säga om människans problem med att leva så som Gud önskar, så är det INTE ett informationsproblem. Det judiska folket fick all den information (Torah) de behövde för att leva efter Guds vilja och dessutom en uppsjö med välsignelser som var utlovade om de levde efter den information de hade fått. Men det höll inte ändå, och varför då? Jo, det största problemet med alla människor är den syndens natur som finns i oss från födseln.

Köttets sinnelag
Vi har alla ett medfött sinnelag som inte vill det Gud vill med våra liv, och detta sinnelag kallas i Bibeln ibland för ”köttets sinnelag” eller ”köttets sinne”. Med ”kött” avses här inte vår kropp i sig utan just det sinne, den håg, den vilja som härskar i vår kropp. Denna syndanatur är i opposition mot Gud och den finns i alla människor.

Rom 7:18: ”Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott.”

Rom 8:7: ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud.”

Rom 3:9: ”Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde.”

Detta köttets sinnelag kan egentligen inspirera oss till nästan vad som helst, och det mesta blir då inte i linje med Guds vilja. I Galaterbrevet kan vi läsa om vad köttet kan stå för i våra liv, men detta skall vi inte se som en komplett lista:

Gal 5:19-21: ”Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant.”

När en människa blir ”frälst” dvs blir en troende kristen så försvinner inte köttets sinnelag i och med det vi kallar pånyttfödelsen. Många kristna tror att synden och köttet försvinner när man blir pånyttfödd, eftersom de fostrats i en felaktig undervisning om detta. Men varje ärlig kristen ser att köttets problem finns kvar. Den STORA skillnaden med att vara en sann kristen och att inte vara det är dock att man som kristen av Gud får en ny natur, en ny håg och vilja som mer och mer vill det som Gud vill, och för att få hjälp att leva på det sättet får varje sann kristen dessutom Hjälparen, Guds Helige Ande, som hjälper och vägleder oss efter Guds vilja. Vi blir mer och mer synkroniserade med Gud. Men eftersom köttet finns kvar upplever vi en invärtes kamp. Det är denna kamp vi ser i Paulus brev till romarna:

 Rom 7:4-25: ”Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”

Vi förstår att Paulus här talar om den troende som ser att köttets natur finns kvar i sin kropp men som också har samvetskval över att han inte gör det som han vet är Guds vilja. En icketroende skulle inte tänka på detta sätt. Fortsätter vi att läsa i Romarbrevet ser vi också att Paulus menar att det trots denna kamp i vårt inre inte finns någon fördömelse över oss om vi vilar i Jesu försoningsgärning. Då får vi också hjälp av Gud att leva som Gud vill och vi kommer att helgas till att leva mer och mer i harmoni med Guds vilja. Det är dock en livslång process. Vi ser även detta i följande bibelord:

Gal 5:17-18: ”Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.”

Köttet, begär och frestelser

Köttet och begären hänger onekligen tajt samman. Kanske man kan säga att dessa är samma sak. I köttet sitter ju det som kan frestas och lockas ut på villovägar, in i omoraliska handlingar osv. Köttet utgör alltså väldigt mycket de begär vi dras med.

Jak 1:13-15: ”Ingen som frestas skall säga: ’Det är Gud som frestar mig.’ Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”

Köttets sinnelag innebär alltså att vi alla bär på en mängd olika begär som inte enbart aktiveras av egna tankar, det kan också triggas av saker utifrån, det vill säga att vi frestas. Det kan handla om att frestas av sex, droger, rikedom, prylar, men vi kan även frestas att jaga efter kunskap, berömmelse, uppmärksamhet, upphöjdhet, titlar, status, osv. Vad det blir beror lite på hur vi är funtade och vad det är vi stöter på och får vara med om i livet. Lite längre fram i texten skall vi titta närmare på begäret efter att själv ha full kontroll på det egna livet, att själv avgöra vad som är rätt och fel, gott och ont, att behärska den egna tillvaron.

Det religiösa köttet

När man blivit kristen är det inte ovanligt att köttet slår in på en ny kurs, nämligen den köttsliga religiositeten. Detta sinnelag är minst lika mycket i strid med Guds vilja som det mer ”världsliga” sinnelaget, men man kan så klart ha båda i en kombination. Det köttsliga religiösa sinnelaget vill få oss att framstå som mer fromma än vad vi egentligen är och vill då imponera på andra köttsligt religiösa personer. Köttslig religiositet och andlighet kan anta en form där man satsar mycket på religiösa ritual av alla de slag, den kan anta olika former av lagiskhet, den kan dra iväg åt falsk barmhärtighet, men den kan också anta en falsk karismatisk natur. Alla dessa former av falsk andlighet imponerar så klart inte på Gud utan tvärtom. Det köttsligt andliga livet innebär också att man tvingas in i en förljugenhet om sin sanna andliga status. Har man dessutom problem med de mer ”världsliga” köttsliga begären, då blir livet ännu mer förljuget, detta eftersom man vet vad som är fel men på utsidan vill framstå som mer andlig och from än man är på insidan. Detta förljugna liv leder vanligen också till att relationen till Gud blir lidande och att man blir allt mer hård eller krävande mot andra.

Benägenheten att fastna för villoläror kan man i viss mån knyta till problem med det religiösa köttet, men jag tror dock att orsaken till att vi fastnar för villoläror har mer att göra med vår önskan att kunna behärska vår andliga tillvaro, alltså egentligen att vara lite ”som Gud” i våra egna liv.

Köttet och Kunskapens träd

Alla människors syndanatur och köttsliga sinnelag är något som vi fått ärva från Adam och Eva. Deras synd bestod inte i att de begick omoraliska handlingar som låg i strid med Guds vilja. Vi kan läsa om deras syndafall:

1 Mos 2:16-17: ”Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”

1 Mos 3:1-7: ”Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ’Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?’ Kvinnan svarade ormen: ’Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.’ Då sade ormen till kvinnan: ’Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’ Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.”

Jag tror man skall se på Kunskapens träd som människans begär efter att bli ”vuxen”, att bli självständig, att själv ha kontroll på tillvaron, att behärska livet och bli mer eller mindre oberoende av Guds vägledning. Vi kan förstå detta utifrån många andra bibelord där Gud säger att en sann Gudstro handlar om att leva i förtröstan till honom, i full tillit och överlåtelse. Det är då man kan räkna med Guds beskydd. Vi ser det också i Jesu ord om att vi måste vara som barn inför Gud. Det fungerar inte att samtidigt vara barn och vara helt självständig.

Matt 18:3: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.”

Ord 3:5: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.”

Jer 17:7: ”Men välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan.”

Jer 17:5: ”Så säger Herren: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från Herren.”

Jag tror därför att vi kan säga att ett barnaskap inför Gud är raka motsatsen till att leva efter Kunskapens träd. Barnaskapet är ett paradis som Gud vill ge oss med en början redan här och nu. Livet efter Kunskapens träd kan däremot bli till ett helvete redan här och nu och som vi ser så mycket exempel på i denna värld.

Begäret efter ”andlig” kunskap

Eftersom alla människor dras med köttets sinnelag så kan vi även hos oss kristna se att begäret efter kunskap kan explodera. Hos många kristna handlar detta kunskapsbegär ofta om att man skall lära sig att bli en andlig kanon. Man vill lära sig HUR man ber, HUR man helar andra från sjukdom, HUR man profeterar, HUR man blir evangelist och evangeliserar, HUR man ger andlig befrielse, HUR man får framgång och ekonomisk välsignelse osv, osv. Hade vi inte haft problem med detta andliga kunskapsbegär tror jag de flesta bibelskolor inte skulle existera. Visst är det bra att få undervisning i Bibeln, men det som de flesta bibelskolor erbjuder idag är försök till att hitta andliga genvägar för den kristnes ”andliga karriär”. Helt uppenbart räknar man inte med att Gud vill ge oss Hjälparen, den Helige Ande till vägledning i livet, och saknar man den förtröstan tror jag Gud håller tillbaka sin Ande. Hela detta enorma kunskapsfokus i kristenheten blir till ett gigantiskt försök att göra sig av med beroendet av Gud och hans hjälp till oss via den Helige Ande, alltså ett knaprande på Kunskapens träd.

Bibeln ger oss en bild av kunskapsjakten i vår tid i nedanstående bibelverser. Man skulle idag kunna byta ut ordet ”lärare” till ”hemsidor, videor, böcker, inspelningar” osv.

2 Tim 4:3-4: ”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.”

Detta bibelord kan så klart appliceras på begäret efter att ständigt få höra och lära sig mer om sensationer och det som är spektakulärt och smaskigt. Jag tror inte det enbart handlar om andliga sensationer utan även om information om alla möjliga saker som kittlar i köttet. Här kommer vi då osökt in på spektakulära berättelser, mustiga utsagor, konspirationsteorier etc.

Begäret efter ”hemlig” kunskap

Detta är då det område där jag själv varit inne och snurrat och där enormt många kristna i vår tid snurrar runt dagligen. Det handlar om att skaffa sig ”kunskap” om hemliga sällskap och ordnar, om alla tänkbara konspirationer, om en förmodad världselit, om planer som görs upp i hemliga rum för att ta över kontrollen över världen, om hemliga planer för att kontrollera och decimera jordens befolkning, om ”systemmedia” som styrs av en världselit, osv, osv. Ju mer hemligt det är ju mer intressant blir det. Ju färre som fått kunskap om detta ju mer intressant blir det och ju mer unik och utvald känner man sig om man kommer över sådan information.

Jag säger nu inte att all denna information är falsk, även om jag tror att mycket är det (osäkerheten kring sanningshalten gör ju detta ännu mer problematiskt). Men det jag vill säga är att jag är övertygad om att jakten efter denna sorts kunskap är något som nästan alltid har köttets begär som ursprung. Om Gud t.ex. hade önskat att vi skulle ha mer kunskap om Satan och hans anhang, då hade han gett oss det i Bibeln. Om han hade önskat att ge oss mer kunskap om den yttersta tidens olika skeenden, då hade det också funnits med i Bibeln. Om det var viktigt att få ännu bättre signalement på Antikrist än det som Bibeln ger, då hade han lagt till det i Bibelns texter.

Jag tror inte Gud har utlämnat oss till att behöva speja av Internet efter sådan här kunskap för att vi skall vara beredda inför den yttersta tiden. Vi skall inte tro att det är Gud som drar iväg med oss ut på Internet i sökande efter sådant här. Och om du drar med vänner och bekanta ut i sådan här kunskap, då tror jag inte heller det är från Gud. Istället är det så att det är köttet som lurar oss i kombination med det som erbjuds på Nätet. Självklart blir effekten av denna jakt efter ”insikter” att bibelläsningen och gemenskapen med Gud får stryka på foten. Det leder också ofta till splittring bland kristna. Var ärlig mot dig själv och fundera över om det inte är precis så det förhåller sig – om du nu tillhör denna skara kristna. Jag själv vet att det är så här utifrån egen erfarenhet – vilket jag berättade om inledningsvis i denna text. Jag har också sett det hos många andra kristna i denna tid. Fundera också över om denna jakt efter ”hemlig” kunskap tillför något till ditt barnaskap inför Gud. Det tror jag inte den gjort. Och fundera över vad det ger i relationen till andra kristna som inte jagar sådan här information. Ser du på dem som inkrökta, obildade, lurade, köpta, intagna, att de saknar ”insikt”?

Här har jag för egen del vaknat upp och sett vad köttet ställer till med i kristenheten idag när det gäller köttet begär efter både ”andlig” kunskap och ”hemlig” kunskap. Det hörs i vår tid ett förfärligt knaprande på Kunskapens träd!

Nyfikenhet

Jag vill bara kort ta upp nyfikenhet. Jag tror inte att nyfikenhet nödvändigtvis är det samma som begär. Alla vi människor har nyfikenhet som en slags medfödd förmåga. Utan nyfikenheten är det nog mycket gott som skulle blivit ogjort i mänskligheten. Men nyfikenheten kan också gå överstyr. Därför tror jag att man som sann kristen måste vara vaksam på framförallt sin egen nyfikenhet; den kan växla över till ett begär efter insikt och kunskap som inte blir sunt. På samma sätt kan det vara med hobbyintressen, dessa kan för många kristna ta upp alldeles för stor del av livet. Som kristna har vi dock en mycket stor frihet när det gäller hur vi spenderar vår tid, men vill vi vara med om att uträtta saker i denna värld som kommer att ge resultat in i evigheten hos Gud, då kan vi inte ge allt för mycket tid och bränsle åt nyfikenhet, kunskapstörst och hobbyintressen.

Villoandar

Nu har vi tittat på vad jag anser vara det allra största problemet i den kristnes liv, nämligen köttet med alla dess begär. Inom villfarna kristna sammanhang lägger man inte sällan all skuld på andemakter, men det har ett mycket tunt stöd i Bibeln. Utan köttets problem i våra liv hade inte andemakterna haft något att säga till om. Men helt klart är att dessa – på grund av vår köttsliga natur – i värsta fall kan få hållhake på oss. Vi skall se vad Paulus skrev om detta:

1 Tim 4:1: ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.”

Villoandar och onda andars läror, det låter sannerligen inte trevligt! Här står inte vad exakt dessa läror handlar om så därför kan vi räkna med att det kan handla om i princip vad som helst, bara effekten blir den att vi fastnar och att det tar upp vår tid och mer och mer korrumperar vår tro. Mycket av det som dessa ”villoandar” står för vill jag kalla för ”irrbloss” eftersom det har till syfte att ta bort vårt fokus från det väsentliga i vår tro. Till tjänst för dessa irrbloss står inte minst Internet idag!

Vad är då medicinen mot detta? Är det att befalla dessa andemakter ut ur Sverige? Nej, problemet sitter ju framförallt i vårt kött. Det är alltså återigen så att vi måste rannsaka oss själva och komma till Guds med bekännelse och bön om hjälp. Problemet sitter inom oss, inte utanför. Jesus sa så här: ”Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria”. Sanningen i detta bibelord tror jag inte enbart handlar om Jesus och Bibeln, det handla nog även mycket om oss själva. Ju mer självinsikt Gud ger oss, ju mer befriade blir vi. Men all sådan insikt kan inte komma med en gång, för då skulle vi nog gå och begrava oss själva. Den måste komma med Guds pedagogik och efter Guds tidsplan.

Dåliga bibelkunskaper och halvhjärtad överlåtelse

En mycket uppenbar brist hos många kristna idag är bibelkunskaper. Är man rotad i Bibelns undervisning är man också rotad hos Jesus eftersom han är Ordet som blev människa. Och är man rotad i Ordet så ser man ganska snabbt om information man stöter på är i överensstämmelse med Bibeln eller inte. Saknas den överensstämmelsen kan man ju bara enkelt rata den informationen. Så jag vill verkligen uppmuntra dig till att bli och förbli djupt rotad i Bibelns undervisning, inte minst dess profetior om framtiden. Med Bibelns vittnesbörd färsk i minnet ser man lätt att det idag sprids mängder av information om den yttersta tiden, Jesu återkomst, Antikrist, vilddjurets märke osv som inte är korrekt. Det är gott att snabbt kunna vända ryggen åt sådant!

Sedan vill jag också ta upp den ljumma och halvhjärtade överlåtelsen till Gud. Detta är inte heller ovanligt i kristenheten idag. Självklart är det så, att är man ljum och inte har en levande gemenskap med vår Skapare och Frälsare, då är man inte särskilt vaken över utvecklingen i världen i ljuset av Bibelns vittnesbörd. Och i värsta fall är det så illa ställt med överlåtelsen att man inte ens är bärgad till det eviga livet och inte fått ta del av den Helige Ande, Hjälparen. Ett allvarligt farligt läge med andra ord! Detta är något var och en måste rannsaka sig själv med.

Varför tillåter Gud detta?

Nu frågar sig många varför Gud tillåter allt detta elände. Varför sopar han inte bara bort alla villfarelser och lockelser och säkrar upp vår väg så att köttet inte får problem? Det gör han troligen för att han vill få bukt med vårt kött. Han vill avslöja vår syndanatur inför oss själva och på så sätt få oss att FRIVILLIGT längta bort från köttets begär och frivilligt vilja gå Guds väg – till 100 procent! Då kommer han också att hjälpa oss mer och mer bort från köttet begär – något som vi dock blir helt av med först vid Jesu återkomst. Först då skall vi förvandlas och bli honom lika när det gäller karaktären. Gud vill inte få en upprepning av syndafallet i det nya paradis som han skapat för oss.

Men Gud tillåter också att mycket falskt finns i vår värld för att det skall bli tydligt vilka som vill hålla sig till sanningen och vilka som hellre följer efter smaskiga osaningar. Detta bibelord skulle jag säga handlar om just det:

Luk 17:37: ”Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas”

Vi ser också i nästa bibelord att det till och med är så att Gud sänder villfarelse över dem som inte prioriterar sanningen. Detta gör han också för att det skall bli en tydlig skillnad mellan sanningsälskare och de som älskar osanning.

2 Tess 2:9-12: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.”

Vilka blir räddade? De som har en kärlek till och strävar efter sanning! Vi kan inte själva prestera den kärleken till sanningen, men det är så förnämligt inordnat att vi kan få ta emot den! Här tycker jag att Svenska Folkbibelns översättning från 2015 är bättre än den från 1998:

2 Tess 2: 9-10: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta.”

Hur kan man få bukt med köttets begär?

Hur kan vi stoppa köttets framfart i våra liv med dess begär? Paulus är mycket tydlig med att det går åt motsatta hållet om vi försöker göra det i egen kraft utifrån Bibelns bud. Det är inget fel på budorden, men det är fel på oss. Egentligen blir det ett liv efter Kunskapens träd om vi ger oss på att utifrån egen ”kunskap om gott och ont” försöker vara som Gud och leva perfekt. Därför har Gud istället ordnat med en väg för oss kristna som kallas för att ”vandra i Anden”. Följer vi den vägen så kan vi få hjälp med att tygla köttet.

Gal 5:16: ”Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.”

Gal 5:24: ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.”

När vi tagit emot Guds fria erbjudande i evangelium, då ser Gud på vår syndanatur som om den vore dömd och död – trots att den finns kvar även efter att vi blivit troende. Gud godkänner att Jesus tog vårt straff på sig själv på korset. Detta gör tyvärr inte att ”köttproblemet” helt försvunnit, men när vi sätter vår förtröstan till att Gud ordnat det på detta sätt genom Jesu försoningsgärning, då ser Gud på oss som om vi vore helt felfria. Vi får tillräkna oss Jesu fullkomlighet; hans rättfärdighet blir vår rättfärdighet!

Med denna bibliska insikt knallar man på i vardagen i en förtröstan på att Gud leder oss med sin Ande, man ”vandrar i Anden”. Man behöver inte gå på bibelskola för att det skall fungera, det räcker med att vara som ett barn. Vi kan då förlita oss på att det fungerar så som Gud vill och vi har ju dessutom fått Hjälparen, den Helige Ande, till vår hjälp i vardagen. Hjälparen behöver inte vår hjälp, det är tvärtom det är tänkt att vara. Han leder oss utan att vi kanske märker det. Det är så här Gud har tänkt att vi skall leva för att mer och mer få bukt med köttets begär. Och det är så här vi kan leva i det barnaskap som Gud har för oss. Kom ihåg dessa bibelord:

Ord 3:5: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.”

Fil 2:13: ”för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”

När du lever efter löftet om att du genom din tro på Jesus är förklarad rättfärdig, då befinner du dig inne i ”nådens domän”. Det är där detta fungerar. Ger du dig på att försöka förbättra Guds verk med dina egna gärningar, då kliver du utanför nådens domän och riskerar att livet som kristen blir väldigt knepigt att leva. Det är inte ovanligt att kristna hoppar in i bibelskolor när livet blivit tillkrånglat, i hopp om att allt skall lösa sig, men det är inte heller ovanligt att det i många bibelskolor blir ännu mer tillkrånglat.

Gal 3:3: ”Ni började i Anden, vill ni nu ’fullkomna’ Andens verk genom edra egna gärningar?”
(Hedegårds översättning)

Kom ihåg att vi skall vara som barn inför Gud! Det är i ”nådens barnhage” som du kan få del av den glädje, frid och frihet som Gud vill ge dig! Försök inte att ta med dig bråte från Kunskapens träd dit in, det accepterar inte Gud.

Att hjälpa trossyskon ur trasslet och varna andra

Hur mycket kunskap behöver man egentligen för att bli frälst till evigheten och få del av den Helige Ande? Inte särskilt mycket skulle jag säga. Begrunda t.ex. dessa bibelord:

Apg 2:38: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.”

Joh 3:36: ”Den som tror på Sonen HAR evigt liv.”

Jag brukar säga att den kristna tron är så kolossalt enkel att det är själva enkelheten som gör det svårt för oss människor eftersom vi gärna vill att det skall vara krångligt. Vi vill kunna ställa upp tron i rader och kolumner och göra ett system av den. En del vill dissekera tron ner i minsta molekyl. Men i själva verket är det ganska lite kunskap vi behöver för att kunna ta ställning till Guds fria erbjudande i evangeliet. Självklart är det både rätt och bra att läsa Bibeln både ofta och noga, för det är så Gud vill att vi skall lära känna honom och umgås med honom. Det är också bra att ha Bibelns undervisning i tankarna när man möter alla villfarelser i världen. Men för att bli frälst behövs inte mycket kunskap. Man bör begrunda vad Bibeln avser med detta bibelord:

Hos 4:6: "Mitt folk går under i brist på kunskap"

Jag tror vi även kan tolka detta bibelord så här utan att göra våld på det:

"Mitt folk går under i brist på kunskap om Gud"

Den kunskap som kan ge oss en trons vila och ett gott barnaskap, den är grundad i att lära känna Gud, vem han är, hans vilja, vad han gjort och gör och kommer att göra. Det är när vi börjar gå utanför den kunskapen som vi riskerar väldigt mycket, i värsta fall den frälsande tron. Så jag tror det är just kunskapen om Gud som Hosea avser i bibelordet ovan eftersom det finns mycket kunskap som fördärvar för oss – och andra.

Men nu är det ju så att köttets problematiska natur i kombination med oändligt många villoläror, villfarelser och annan bråte – som erbjuds oss via både villoandar och andra människor – trots allt förvillar många kristna idag. För dem blir deras kristna tro då både väldigt tilltrasslad och ofta skadlig. Frågan är då om de som inte själva hamnat i detta trassel skall hjälpa sina trossyskon som trasslat in sig att komma ur eländet? Eller skall de få skylla sig själva? Skall vi bara luta oss tillbaka och säga att den Helige Ande ju kommer att fixa det för dem? Nej, självklart skall vi hjälpa när vi har den möjligheten. Jag vill jämföra det med Jesu ord om att lämna de andra fåren för en stund för att gå ut och leta efter det som sprungit vilse.

Anser vi att vi fått klarsyn när det gäller villoläror och annat som vilseleder trossyskon, då kan det ju faktiskt vara så att vi kan behöva skaffa oss en del ”onödiga” kunskaper om villoläror och annat som leder trossyskon bort från barnaskapet. Jag har själv sett att sådan kunskap kan komma till nytta, och jag är övertygad om att Herren hellre vill att hjälpen kommer via oss än att han går in och direktstyr en människa. Han vill att vi skall lära oss att älska varandra, och det kan vi bl.a. göra genom att både ödmjuka oss inför varandra och hjälpa varandra. Men av erfarenhet vill jag också säga att vi måste vaka på oss själva så att vi inte lägger för mycket tid på att samla kunskaper om ”satans djupheter”. Det har inget egenvärde. Och det är som sagt mycket lätt hänt att begär efter kunskap, nyfikenhet och lockelserna med ”hemlig” kunskap drar iväg med oss så att det blir osunt.

Hur var det då med mig?

Vad var det då som bedrog mig till att gräva djupt i det som jag beskrev inledningsvis? Jo, det var så klart ett köttsligt begär efter att få ta del av ”hemlig” kunskap, unik kunskap som väldigt få hade fått del av vid den tiden. Inom mig själv var det både nyfikenhet och begär efter sådan kunskap som gick igång när jag stötte på de informationskällor jag har berättat om. Belöningen blev att köttet i mig fick del av läckerheter som kittlade gott i konspirationsnerverna. Belöningen blev också att jag ibland kunde imponera på andra med kunskaper som väldigt få hade vid den tiden. En del tycker ju det är häftigt med experter på ockultism, hemliga sällskap och annat mörkt. Någon djupare mening än så var det egentligen inte med dessa aktiviteter – utöver vad jag nämnde inledningsvis. Och som du förstår var det här inte sunt, och det förstod ju en del kristna i min omgivning. Tyvärr blev en del fascinerade av det jag hade att förmedla. Men tack o lov har vi trossyskon som kan väcka oss när vi har gått in på vägar som inte är sunda och om vi trängt för djupt ner i vissa kunskapsträsk. Frågan är väl då om vi är mogna att ta emot sådana varningar och tillrättavisningar???

Avslutande uppmaning

Som du kanske läste i inledningen av denna text, så hänvisade jag där till Sven Reichmanns kloka ord om att göra upp med det i oss som gör att vi hamnar i villoläror och annat osunt. Så som avslutande ord skulle jag nu vilja återkoppla till det och ge dig denna uppmaning:

Har du själv varit (är) inne i villolära, villfarelser, oren andlighet, har du lagt onödig tid på att gräva i ”de mörka hemligheterna” och ”satans djupheter” men nu vaknat upp över hur osunt detta varit, ja då skall du inför Gud ta dig en funderare på vad i dig det är som orsakat detta. Fråga Gud vad det är i dig som gör att du kör in på osunda vägar. Be om förlåtelse och be om befrielse och rening från detta i dig som faktiskt utgör en stor risk för både dig och andra. Jag tror precis som Sven Reichmann att vi måste göra upp med sådana här saker. Det kommer ännu mer luriga tider framöver, och då kan vi inte traska omkring i världen med saker inom oss som gör att vi är lätta på foten och dras med av det spektakulära och falska. Vi som vill vara sanna fria kristna, vi som vill ha Bibelns undervisning som fundamentet för vår tro och som vill vara Guds okonstlade barn, vi måste inse att det är hög tid att göra upp med sådant som inte har något att göra i vår relation med vår Herre, Gud och Frälsare. Framöver kommer det extremt luriga tider, och då kommer kärleken till sanningen att vara helt avgörande för vilket segertåg du kommer att gå med i!

/Lennart

Skall vi verkligen lyssna till profeter inom neo-new age-rörelsen???

3 februari, 2021 - 20:58
Språk Svenska

Mycket är snurrigt nu i kristenheten när det gäller tankebyggnader och spekulationer om pandemin och vaccin (men inte bara där). Sunt förnuft, kritiskt och logiskt tänkande, källkritik och bibelförankring känns allt oftare väldigt långt borta. Konspirationsteorier har gått om evangeliet i prioriteringsordning. Alternativa sajter har gått om Bibeln i popularitet. Plötsligt lyssnar man till precis vem som helst, oavsett vad dessa personer har för bakgrund eller moral.

Ett exempel på detta är att uttalanden från en viss Sanna Ehdin nu även fått utrymme bland kristna. Jag ser inte henne och hennes skolning inom biomedicin som en trovärdig röst i den informationslavin som nu tränger fram. Hon är framförallt en profet inom en rörelse som man kan kalla ”Neo-new age”, eller ”Hela dig själv-rörelsen”. I den rörelsen blandas högt och lågt, österländskt flum med hälsotips och kostråd, all sköns terapier och metoder. Jag stötte på böcker av denna Sanna för flera år sedan hemma hos en närstående, och kände redan då hur osunt detta var och vilken osund frukt det hela leder till. Men istället för att själv skriva mer om detta vill jag hänvisa till en avslöjande och välskriven artikel i Svenska Dagbladet (obunden moderat): https://www.svd.se/malet-ar-att-ma-toppen Till den vill jag lägga denna uppmaning:

Du kristenhet som säger dig vilja vara bibeltrogen, det är dags att nyktra till nu och vända om till Guds Ord och vårt huvuduppdrag!

/Lennart

Läs andra artiklar i Lennarts blogg

Guds frälsningsplan: Han steg själv ned till sin skapelse!

22 december, 2020 - 16:08
Språk Svenska Det största som någonsin hänt på denna jord!

Även om det är bevisat att Jesus inte föddes i december, vid den tidpunkt vi kallar för jul, så är det ju ändå den tid på året som vi ges ett särskilt bra tillfälle att ägna Jesu födelse en extra tanke och tacksamhet. En del kristna förfasar sig över julen, men hur skulle det bli om vi då slutade fira Jesu födelse helt och hållet? Skall vi kapitulera och ge kommersen hela utrymmet? Skall vi helt skippa att fira Jesu födelse bara för att vi nu firar den vid fel tidpunkt? Själv väljer jag att ge Jesu födelse lite extra uppmärksamhet nu i juletid, för när passar det annars bättre?

Redan i Gamla testamentet avslöjar Gud mycket om sin frälsningsplan och om Jesu ankomst till jorden. Många kan inte se det i Bibeln, en del vill inte se det, men vi kan hitta mycket om vi ber till Gud om öppnade ögon och vilja till att se. Orden från profeten Jesaja är kanske de mest kända:

Jes 7:14: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.”

Denna profetia handlar så klart om Jesu födelse, och namnet Immanuel är vackert och helt rätt för Jesus eftersom det betyder ”Gud med oss”. Men Jesaja avslöjar ännu mer:

Jes 9:6: ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.”

Här kan man börja ana vem Jesus är eftersom han redan i profetian före sin födelse kallas för ”Mäktig Gud”. I Aposteln Johannes evangelium ser vi också vad det var som hände i och med Jesu födelse:

Joh 1:1, 14: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud… Och Ordet blev kött och bodde bland oss

Det riktigt mäktiga i Guds frälsningsplan – och det som är fördolt för många – det är att Gud själv kommer ner till jorden i mänsklig gestalt för att själv utgöra det offer som han hade bestämt för människors frälsning. Profeten Jesaja igen:

Jes 35:4-6: ”Han kommer själv och frälser er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.”

Att det verkligen är Gud själv som utgör offret för våra synder och som blir till vår frälsning, det ser vi i dessa bibelord:

Apg 20:28: "Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod."

Matt 1:21: "Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder."

Vilka skulle Gud själv frälsa? Jo, sitt eget folk (judarna). Och han skulle göra det med sitt eget blod!

Gud låter sig då födas i ett simpelt stall bland kreatur och enkla människor. Han ges namnet Jesus. Han får en enkel uppväxt under enkla förhållanden. När han så beslutar sig för att det är dags att agera i den kraft som han äger så som Gud, då gör han det framför allt genom att lindra lidanden. Han botar människor från alla slags sjukdomar och krämpor. Han befriar människor från orena andemakter. Han undervisar ur den Skrift som han själv inspirerat profeterna till att skriva, och han undervisar därför med en gudomlig vishet och insikt. Han till och med uppväcker döda. Genom detta visar Jesus vem han verkligen är. Men människorna gläder sig så mycket mer över det goda Jesus gör istället för att öppna ögon och sinne för att se vem Jesus verkligen ÄR, nämligen judarnas egen Gud som besöker dem i mänsklig gestalt!

Joh 1:11-12: ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”

Fil 2:6: ”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte, utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.”

Kol. 2:9 "Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt…"

Gud kom i mänsklig gestalt och lät sitt eget blodsoffer på korset bli till frälsning för sitt folk, och alla andra människor som tar emot detta i tro:

1 Tim 2:3-4: ”Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.”

Joh 3:16: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Ett fåtal personer såg och förstod dock vem Jesus var, och så är det än idag:

Matt 16:15-16: ”Han sade till dem: ’Och ni, vem säger ni att jag är?’ Simon Petrus svarade: ’Du är Messias, den levande Gudens Son.’ ”

Men de människor som nöjde sig med sina religiösa former, de som var självtillräckliga och högmodiga, de missade Jesu ankomst. De varken såg eller förstod att det var universums Skapare som i egen hög person besökte sin skapelse i syfte att ge världen sin frälsning. Men de enkla och krossade människorna, de utan titlar och bildning, de såg ljuset som lyste upp världen.

Joh 1:10: ”Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte.”

Kol 1:15-16: "Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom."

Joh 8:12: ”Jesus talade åter till dem och sade: ’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’ ”

Jes 35:8: ”Och en banad väg, en farväg, skall gå där fram, och den skall kallas ’den heliga vägen’; ingen oren skall färdas därpå, den skall vara för dem själva. Den som vandrar den vägen skall icke gå vilse, om han ock hör till de fåkunniga. (1917)

Matt 18:3: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket."

Jes 57:15: ”Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ’den Helige’: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.”

Matt 11:28-30: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

Tänk dig nu ordentligt in i detta, att Gud själv, universums enorma Skapare och Herre, kom till vår jord i mänsklig gestalt! Han slog sig ner bland sjuka, utstötta och fattiga och tröstade dem. Han talade vänligt med dem och gav dem många dyrbara löften. Många botade han också som tecken på vem han är. Och han undervisade om den smala vägen till evigheten med Honom – som egentligen inte är svår att vandra eftersom det enbart handlar om tro, överlåtelse och förtröstan. Kanske är det själva enkelheten som gör att många inte vill gå denna frälsningsväg?

Ge denna största händelse av alla händelser en riktigt stor tanke nu i juletid! Och låt oss samtidigt be för vårt arma land och värld som befinner sig i ett sådant kaos!! Låt oss be om uppvaknande, omvändelse och hälsa – både kroppslig och andlig – under 2021!

Gud vare med oss – Immanuel!

/Lennart

Läs vidare:
• Föddes Jesus möjligen strax före påsken?
• Jesus - sann Gud och sann människa!

Covid-19, Vaccin, Bill Gates och Vilddjurets märke

20 december, 2020 - 10:18
Språk Svenska

Jag får många mail från olika personer som vill tipsa mig om det ena och andra. En del tips är helt klart intressant och användbar information (tack för det), annat är riktiga lågvattenmärken. Inte sällan får jag tips om helknasiga saker som är långt utanför vad en kristen borde hålla på med.

Ett stort problem idag är att många kristna primärt bildar sig en uppfattning om det vi kallar för den yttersta tiden utifrån vad man hittar på Nätet. Man väljer då att omfamna sådan information som synkar bra med uppfattningar, värderingar och den världsbild man redan har. Sådan information lägger då grunden till den teologi man lägger sig till med när det gäller den yttersta tidens olika händelser. När de sedan läser Bibeln (eller ställs inför olika bibelord) så gör man tolkningar av bibeltexterna i ljuset av vad man ”lärt” sig via Nätet. Bibeltolkningen blir då mycket mer allegorisk och bildlig än vad Bibeln själv påbjuder. En sund tro bör fungera tvärtom, att man ser vad Bibeln har att säga om den yttersta tiden och så observerar man vad som sker i världen och tolkar det i Bibelns ljus. Detta bibelfokuserade sätt att observera världshändelserna menar jag är något som gör oss betydligt mer vakna, nyktra och klartänkta. Och när vi behöver göra tolkningar av bibelord, då skall vi främst låta text tolka text, dvs. att vi söker förklaringar i andra bibeltexter än de vi för tillfället brottas med.

Det jag vill förmedla här handlar återigen om att vi måste bli mer synkade med Bibelns budskap. Vi skall vara mogna och nyktra kristna som inte kastas hit och dit av all information som väller över oss. Vi skall stå stadigt på sanningens mark. Det innebär att vi skall kunna avgöra vad som är viktigt eller oviktigt för vår tro, vad som är sant och vad som är falskt, vad som är vinklat eller objektivt, vad som bygger upp vår tro eller gör den förvirrad, vad som stärker vår gemenskap med Herren Gud och vad som tar bort vårt fokus på Herren, och vad som är bibliskt och vad som är obibliskt, osv.

Petrus skrev i sitt första brev:

1 Pet 5:8: ”Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.”

Det här tror jag inte handlar om att vara nykter från alkohol eller att låta bli att sova. Det handlar istället om att vara vaksam, om att kunna pröva och tänka kritiskt, att använda förnuftet och ett logiskt tänkande i kombination med bibelkunskaper. Självklart får vi också räkna med Guds Andes hjälp, men det Petrus här vill trycka på är att vi måste se till att vara förnuftiga, klartänkta, resonerande, sansade. Om vi är slarviga med detta och med sanningen, då blir vi ett lätt byte för Satan och hans påfund; då slukar han oss lätt som en plätt! Och tyvärr är det vad som sker i ganska stor skala i kristenheten i vår tid, just för att man slarvar på detta område. Man blir helt enkelt slö och försoffad framför TV:n och/eller datorn. Många är idag vakna över villoläror men faller ovaksamt ner i ett annat dike tack vare ett onyktert omdöme. Är det kanske ett slags ”väktarens” högmod som är orsaken? Jag anar det, och här måste jag så klart också vakta på mig själv.

Kärlek till sanningen

Jag ser att många kristna har blivit otroligt slarviga med sanning och fakta. Många tror på första bästa påstående som man hittar på Nätet och som passar med den egna världsbilden – utan att rannsaka och pröva. Detta är ett mycket farligt beteende eftersom det uppenbarligen är just kärlek till sanning som kommer att vara avgörande för var vi hamnar i den absolut yttersta tiden. Paulus skrev detta:

2 Tes 2:9-12: ”Den laglöses [Antikrist] ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” (SFB 2015)

Ser du allvaret i texten? Har du sådan kärlek till sanning att du är mycket noga med vad som är sant och falskt i all information som du utsätter dig för? Om inte, då lever du uppenbarligen farligt. Men du kan få ta emot denna kärlek från Gud, och därför bör vi alla be om den. Jag tycker alla vi kristna borde ha ett ordentligt mått av sanningspatos. Det skulle göra vår trovärdighet betydligt större.

Se till att du inte blir bedragen!

Med tanke på yttersta tiden sa Jesus detta till sina lärjungar – vilket inte minst gäller oss som uppenbarligen lever mycket nära den yttersta tiden:

Matt 24:4: ”Se till att ingen bedrar er.”

Observera att Jesus här uppmanar oss att se till att vi inte blir bedragna. Han säger inte att han skall se till så att vi slipper det. Vi skall göra det! Efter detta talade Jesus om falska profeter och falska messiasgestalter.  Det har jag tagit upp flera gånger tidigare, men här vill jag använda Jesu ord som en varning när det gäller annat som sprids via främst Internet. Jag skall gå igenom några just nu rykande färska exempel (december 2020). Med hjälp av dessa skall vi öva oss i bibeltrohet.

Vilddjurets märke

Du som läst Bibeln känner troligen till profetian i Uppenbarelsebokens kapitel 13 där det står att den kommande regimen under världsledaren ”Antikrist” (i den texten kallad ”vilddjuret”) kommer se till att alla människor måste ta emot ett märke för att kunna köpa och sälja. Eftersom alla profetior i Bibeln så här långt prickat rätt – och det återstår nu bara en mindre del – då finns ju all anledning att ta även denna profetia på fullaste allvar.

Det är nu ganska många kristna som ute på Nätet idag sprider information om att vaccinet mot Covid-19 är eller kommer att bli vilddjurets märke, och att Bill Gates är inblandad i denna soppa. Många tror på detta och jag har också fått flera mail där man vill göra mig uppmärksam på det här. Men låt oss nu vara nyktra, resonerande, sansade och bibelfokuserade en liten stund, som en slags övning. Vi utgår då från Bibelns vittnesbörd, och i ljuset av detta funderar vi över vad somliga menar sig se i världen just nu.

Låt oss läsa lite ur Uppenbarelsebokens kapitel 13 där det står om ”vilddjurets märke”.

Upp 13:11-18: ”Och jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det1 och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret vars dödliga sår hade blivit läkt. Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom tecknen det fått makt att göra inför vilddjuret förleder det jordens invånare. Det säger till jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret2 som har ett sår från ett svärd men lever igen. Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild3. Och det tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan4, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket5, vilddjurets namn eller dess namns tal6. Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. Och dess tal är 666”.

Covid-19-vaccinet

Om nu Covid-19-vaccinet (eller något som kommer med det) skulle vara vilddjurets märke, då borde man ju som bibeltroende kristen genast fråga sig: MEN VAR ÄR SJÄLVASTE VILDDJURET??? Men vi tar detta i punktform, så därför har jag satt in siffror i texten ovan som motsvaras av numreringen av styckena nedan.

1) I texten ser vi ett andra vilddjur dyka upp på världsscenen. Detta vilddjur kallas även för ”den falske profeten”. Det kommer efter det första vilddjuret, som även kallas Antikrist. I den absolut yttersta tiden träder alltså dessa två vilddjur fram, fyllt synliga för hela världen. Du behöver inte snoka runt på Nätet för att få reda på vilka de är. De kommer att vara offentliga personer som garanterat alla tidningar och nyhetskanaler kommer att rapportera om eftersom människorna kommer att flockas runt dessa i djup beundran och dyrkan. Observera nu då detta: dessa två vilddjur har ännu inte dykt upp! Det förstår vi även från andra verser i Uppenbarelseboken. Alltså en första anledning till att sansa sig och nyktra till.

2) Det andra vilddjuret (den falske profeten) kommer att säga till alla människor att göra sig en bild åt det första vilddjuret (Antikrist). Detta har inte heller skett ännu. Alltså en andra anledning till att sansa sig och nyktra till.

3) Det andra vilddjuret låter sedan döda alla som inte tillber det första vilddjurets bild. Detta har inte heller skett ännu. Alltså en tredje anledning till att sansa sig och nyktra till.

4) Därefter tvingar det andra vilddjuret alla människor att ta emot ett märke på högra handen eller i pannan.  Observera att vaccin aldrig ges på handen eller i pannan. I Sverige är det dessutom så att vår grundlag hindrar myndigheterna från att tvinga oss att ta emot vaccin. Alltså en fjärde anledning till att sansa sig och nyktra till.

5) Vi ser också i bibeltexten att ingen kan köpa och sälja om man inte tagit emot märket. Detta har inte heller inträffat och det finns ju inget sådant kopplat till Covid-19-vaccinet (många har ju redan fått en vaccination). Att det eventuellt kan bli rese-/inreseförbud i det fall man inte är vaccinerad eller kan uppvisa immunitet, det stämmer absolut inte in på Bibelns profetia om de villkor som är kopplade till vilddjurets märke. Så av detta förstår vi också att Covid-19-vaccinet inte har något som helst att göra med vilddjurets märke.

Sedan vill jag bara kort nämna att Bibeln inte säger att människor måste köpa och sälja med vilddjurets märke. Det enda som Bibeln säger är att är man inte får handla om man tagit emot märket. Märket är alltså troligen inte ett betalningsmedel i sig, utan istället en förutsättning för att människor skall blir godkända till att utföra ekonomiska transaktioner. Därför utgör detta märke nog ”endast” ett synligt märke och inget annat. Läs mer om detta via länkarna sist i sidan.

6) Vi läser vidare. Vilddjurets märke skall utgöra dess namn eller ett tal för hans namn, och det talet är 666. Vaccin som sprutas in i din kropp är varken ett märke på handen eller pannan, eller ett namn, eller ett tal som representerar ett namn på en person – som dessutom inte dykt upp ännu. Och studerar man den grekiska grundtexten bakom dessa ord, då ser man att märket kommer att bestå av någon form av rispa, etsning eller tatuering. Läs mer även om detta via länkarna sist i sidan. Här finns alltså ytterligare en anledning att lugna ner sig och att dämpa oron.

Det finns alltså väldigt mycket kvar som skall ske INNAN vilddjurets märke införs!

Bill Gates och osynlig identitetsmärkning

Nu skall vi titta närmare på två rykten som berör Bill Gates, Microsofts grundare, och vilddjurets märke.

Det är idag många på Nätet för fram rykten om att Bill Gates håller på att införa en osynlig identitetsmärkning tillsammans med Covid-19-vaccinet, och så menar man att detta är vilddjurets märke. Men det man troligen fått den idén ifrån, är att Bill Gates Foundation runt 2016 sponsrade forskning på Massachusetts Institute of Technology. Denna forskning handlade om hur barn skulle kunna få en märkning med ett slags osynligt bläck tillsammans med olika vaccin. Denna märkning skulle då visa om vaccinerna fortfarande var aktiva. De som arbetar inom sjukvården kan så klart se fördelar med att snabbt kunna avläsa sådan information i händelse av olika sjukdomsscenarior, inte minst i fattiga länder där man saknar journalsystem. Och om du nu tittar tillbaka i bibeltexten ovan, då förstår du att en sådan osynlig märkning inte har något som helst att göra med vilddjurets märke. Ändå hänger många ut Bill Gates pga detta utan att själva ha funderat en stund kring fakta och kring bibelorden som berör märket. Att någon säger en sak gör inte det automatiskt till en sanning, men tyvärr räcker det för många att höra ett påstående en gång för att tro på det.

Någon sådan här identitetsmärkning finns alltså inte kopplat till Covid-19-vaccinet idag. Men om det ändå skulle komma något sådant, då har det inte att göra med vilddjurets märke. Det förstår vi från Bibeln, och det är vad jag vill stryka under här.

Bill Gates och ”patent 060606”

Många har också gjort väsen av att Bill Gates sägs inneha ett patent som har numret 060606 och som handlar om att plantera in mikrochip i människor. Man menar då att detta patent egentligen har siffran 666 och att detta chip är vilddjurets märke. Det fulla och korrekta patentnumret är WO2020060606A1 (inte särskilt likt 666) och det är Microsoft Technology Licensing som äger detta patent. Det handlar om Cryptocurrency system using body activity data. Läs mer om detta patent via denna länk.

Bill Gates lämnade posten som Microsofts VD år 2000 och har därför lämnat det dagliga arbetet inom Microsoft. Han står inte ens med som en av uppfinnarna bakom patent WO2020060606A1. Dessutom nämns inget om något ”chip” eller märkning i patentansökan utan enbart ”device of a user”. Det kan alltså lika gärna handla om smartphones eller smarta armband med sensorer. Vad jag förstått handlar detta patent om att registrera människors förbättrade hälsa och belöna dem med att generera en typ av kryptovaluta (typ Bitcoins) som de sedan kan spendera. Detta kan ses som en slags utveckling av de olika belöningstriggers som finns i olika hälso- och motionsappar idag. Om vi nu skall titta på detta patent ur ett bibliskt perspektiv, då finns inget underlag för att tro att det handlar om vilddjurets märke. Inte heller att Bill Gates skulle vara vilddjur nummer ett eller nummer två. Så personligen berör det mig inte särskilt just nu.

Vad som dock kan inträffa, är så klart att den kommande antikristliga och världsomspännande regimen kan komma att använda all möjlig ny men även gammal teknik för sina syften. Men bara för att denna kommande regim använder viss teknologi gör ju inte teknologin i sig djävulsk. I så fall vore ju våra elnät, datanät och avloppssystem också djävulska. Det är inte fel att tänka lite förnuftigt här. Men det vi verkligen bör fundera över, är vad i våra liv som kan komma att måla in oss i ett hörn och som kan göra att vi sitter riktigt trångt till när det kommer svåra tider. Är vi våldsamt beroende av olika saker kan det bli svårt. Då är det förnuft, bibeltrohet och främst en frisk kanal till vår Herre som avgör hur det skall gå!

Onödigt mörk världsbild

Jag vill också peka på att alla dessa felaktiga konspirationsteorier och rykten kan ge en onödigt mörk världsbild. Sådant kan ställa till det för människor som har svårt att hantera den typen av negativ information och som kanske inte har så många glädjeämnen i livet. Detta bör man begrunda om man sprider sådant här vidare till andra. Det kan skapa en oro som inte en sund kristen skall behöva leva med. Bibeln har helt klart avsnitt med mycket allvarliga förutsägelser, men det är ju ändå vad Gud gett oss och därför tror jag också att han kommer att hjälpa oss att hantera det. Men att med en massa spekulationer och rykten gå utöver vad Bibeln ger oss när det gäller den yttersta tiden, det tror jag är mycket vanskligt!

Avslutningsvis vill jag belysa detta ännu en gång:

Den dag Antikrist träder fram på världsarenan, då kommer alla att se honom. Du behöver inte snoka runt på Nätet för att försöka hitta information om vem han möjligen kan vara. Denna person är en ovanligt offentlig person som kommer att uppskattas enormt mycket av de flesta människor, troligen även av många onyktra kristna som avfallit från troheten till Herren och hans Ord. Det står i Uppenbarelseboken att ”hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det” (Upp 13:3) och ”Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok”. Antikrist kommer inte i hemlighet eller smygande. Han träder fram öppet och imponerar på de flesta. Han är en person som vill bli sedd och hyllad. MEN! Om du skall förstå att denna person är den Antikrist som Bibeln talar om, varifrån skall du då hämta underlag till den förståelsen? Från Bibeln så klart! Det ingår i nykterhetsmedicineringen att vara ordentligt rotad i Bibeln och att gärna läsa den dagligen – om du har den möjligheten. Guds Ord är vårt dagliga manna som kan hjälpa oss med både vaksamhet och nykterhet. Bibeln är vår Antabus!

Läs gärna berättelsen om Daniel och Nebukadnessar och om Sadrak, Mesak och Abednego (Daniels bok, kapitel 1-3). Jag är övertygad om att den texten är en profetisk berättelse som har något att säga oss om yttersta tiden och Antikrist.

Nu finns det så klart många andra knasiga myter från Nätet att ta upp och jämföra mot Bibelns vittnesbörd, men det kanske blir en annan gång. Men gör gärna själv sådana här bibelstudier hemma på din kammare, det är en bra träning. Vi avslutar med att läsa om de föredömliga judarna i Berea:

Apg 17:11: ”Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.”

/Lennart

Läs vidare:

• Några tankar om talet 666 och "vilddjurets märke”

• En IT-snubbes funderingar kring vilddjurets märke

• Signalement på den kommande Antikrist

• Blir Antikrist en fysisk person eller ett rike?

Angående detta med att ”profetera in i en människas liv”

6 december, 2020 - 16:28
Språk Svenska

För ett antal år sedan hörde man ofta begreppet ”kunskapens ord” nämnas i kristenheten. Nu säger man oftare att ”profetera in i, tala in i en människas liv”. Detta handlar om – vad jag tycker – en helt felaktig tolkning av 1 Kor 12:8 där det står så här:

”Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande.” (SFB 1998)

Läser vi den från grekiska grundtexten ordagranna översättningen i Helge Åkessons bibelöversättning så står det så här:

”Ty åt en gives visdoms ord, och åt en annan kunskaps ord enligt samme Ande”

I den grekiska grundtexten är det orden logos gnósis som man översatt med ”ord av kunskap” i Svenska Folkbibeln.

Utifrån detta bibelord har man i karismatiska kristna kretsar ändå gjort en svulstig lära om att man genom Andens ledning skall kunna tala om hur en människa har det, vad hon upplevt, hur hon mår och samtidigt leverera löften om framtiden. Detta kallar man alltså att få ”kunskapens ord” eller att ”profetera/tala in i en människas liv”. Personligen tycker jag det ligger långt utanför de tolkningsramar som bibelordet i sig ger oss, men även vad Bibeln i övrigt undervisar. Med en så kort beskrivning som Paulus ger oss i 1 Kor 12:8 kan man inte förstå bibelordet på annat sätt än att det handlar om att inneha viss kunskap/ett kunnande och att även ha förmågan att förmedla den kunskap man fått. Det handlar då om bibelkunskap och annan kunskap som kan hjälpa andra människor i deras tro och bibelförståelse. Detta säger ju Paulus dessutom i samma andetag som han talar om vishet. Dessa två, kunskap och vishet, ligger ju i verkligheten mycket nära varandra.

Men tyvärr är det ändå så att detta bibelord misstolkas och missbrukas av många falska förkunnare i kristenheten. Många far runt och drar in bra med pengar på att ”profetera” och leverera ”kunskapens ord” till människor som låter sig fascineras av sådant (en farlig läggning!). Det blir alltså så, att dessa förkunnare och ”profeter” fungerar som några slags ”profetiamaskiner” som spottar ur sig godsaker bara man lägger i en slant. Men vad ger det för frukt?

Här tycker jag att vi kan försöka att analysera lite vad det är falska profeter kommer med, vad det ger för frukt och vad sanna profeter kommer med och vad DET ger för frukt. Vi kan även titta lite på vad vanliga kristna ibland åstadkommer när de i all välvilja skall förmana syskon i tron, men gör det på ett köttsligt sätt, utan att vara ledda av Gud.

Den äkta profeten

En sann Guds profet talar vanligen ord från Gud som skall leda till omvändelse. Detta ser vi hos i princip alla Gamla Testamentets profeter. Det är deras huvuduppdrag. De talar domsord som ger en möjlighet till omvändelse och därmed förlåtelse och upprättelse. Det jag här kallar för domsord kan vara ord av avslöjande sanning, men som fungerar som en dom över mottagarens synd. Väljer inte mottagaren att bli avslöjad och att omvända sig, då kan något utlösas som blir som en dom. Vi kan ta kung David som exempel. Han tog till sig den sköna men gifta kvinnan Batseba genom att först skicka ut hennes man till krigets front så att han skulle dö där. David förstod så klart att detta var en allvarlig synd, men han gömde detta i sitt inre och då ledde det inte till omvändelse. Efter en tid kom profeten Natan och talade domsord från Gud som tog fram Davids synd i ljuset på ett sådant sätt att det ledde till Davids omvändelse och upprättelse! Han fick med andra ord förlåtelse av Gud när han omvände sig och bekände sin synd. Dock fick han skörda en konsekvens av sin synd, och det skall man nödvändigtvis inte se som ett straff utan som en konsekvens som han var tvungen att leva vidare med. Gud tar inte alltid bort konsekvenserna av våra synder, men han förlåter oss. En tjuv kan få förlåtelse av Gud, men måste ändå sitta av sin tid i fängelse.

Vi kan se ett liknande exempel när Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn. Där avslöjar Jesus kvinnans synd – som hon också så klart var helt medveten om men inte hade hanterat inför Gud. De sanningens ord som Jesus sa blev till Guds domsord över det hon gjort, men det ledde till en omvändelse där hon tog emot Jesus som Messias och därmed blev förlåten och frälst. Folk i hennes omgivning hade säkerligen pratat om kvinnans affärer med olika män, men det hade inte lett till omvändelse, utan snarare en fördömelse som låste fast kvinnan i hennes synd.

En sann profet kan inte utlova profetior. En profetia kommer när Gud talar, och det kan gå lång tid emellan. Så det går inte att planera in en mötesserie med en sann profet och tro att det skall spruta profetior. En sann profet tar inte heller betalt för sina tjänster.

Den falska profeten

En falsk profet däremot, kommer så gott som aldrig med domsord från Gud. Idag sägs det ofta att dessa s.k. profeter ”profeterar/talar direkt in i människors liv”. De försöker säga något som beskriver hur en människa har det eller har varit med om. Detta skulle jag vilja kalla för att falska profeter kommer med medömkan, och det är vanligtvis gott att få, även för människor som bär på synd. Men medömkan leder varken till omvändelse eller upprättelse. Sedan spär de falska profeterna på med att stryka medhårs och leverera fantastiska löften för framtiden. De är framgångsprofeter med andra ord. Men dessa personer åstadkommer varken omvändelse, upprättelse eller sann väckelse. Det de kan åstadkomma är fascination, masshysteri och klirr i kassakistan, men det är inget som vi räknar som god frukt i Guds rike.

Här skall vi observera två saker ytterligare:

1. Det kan vara så att falska profeter har förmågan att säga saker som faktiskt är sanna och helt korrekta när de möter hjälpsökande människor. Men att saker stämmer gör absolut inte med automatik en person till en sann profet! Vi kan minnas den besatta flicka som följde efter Paulus och Silas och ropade: ”De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning” (Apg 16:16-18). Hon ropade alltså något som var helt korrekt, sant och gott, men hon hade fått den insikten genom en ond ande, en ”spådomsande”. Paulus svarade inte med att säga ”halleluja, amen!” utan befallde istället att andemakten skulle lämna flickan, vilken den också gjorde. Därefter sinade inkomsterna för de män som styrde över denna flicka. Personligen är jag övertygad om att många falska förkunnare får ledning av liknande spådomsandar om de kan leverera sanningar om människors liv – något som de då kanske kallar för ”kunskapens ord” eller ”profetia”.

2. Flickan i berättelsen tjänade pengar på sina spådomar och ”kunskapens ord” men pengarna gick till hennes herrar eftersom hon var en slavinna. Idag finns ju inte slaveriet kvar. Istället ser vi att falska förkunnare kan tjäna stora pengar för egen räkning på sin verksamhet där de levererar profetior och spådomar på löpande band. Det är alltså mycket likt berättelsen ovan. Men sanna profeter far inte runt på inbokade möten, vecka efter vecka, och klämmer ur sig profetior. Sanna profeter profeterar bara när Gud sagt något till dem. Och det kan gå åratal mellan sådana tillfällen. Det går alltså inte att lova att man har något att komma med när en församling hör av sig om en ”kampanj”. Här kan man ju lätt förstå att kringresande förkunnare har pressen på sig att ”leverera” när de blivit inbokade på en mötesserie och dessutom får betalt för det. Några lite generellt hållna ”Så säger Herren…” eller ”Jag upplever att Herren säger…” kan då räcka för att göra de ovaksamma nöjda och belåtna.

Den köttslige kristne

Sedan har vi en annan variant på temat och det är när kristna skall försöka tala syskon i tron till rätta, men alltså gör det på ett köttsligt sätt eftersom Guds vägledning saknas. Då är det människans ord som råder och inte Guds domsord; det är inte Guds avslöjande sanning.

När en köttslig kristen skall försöka få tillstånd omvändelse så sker det inte sällan med förebråelser och anklagelser, dock maskerat som ett bibelförankrat handlande. Men det kan så klart också vara sanna ord men där Guds inspiration saknas. Detta leder då till fördömelse och skam hos mottagaren, och det resulterar så gott som aldrig i sund omvändelse och knappast alls någon upprättelse, tvärtom, det låser. Nu kanske en sådan här köttslig kristen agerar i okunskap och tror sig göra väl, så vi skall inte göra samma fel här och anklaga dem utan att ha Guds vägledning i det. Istället får vi hoppas och be om öppnade ögon och sinnen så att vi kan se med Guds ögon på de som gör fel och även invänta Guds ledning i hur vi skall bemöta sådant här.

Uppmuntran och vägledning

Men händer det ändå inte att Gud ge sina barn uppmuntran och vägledning via profetiska tilltal? Jo, jag vill absolut inte utesluta det eftersom Bibeln ju också säger så här:

1 Kor 14:3: ”Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst.

Här skall man vara klar över att uppbyggelse inte handlar om att stryka medhårs och enbart tala berömmande osv. Uppbyggd blir man av sanningen och då kan det vara så att man kan behöva omvända sig från både ett och annat för att kunna gå vidare som kristen och växa i tron. En sund tillväxt är när Gud får bli större och jag mindre.

En god uppmuntran och tröst som kommer i rätt tid och efter Guds vilja är så klart inte något fel i. Och Gud kan ju låta vem som helst i en församling förmedla detta till sina trossyskon. Det behövs inga experter. Det behövs ingen skolning i det här. Jag tror dessutom detta ofta förekommer utan att vi ens tänker på att det är profetiskt. Gud verkar inte genom experter; alla kan få vara med att bidra (och då syftar jag inte på att någon under gudstjänsten får läsa dagens bibelord, fylla på dopvatten, tända ett dopljus, osv).

1 Kor 14:26: ”Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.”

En mogen tro

Vi måste i detta tänkande vara klara över att vi som kristna inte mognar i ständig medgång och medvind. Det är främst genom motgångar och prövningar som vi mognar allt mer. Gud kan tillåta att vi kör i väggen och kommer till vägs ände, och detta kan vara bedrövligt jobbigt. Men vandrar vi med Gud är det inte meningslöst. Gud vill tukta oss, kan vi läsa om, men det handlar inte om att han straffar oss utan istället om att han fostrar oss så att vi helgas och mognar.

2 Kor 7:10: ”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.”

Sådan fostran kan kännas tung ibland, men frukten är ett moget sinnelag som ligger allt mer i linje med Andens frukt:

Gal 5:22-23: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.”

Denna frukt är något helt annat än att ständigt söka sensationer och maxade upplevelser. En mogen, sann och sund kristen tro handlar främst om trofasthet mot Gud och hans Ord, inte om känslor eller upplevelser. En sådan tro behöver inte tecken och under för att överleva. En sådan tro får istället sin näring ifrån umgänget med Gud via bönen och Bibeln samt i gemenskap med sunda trossyskon. En mogen tro vet att Gud finns, att han är allsmäktig, att han har full koll på allt i universum ner till varje detalj i mitt liv, och att han faktiskt inte är beroende av våra insatser – men ändå kan välja att använda oss när det tjänar hans syften. En mogen tro vet också att Gud har gett oss kristna ett stort mått av frihet, faktiskt så stor att vi inte ständigt måste fråga honom om vad som är hans vilja. Detta sista är verkligen något att smaka på och försöka förstå allt bättre.

Ja, detta var några tankar jag ville dela eftersom jag då och då får frågor om olika kringresande förkunnare i vårt land. Jag hoppas här fanns vägledning till din egna fortsatta bedömning av sådana här förkunnare.

Läs gärna också om vad simoni är för något. Det är nämligen något som tangerar det ämne jag här tagit upp: https://bibelfokus.se/simoni

/Lennart

Signalement på den kommande Antikrist

9 november, 2020 - 19:25
Språk Svenska signalement på antikrist

Den som läser Bibeln vet att dess profetior förutsäger framträdandet av en mycket förrädisk och förfärlig världsledare i den tid som vi bibeltroende kallar den yttersta tiden. Många som kallar sig kristna viftar bort detta som något löjeväckande, men eftersom merparten av Bibelns profetior redan gått i exakt uppfyllelse finns ju all anledning att begrunda även profetiorna om denna framtida världshärskare. Åt andra hållet har vi kristna som kallar sig bibeltroende men som ser Antikrist i närapå varenda ny stor ledare i världen, utan att för den skull ha tillräckligt med stöd i Bibeln för sina antaganden.

Det finns alltså anledning att se efter vilka signalement Bibeln ger på denna kommande ledare så att vi varken ropar hej för tidigt eller misstar oss när han väl dyker upp. Bibeln är så pass tydlig med detta att det inte finns någon anledning att bry sig om alla smaskiga förutsägelser och utpekanden som finns på Internet för att vara beredd, och dessutom finns en stor risk att vi blir bedragna av sådan information. Har vi tagit till oss vad Bibeln säger i detta ärende, kan vi sitta lugnt i båten och med ett finger i Bibeln observera vad som sker i världen. Jag är övertygad om att Gud då kommer låta oss förstå vem som är vem när den tiden kommer, men det gäller då att vi inte lämnat troheten till Guds Ord, Bibeln eller Gud själv. Så låt oss se vad Bibeln ger oss för information.

Bibelställen att begrunda
Inledningsvis vill jag vara tydlig med att vi inte kommer att titta på bibelställen som talar om hur det bli längre fram under Antikrists regeringstid eller vad som kommer att ske med honom på slutet. Vi skall främst se på signalement som kan göra oss observanta och vakna när denna person är på gång. Dessa signalement kan även hjälpa oss att se vem som INTE är Antikrist.

Personligen tycker jag att vi främst har dessa bibelställen att hämta information från:

  • Första Tessalonikerbrevets kapitel 5 vers 1-3
  • Andra Tessalonikerbrevets kapitel 2 vers 1-12
  • Första Johannesbrevets kapitel 2 och 4
  • Uppenbarelsebokens kapitel 13 och 17
  • Daniels bok, kapitel 7, 8, 9 och 11

Det kan så klart finnas fler bibelställen att väga in, men då kan det bli frågan om tolkningar som gör det hela lite mer osäkert. Men har du något ytterligare tydligt bibelställe att tipsa mig om så får du gärna göra det. Nu tar vi de signalement jag tycker mig funnit, och det i punktform. Samtidigt vill jag reflektera lite över vad dessa punkter de facto innebär och vilka misstag vi riskerar att göra om vi inte tar till oss Bibelns information och varningar.

Jag vill också inledningsvis nämna att Antikrist i Bibeln har några andra namn som vi skall ha med oss in i detta studium. Han kallas också ”laglöshetens människa”, ”den laglöse” och ”vilddjuret” – detta så klart lite beroende på vilken översättning man läser. Jag håller mig vanligen till Svenska Folkbibeln från 1998.4. historien, då skall vi vara lite extra vaksamma. och härkomst på något sätt kan knytas till möjligen Rom och/eller sju kungar

1. Antikrist är en manlig fysisk person
Det finns flera bibelställen som tydligt visar oss att den kommande Antikrist är en manlig fysisk person, alltså en människa. Jag går inte in på detaljer om det här utan hänvisar till vad jag skrivit i en tidigare text. Du hittar den via länk sist i denna sida.

Är inte den vi misstänker vara Antikrist en manlig fysisk person, då tror jag alltså inte vi har en korrekt misstanke.

2. Antikrist skall träda fram ur en grupp av 10 regenter
I Daniels bok kan vi läsa om profetiska syner som Daniel hade. Många duktiga bibeltolkare menar att vissa av dessa profetior syftar på den yttersta tidens Antikrist. Detta kan man säga med ganska stor säkerhet eftersom de bekräftas av texter i bl.a. Uppenbarelseboken.

I en syn (Dan 7:7-8) får Daniel se in i framtiden. Där ser han ett fruktansvärt odjur med 10 horn och ett annat litet horn som sticker fram bland dessa 10 och stöter bort tre av dem. I vers 7:24 får Daniel en förklaring att de 10 hornen är 10 kungar/regenter och att det lilla hornet själv är en kung/regent.

I Uppenbarelsebokens kapitel 17 återkommer bilden av 10 horn. Dessa sägs i texten vara 10 kungar/regenter som ännu inte fått några riken att regera över. Här sägs också att vilddjuret (Antikrist) skall samverka med dessa 10 regenter.

Alltså skall vi vara vaksamma på en grupp med 10 kungar/regenter. Ur denna krets träder det fram en manlig person som själv är en regent. Denna person blir senare Antikrist. Jag tror vi i vår tid skall tänka oss att dessa 10 horn kan vara en mix av presidenter, premiärministrar, statsministrar och eventuellt kungar, alltså regenter i någon form. Det är troligen vad vi skall vara vaksamma på. Ser vi ingen sådan här koppling mellan 10 regenter och den vi misstänker vara Antikrist, då tror jag vi skall vara avvaktande.

3. En eventuell koppling till Rom
I Uppenbarelsebokens kapitel 17 talas också om 7 kungar/regenter som troligen tillhör historien. Dessa kungar förknippas med 7 kullar som den stora skökan sitter på. Staden Rom är byggd på 7 kullar och skökan kan mycket väl vara en bild av den Katolska kyrkan, detta med tanke på vad vi kan läsa om skökans signalement i kapitel 17 (jag analyserar inte det mer här). Vilddjuret (Antikrist) är förknippad med dessa 7 kullar och kungar, han räknas också som den åttonde i raden. Ser vi alltså en person träda fram, vars kopplingar och härkomst på något sätt kan knytas till möjligen Rom och/eller sju kungar/regenter i historien, då skall vi vara lite extra vaksamma.

4. Antikrist är skrytsam och talar stora ord mot Gud och hans folk
I Daniels bok kapitel 7 och vers 8 ser vi hur det lilla hornet som sköt upp bland de 10 talar stora ord; det är skrytsamt. Som vi såg ovan är detta horn förmodligen en bild av den yttersta tidens Antikrist. I Dan 7:25 ser vi att han talar mot Gud och Guds folk. Den kommande Antikrist kommer alltså vara en skrytsam person som sätter sig själv högre än Gud och Guds folk.

5. Han tecknar möjligen ett avtal/fördrag med Israel
Här har vi en punkt som jag tycker är lite mer otydlig eftersom vi måste lägga in lite tolkning. Denna punkt grundar sig på Danielbokens kapitel 9 och vers 27 där det enligt Svenska Folkbibeln står så här:

Dan 9:27: ”Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsers vinge ska förödaren komma, till dess att förstöring och fast beslutad straffdom utgjuts över förödaren.”

Eftersom det talas om slaktoffer och matoffer kan man möjligen tolka det som att Antikrist inledningsvis är vänligt inställd till Israel (troligen lömskt), och därför ingår ett sjuårigt fördrag med dem där det judiska folket i en viss omfattning tillåts börja med offrandet igen. En del menar att det skulle ske i ett återuppbyggt tempel, men det finns också bibeltolkningar som talar emot ett nytt tempel. Hur som helst har vi i Dan11:31 en text som handlar om att Nordlandskungen (troligen ett annat namn på Antikrist) mitt i sjuårsperioden kommer att avskaffa det dagliga offrandet och samtidigt ställa upp någon form av avgudabild. I Matt 24:15 talar Jesus om samma avgudabild, en ”förödelsens styggelse” som ställs upp ”på helig plats”. Detta får mig då att tro att det handlar om Jerusalem, och möjligen tempelplatsen.

Kopplar vi ihop dessa texter – vilket jag tycket att vi får lov att göra – då bör alltså förbundet/avtalet/fördraget som Daniel profeterar om, handla om något som tecknas mellan Antikrist och Israel. Vi kan alltså misstänka att den kommande Antikrist inledningsvis ser ut att vara vänligt inställd till Israel. Detta är verkligen något som alla vi kristna israelvänner måste se upp med! Att någon gör något gott mot Israel behöver inte betyda att den personen är gudfruktig, det kan alltså vara tvärtom!

(Jag har tidigare gjort en alternativ tolkning av ”förödelsens styggelse”. Se länk sist i sidan.)

6. Han visar ingen aktning för sina fäders gud/gudar
Som jag nämnde ovan är det inte otroligt att den Nordlandskung som Danielbokens kapitel 11 handlar om är den samme som den kommande Antikrist. Där står i vers 37 att: ”Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar eller den som är kvinnors lust eller någon annan gud, utan han ska upphöja sig själv över alla.”  Grundtextens ord för ordet ”gudar” i texten står i pluralis, och därför kan man översätta så. Men Gud i Bibeln benämns med samma ord i pluralis, så exakt vilken Gud eller gudar detta syftar på är något oklart. Hur som helst kan vi förstå att den kommande Antikrist inte visar aktning för det gudomliga, vilket för oss in på nästa punkt.

7. Antikrist är laglös
Den kommande Antikrist kommer att visa upp en laglöshet som säkert har sin grund i att han inte har någon respekt för det gudomliga (enligt punkten ovan). Om vi läser Andra Tessalonikerbrevets kapitel 2 så kan vi ganska lätt förstå att den texten också handlar om den kommande Antikrist, men där kallas han just för ”laglöshetens människa” och ”den laglöse”. Han kommer att förhäva sig över allt som kallas gud och heligt, står det, och till och med utge sig själv för att vara gud. Detta kan man tycka är häpnadsväckande, men då skall vi komma ihåg att kristna som sysslar med mystik kan se sig själva som gudomliga, och i Trosrörelsen sa man ju tidigare öppet att man var som gudar. Och i Katolska kyrkans katekes (som i det närmaste står över Bibeln inom katolicismen) står det också att vi skall bli som gudar. Så kanske den kommande Antikrist hakar på/kommer ur någon av dessa trosinriktningar, det återstår att se. Men vi kan alltså förvänta oss en person som struntar i Guds bud, som kan ljuga vitt och brett och som uppvisar allmänt dålig moral. Det borde ju bli så om man är laglös och inte har respekt för Gud.

8. Han är omåttligt populär, beundrad och till slut tillbedd
Om vi läser i början av Uppenbarelsebokens kapitel 13 ser vi där att alla världens olika folk prisar vilddjuret (Antikrist) till den grad att man även tillber honom.

Upp 13:3-4: ”Och hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde det. De tillbad draken för att han hade gett sin makt åt vilddjuret, och de tillbad vilddjuret och sade: ’Vem är som vilddjuret? Vem kan strida mot det?’ ”

Ingen börjar från dag ett att tillbe en annan människa. Det börjar så klart alltid på en lägre nivå. Det inleds med en fascination, en fascination som blir allt mer osund. Ifrån detta vi just läst i Upp 13:3-4 kan vi nog dra slutsatsen att den kommande Antikrist är en vältalig och karismatisk person som med sin mycket speciella utstrålning trollbinder allt fler. Kanske vi till en början kommer att få se människor som har T-shirts, kepsar och kaffemuggar med bilder av den blivande Antikrist. Kanske viftar man med flaggor och vimplar, precis som på Hitlers tid (Hitler var ju en slags prototyp på Antikrist). Med tiden övergår denna fascination i ren tillbedjan. När vi skall hålla utkik efter den kommande Antikrist, skall vi inte spana efter en person som människor tillber idag. Vi skall istället hålla utkik efter en person som allt fler hyllar på ett allt mer fanatiskt sätt. Detta kommer med tiden att växa till ren tillbedjan. Detta har ju hänt förr, men när det gäller Antikrist kommer det till slut att ske i en global omfattning.

Vad är det som kan få människors sinnen att slå så pass mycket slint att man med tiden tillber en världsledare? Kanske vi har förklaringen i de två följande punkterna.

9. Tecken och under
I Uppenbarelsebokens kapitel 13 kan vi se att Antikrist har en slags kampanjledare som Bibeln kallar för ”den falske profeten”. Hans uppgift tycks vara att lyfta fram vilddjuret (Antikrist) allt mer. Och denne person får tydligen makt att utföra stora tecken i människornas åsyn. Detta kommer så klart kittla gott hos dem som är lättlurade. Även i Andra Tessalonikerbrevets kapitel 2 kan vi läsa om tecken och under. Där står det:

2 Tess 2:9-10: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta.”

Vi kan förstå att dessa mäktiga mirakler är något som hjälper till med att föra fram Antikrist till den position han kommer att få. Och detta är säkert också en anledning till att det går så långt att alla jordens folk kommer att tillbe honom. Det är uppenbart att han kommer att använda sig av ockulta krafter i sin kampanj för att vinna världen. Det ockultas inflytande har inte varit helt ovanligt bland många av världens tidigare ledare. Man kan se det i symboler de använt, i sätt att uttrycka sig, i deras metoder, osv. Detta är nog också något att hålla utkik efter i vår tid, men det kanske kommer med en mer modern inramning, det återstår att se.

Är du en kristen som fascineras av tecken och under så är det i vilket fall som helst hög tid att göra lite omprioriteringar i din tro!

10. Fred och trygghet, lag och ordning
I Första Tessalonikerbrevets kapitel 5 kan vi läsa följande:

1 Tess 5:3: ”När folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.”

Vi lever ju i en värld som blir allt mer otrygg. Många räds inför hur det skall gå med ekonomin, terrorism, klimat och miljöförstöring, kriminalitet, osv. Och detta år 2020 har ju coronaviruset ställt till det i hela världen, vilket gjort många deprimerade och oroliga. Mångas ekonomi har ödelagts. Många lever nu med en stor fruktan för det ena eller andra, eller i värsta fall för alltsammans! När det är så här i världen är det som om en röd matta rullas ut för en världsledare att kliva fram på, en ledare som lovar att få ordning på torpet, OCH DESSUTOM FÅR DET! Den kommande Antikrist får alltså draghjälp av eländet i världen. Glöm inte det!!!

Av bibelordet ovan förstår vi att människor i den absolut yttersta tiden kommer uppleva att det blivit ganska hyggligt bra. De säger ju ”fred och trygghet”. Kanske vi även får lov att tolka detta som att det råder lag och ordning. Antikrist kommer inte att ha några mjuka nypor, men kanske är det just därför som han också får ganska mycket ordning och reda på saker som människor fruktat under en längre tid. Självklart får han också god hjälp av Satan att nå denna position, och därför är det kanske inte konstigt att det står så här:

Upp 13:4: ”De tillbad draken [Satan] för att han hade gett sin makt åt vilddjuret, och de tillbad vilddjuret [Antikrist]”

Som kristna får vi aldrig värdera saker högre än Jesus och Bibelns sanningar. Stirrar vi oss blinda på ekonomiska framgångsrecept, politiska lösningar och hårda tag från polisen osv, då är det att likställa med vad Gamla testamentet profeter varnade Guds folk för, nämligen att vända sig till Egypten för att få hjälp (varifrån det judiska folket ju hade blivit frälsta!). Det är endast Gud och hans vägar som vi som kristna skall sätta vår yttersta förtröstan till, inte till framgångsfaktorer i ett sekulärt samhälle och inte till politiska partier och ledare – även om dessa så klart också har en roll i våra samhällen. Frågan är hur våra prioriteringar är i det här.

11. Makt över alla folk
I Uppenbarelsebokens kapitel 13 står det följande om den kommande Antikrist:

Upp 13:7: ”och det [vilddjuret] fick makt över alla stammar och folk och språk och länder.”

Det här kommer inte att synas direkt när den kommande Antikrist börjar träda fram på världsarenan, men det är vart det hela kommer att hamna. Men vi bör hur som helst se dessa ambitioner hos denna person, och vi bör då också se en utveckling i denna riktning. Detta är också något att vara vaksam på.

12. Han förnekar att Jesus ÄR Kristus
Som sista punkt vill jag ta upp det som aposteln Johannes skrev om Antikrist:

1 Joh 2:22-23: ”Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.”

Idag förekommer det att villolärare i kristenheten säger att Jesus fick rollen att vara Kristus för en tid. Andra säger att ”Kristus” var ett ämbete Jesus gick in under för en tid. Ofta för villolärare fram dessa tankar för att i nästa andetag säga att vi kristna därför också kan bli ”kristusar”. Eller så är det enbart för att förringa Jesus och därmed säga att han och Gud inte är ETT och att de inte är av samma gudomliga väsen. Men Jesus ÄR Gud och han ÄR Kristus. Det är inget han blev. Han har alltid varit detta och kommer alltid vara det.

Vi kan alltså förvänta oss att den kommande Antikrist har denna degraderande syn på Jesus och att många med den synen då lätt hakar på, alltså ytterligare något att vara observant på. Detta kan höra ihop med det jag skrev i punkt 6 och 7, att han sätter sig över all gudomlighet och ser sig själv som gud.

Räcker Guds varningar?
Skall vi nu ta och gissa varför Gud såg till att dessa bibelverser om den kommande Antikrist kom med i Bibeln. Kan det vara så att Gud med dessa ville ge oss nödvändig information för att vi skall vara vakna och beredda så att vi inte blir lurade och går med i Antikrists kampanj för att vinna världens tillbedjan? Ja, självklart är det så. Kan vi då tro att Gud anser att denna information räcker för oss? Eller har Gud gjort ett halvdant arbete så att vi måste anlita ”eskatologiexperter” för att få en komplett kunskap? Nej, självklart har Gud sett till att ge oss så pass mycket information via Bibeln, att den dag vi verkligen behöver informationen, då räcker den också till. Men jag vågar också säga att denna information inte fungerar på ett sådant sätt att vi långt i förväg kan tala om vem som kommer att gå in i rollen som Antikrist. På samma sätt förhåller det sig med Jesu ankomst. Vi kan inte långt i förväg med exakthet räkna ut dagen för Jesu ankomst. Det har Jesus själv sagt. MEN! Jesus sa också detta:

Matt 24:32-33: ” Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni SER allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.”

Jesus säger här att när vi ser att alla Bibelns profetior om den yttersta tiden falla på plats, DÅ och först DÅ kan vi veta att Jesu ankomst är mycket nära. På samma sätt kommer det att vara när vi står inför Antikrists ankomst – om vi håller oss till just Guds varningar i Bibeln: vi kommer då att förstå när Antikrist är i faggorna! Behöver vi se mer än det Bibeln sagt oss om detta? Nej, uppenbarligen inte.

Summering
Tycker du då inte att vi nu har tillräckligt med signalement på den kommande Antikrist? Och observera att detta är direkt taget ur Bibeln utan alltför vågade tolkningar. Behöver vi dammsuga Internet för att få reda på mer nödvändig information? NEJ, det är jag övertygad om att vi inte behöver göra. Däremot kommer vi med all säkerhet vilseledas om vi ger oss ut i ett sådant riskabelt ärende på Nätet.

Jag är också av den uppfattningen att vi med dessa Bibelns signalement, med den Helige Andens ledning och med ett ganska måttligt intagande av nyheter kommer att förstå vem som är på gång att inträda i rollen som Antikrist när den dagen kommer. Jag tror inte att vi behöver sociala medier för detta, inte några särskilda alternativa media, och egentligen inte heller BibelFokus – om man väljer att göra sådana här studier på egen hand.

I det jag skrivit här har vi också ett antal saker att vara mycket försiktiga med. Låt dig inte dras iväg i fascination över partier, ledare, grupper osv som är positiva till Israel, men som inte är sant kristna. Kom ihåg att Livets Ord i begynnelsen lockade många medlemmar till sig eftersom de var ovanligt positiva till Israel. Men minst lika många fick sin kristna tro totalt kraschad av Livets Ords i övrigt villfarna teologi. Jag själv älskar Israel men jag skulle aldrig för den skulle liera mig med villolärare bara för att de också vurmar för Israel.

Låt dig inte heller luras av ledare som fixar till det ena och andra i samhället men som är laglösa. Många kristna uppskattade t.ex. Hitler för att han fick ordning på ekonomin, skapade arbeten och byggde upp infrastrukturen. Många uppskattade honom också för att han var nationalist och för att han var emot homosexualitet och aborter (kvinnor skulle ju stanna hemma och föda och fostra barn till det tyska riket). Sådana saker gör inte automatiskt ledare till goda ledare. Det är vilken grund de står på som avgör det hela. Visst kan vi rösta på ett parti för att de står för värderingar som rimmar med en bibelförankrad tro, men vi måste akta oss att följa och stötta ledare som inte har rätt grund.

Den enda sanna och sunda grunden att bygga på för en människa, det är Jesus och Bibeln. Bygger man på rätt sätt, då syns en frukt i form av en god moral och ett rättfärdigt liv – förr eller senare. Men den sortens ledare blir det tyvärr färre och färre av, vilket verkligen är ett tidstecken!

Jag tror det finns en stor anledning att oroas över att många kristna kan komma att vara med om att rösta fram Antikrist. Mycket pekar i den riktningen. Det är anledningen till att jag skrivit denna varnande text. Se därför till att du är ordentligt rotad i BIBELN när du observerar vad som händer i världen, vad du tar ställning till – för eller emot, och vad du sprider vidare till andra!

/Lennart

Läs vidare:

Blir Antikrist en fysisk person eller ett rike?

Några tankar om ”förödelsens styggelse”

Jesus återkomst – när, var, hur?

Några tankar om talet 666 och "vilddjurets märke"

En IT-snubbes funderingar kring vilddjurets märke

Varifrån kommer pre-trib-läran, läran om det plötsliga och hemlighetsfulla uppryckandet?

Bilden: Luca Signorellis skildring av antikrist i Orvieto-katedralen

Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna (Jer 6:16)

27 september, 2020 - 08:15
Språk Svenska EVANGELIUM
Guds erbjudande om
försoning och evigt liv!

En bok av Lennart Jareteg
Beställ gratis-ex här -->

Allt är inte Gud som glimmar

Sven Reichmanns viktiga
bok om framgångsteologin.
Nu ute i ny upplaga!
Beställ ditt gratis-ex här -->

– AKTUELLT – 2020-09-27: Anna-Karin Stenberg skriver rakt på sak om sina erfarenheter i trosförsamlingen Arken
I denna artikel får du en sammanfattning av Anna-Karins långa och ödesdigra tid i församlingen Arken i Kungsängen, Stockholm, hur hon kom ur den och hur hon har det idag. Artikel ger också en introduktion till hennes mycket läsvärda roman Jakten på seger. 2020-09-27: Boktips: Jakten på seger – en roman om en ung kvinnas kamp i och ur en trosförsamling
En spännande, gripande och fängslande men också mycket upprörande verklighetsförakrad berättelse om en ung kvinna som hamnar i klorna på en s.k. trosförsamling i Stockholm. Men också om den långa och mödosamma vägen ut ur alla villfarelser. 2020-08-29: Kan Noas tre söner vara ursprunget till dagens folkmängd?
Är det förnuftsmässigt, matematiskt och logiskt möjligt att tro alla alla
7,8 miljarder människor på jorden härstammar från Noa och hans tre söner? 2020-08-25: Ignatius andliga övningar – Ignatiansk spiritualitet
Vad är detta för något och vem var denne Ignatius av Loyola?
Är det förenligt med en sann och sund kristen tro?
Ryms det i ett barnaskap inför Gud? 2020-08-13: Sven Reichmanns webbplats uttrycket.se finns nu i uppdaterad version
I den uppdaterade webbplatsen hittar du enkelt en mängd artiklar, böcker och inspelningar av och med Sven Reichmann. Nya uttrycket.se innehåller nu det mesta av allt tillgängligt material av Sven i digitalt format. 2020-07-19: Vad är enneagrammet för något? Rimmar det med en sund kristen tro?
Det s.k. enneagrammet har blivit hett i Sveriges kristenhet denna svala sommar. Men är det förenligt med en sund och sann kristen tro? Vad är dess ursprung? 2020-07-05: Angående Knutby-debatten i tidningen Dagen
2020-06-07: Skapade Gud virus?
2020-01-01: År 2020: Allt fler idéer från New Age anammas av kristenheten 2020-06-17: AKTUELLT: Sektbildningen i Knutby – varför blev det som det blev?
Vilka sektmekanismer var verksamma i Filadelfiaförsamlingen i Knutby?
Vilka villoläror hade de ledande personerna med sig i bagaget? 2020-05-19: Jesus sonade våra synder PÅ KORSET MED SIN KROPP!
Var skedde försoningen? Vilket offer krävdes för att sona våra synder inför Gud?
Låt oss inte göra mer av det som faktiskt står i Bibeln. Inte heller mindre! 2020-05-10: Liten studie om Guds söner, nefilím, jättar, Anaks söner och Goliat
Många har lockats av spektakulära utläggningar om Guds söner, jättar och nefilím.
Vilka var dessa? Hur stora var Anaks barn och hur lång var Goliat?
Vad säger Bibeln om detta? Är den s.k. Enoks bok trovärdig? 2020-04-26: Ännu ett ”vilddjur” i kristenheten som äventyrar den andliga hälsan!
Hur ligger det till med fakta, källor och sanning när det gäller allt som vi tar till oss från Internet?
Riskerar vi att bli vilseledda, uppskrämda, oroliga, ouppmärksamma, förblindade, högmodiga?
Hur och vad väljer vi? Har vi förmågan att ransaka, granska, ifrågasätta och sålla? Tränger vi för djupt? 2020-04-12: Ett klargörande angående sajten Kristenmp3 och dess innehåll 2020-04-11: Den förrädiska serien ”Jesu sista dagar” på SVT
Vi vill varna för denna förrädiska serie, som delvis utgår
från den kontroversiella boken The Lost Gospel Sverige och världen är lamslaget av coronapandemin!
Känner du oro och ångest? Är du orolig inför framtiden?
             NU ÄR DET TID ATT SÖKA HERREN! 2020-02-08: Mindfulness – vad du kanske inte vet men borde veta
Mindfulness har blivit så vanligt i Sverige att det nu är på väg in i även våra skolor. Eftersom mindfulness per definition är en form av meditation, och det länge varit känt att meditation kan ge allvarliga psykiska problem, publicerar vi här en granskande och avslöjande text. 2020-01-13: Sven Reichmann undervisar om Frälsningen
Fyra inspelningar som gjordes i Houtskär i Finland 2008 2020-01-06: New Age-tendenserna i Bill Johnssons Bethel Church
Teologin hos Bill Johnson och hans Bethel Church är känd för att ligga långt utanför Bibelns ramar. Denna text avslöjar hur nära de nu hamnat New Age. 2019-12-19: Finns det stöd i Bibeln för ”Dominionism” och ”Kingdom now”?
Inom bl.a. Trosrörelsen, NAR, Bethel Church florerar läror som på engelska kallas Dominionism (utöva herravälde) och Kingdom Now (Kungariket Nu). Vi tittar nämare på dessa och jämför med Bibelns undervisning. 2019-12-02: Vad kännetecknar en sann kristen tro?
Idag finns det ett stort behov av att definiera vad som är en sann och sund kristen tro.
Vi presenterar vad vi tycker är de viktigaste delarna i en sann kristen tro. 2019-12-01: The MESSAGE – Eugene Petersons budskapsröra,
En subversiv bibel för en ny tidsålder (New age)

En granskning av Eugene Petersons vilseledande men ändå populära bibelparafras.
Lite mer information om The MESSAGE hittar du i bloggen. 2019-10-26: Den luciferiska läran
Vad kännetecknar denna lära? Vilka lärosatser finns?
Är kristenheten påverkad? 2019-10-06: Vad är den Nya Apostoliska Reformationen (NAR) för något?
Se upp för denna rörelse och dess villoläror, svensk kristenhet är redan är starkt påverkad av dess förkunnare, villoläror och osunda andlighet! 2019-09-30: Senaste till finska översatta artiklar:
Vad är demokrati? Har Sverige blivit en åsiktsdiktatur?
Kommer Jesus snart? 2019-07-24: När andliga upplevelser blir till en snara runt foten
Är andliga upplevelser neutrala?
Om faran med att vara fokuserad på andliga upplevelser, tecken och under.
Vad är grunden för en sann och sund kristen tro? 2019-04-07: Bibelstudium med Lennart J: "Inför denna tidsålderns avslutning" –  Del 1 och 2
Hur blir tiden före Jesu återkomst? Är det påkristning eller avfall i Sverige? Fem bibelförankrade perspektiv som hjälper oss att bedöma strömningar, sammanhang, förkunnare och förkunnelse.
(Inspelningarna motsvarar bibelstudierna i Örnsköldsvik och Stockholm 2019) 2019-04-05: Bibelstudium med Anders Pihl: "Strömningar i kristenheten/Vad kännetecknar en sund tro?"
Vad kännetecknar de stora villfarelseströmningarna och vad kännetecknar en sund och sann kristen tro?
(Inspelningarna motsvarar bibelstudierna i Örnsköldsvik och Stockholm 2019) 2019-03-04: Bibelstudium med Lennart J
Jesu återkomst sett ur Uppenbarelsebokens perspektiv
(Inspelat i Örnsköldsvik 2019) 2019-02-25: Bibelstudium med Anders Pihl
"Prövningarnas och motgångarnas betydelse för Guds handlande i våra liv"
(Inspelat i Örnsköldsvik 2019) 2019-04-01: Bibelstudiedagarna under 2018/2019
Under 2018/2019 har vi genomfört ett antal bibelstudiedagar på lite spridda orter. Vi har studerat vad Bibeln har att säga oss i olika frågor som inte minst är aktuella för den tid vi just nu lever i. Mer information via denna länk. 2018-12-21: Guds frälsningsplan: Han steg själv ned till sin skapelse!
Det största som någonsin hänt på denna jord!!! 2018-12-16: Kenneth Copelands falska evangelium om "smörjelsen"
Villoläraren Kenneth Copelands undervisning om "smörjelsen" är idag vida accepterad i kristenheten. Här visar vi hur den ligger i strid med Bibelns undervisning. 2018-12-02: Sven Reichmann undervisar i Strömbäcks Folkhögskola
I mars månad 1992 gav bibelläraren Sven Reichmann fem bibelstudier i Strömbäcks Folkhögskola i Umeå. Dessa bandades då. För en tid sedan fick vi dessa inspelningar skickade till oss i mp3-fomat, vilka vi nu delar med oss av här. 2018-10-26: Kommer Jesus snart?
Vad säger Bibeln om Jesu återkomst? Kommer han snart?
Är han i antågande nu? Blir det som en tjuv om natten? 2018-09-21: Guds helande har en djupare innebörd
När t.ex. Jesajas kapitel 53 i Gamla testamentet talar om helande, vad syftar det då på? Är det ett djupare helande än det från fysiska sjukdomar? Alla kristna blir ju inte friska, men alla som vill kan ju bli frälsta! 2018-08-20: Sven Reichmann undervisar i Uppsala 1988 - Nu med en extra inspelning!
I mars månad 1988 höll bibelläraren Sven Reichmann bibelstudier under en helg i Pingstkyrkan i Uppsala. Undervisningen var tänkt att ge åhörarna motståndskraft mot villolärorna som flödade ut från församlingen Livets Ord. Undervisningen är i fem delar samt en extra inspelning där Sven bl.a. vittnar om en sammankomst där även Ulf Ekman var närvarande. 2018-07-08: Vem skall jag gifta mig med?
Inspelad undervisning av Sven Reichmann där han tar upp problem och frågeställningar både inför ett eventuellt giftermål och inom ett befintligt äktenskap. Mycket värdefull undervisning för både unga och äldre! Vilka böcker läser dina församlingsledare? "Jesus calling"?
Vet du något om vilka böcker dina församlingsledare läser?
Är en i raden möjligen Jesus calling/Jesus kallar på dig? Bibelläraren Sven Reichmann undervisar om ondskans problem
24 relativt sena inspelningar från en minibibelskola där Sven tog avstamp i det s.k. teodicéproblemet. Vad för böcker läser dina församlingsledare?
Vet du något om vad för typ av böcker dina församlingsledare läser?
Låt mig gissa vad det kan vara: böcker som handlar om s.k. ”kristen” mystik? Sektbildningen i Knutby – varför blev det som det blev?
Hur i hela världen kunde det då gå så snett som det gjorde?
Vilka faktorer berodde detta på?
Blir det endast så här i kristna församlingar? Kvarlämningar och tillägg som blir till fällor!
Vi ser på det judiska folkets historia och öde som profetiska förebilder, både vad gäller hur det enskilda kristna livet skall gestalta sig, men inte minst hur det kommer att gå med kristenheten. Reformationen 500 år!
Den 31 oktober 2017 var det exakt 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten till slottskyrkan i Wittenberg. Läs om hur reformationen påverkade vårt land och hur läget är idag. Teologisk inavel och anpassning till världen
Vad kan vi lära av kyrkohistorien vad gäller att ha fel fokus
och att isolera sig i små "enfrågegrupper"? Senaste Frågor & Svar (Q&A):
• Vad anser du om The Last Reformation och Torben Søndergaard?
• Är Feng shui bara en inredningstrend?
• Blir Antikrist en fysisk person eller ett rike/ett imperium? Reformationen, Bibeln och folkets uppvaknande
Vad hände under reformationen, när folket fick möjligheten att läsa Bibeln?
Degenererar dagens kristenhet tillbaka till okunskap och andligt mörker? En ny sång: "Han är närmre än du tror"
En sång till alla kristna syskon som lever med tvivel, oro för framtiden, stress, depression och mycket annat som pressar oss i vardagen. Herren vår Gud är alltid närmre än vi tror! Bibeln är ingen manual
Hur skall vi förhålla oss till Bibeln? Hur skall vi läsa den?
Varför är det viktigt med bibelläsningen? Att rätt ta emot Jesus
Vad kan vi lära av berättelsen om kung Hiskias påskfirande?
Hur väckte Hiskia folket ur avfall och förfall?
Hur blir det väckelse? En lögnens ande i profeternas mun
Vad kan vi lära av historien om Ahab och hans 400 lögnprofeter?
Finns det paralleller i vårt land och kristenheten? Inspelningar och texter från Temadagen i Alingsås 22 april 2017
med temat "Ni är kallade till frihet"

Lennart Jareteg talade över ämnena "Den fria människan" och "Den fria församlingen".
Anders Pihl talade över ämnet ”Vandra i Anden så gör ni inte vad köttet begär". Den långsamma tillvänjningens strategi snärjer allt fler!
Om utvecklingen kristenheten. Villfarelser som allemansgods.
Om "offerhöjdskristendom", aggressivitet och ointresse för Bibeln och sanning.
Vad skall vi göra? Senaste artiklarna om vårt ursprung
• Var har vi vårt ursprung? Del 1: Kan man tro på skapelse?
Ett spännande (?) material som ger stöd åt en bibelförankrad skapelsetro jämte syndaflodsberättelsen, och som du kanske inte sett tidigare. Om gamla kungalängder, krönikor, dinosaurier, m.m.
• Var har vi vårt ursprung? Del 2: Kan man tro på evolution?
Är evolutionen ett faktum? Är evolutionen rent av möjlig? Vi går igenom ett antal problem inom evolutionsteorin som ger svar.
Två texter om Bibelns datering av skapelsen:
Hur gammal skapelsen enligt Bibeln? När kom Noas flod?
Hur länge var det judiska folket i Egypten? Vakna upp efter Awakening Europe Scandinavia!
En vädjan och en allvarlig varning för den falska kristna tro som serverades på Awakening Europe Scandinavia 2016, den 28-30 oktober i Friends Arena i Stockholm! Några tankar om det personliga vittnesbördet
Vad säger Bibeln om att vittna? Vilken roll skall detta ha i evangelisationen? Vad bör vi vittna om? Vad skall vara i fokus? Hur skall jag tänka om jag inte vågar eller kan vittna? Vilket Israel?
Är dagens moderna Israel det som Bibeln profeterar om skall upprättas i den yttersta tiden?
Är det viktigt vad man som kristen tror om Israel? Richard Dawkins drar till med utomjordingar som svar på fråga om livets uppkomst!
Se videoklippet, nu med SVENSK text. Tidstecken att vara vaksam på
Ett antal tydliga tidstecken som Bibeln ger oss vad gäller den yttersta tiden.
Tecken som inte är särskilt svåra att tolka. Kristen tro: en sysselsättning eller gemenskap?
Vad är grundtanken med det kristna livet?
Hur lever man det? Framgångsteologin lever och frodas – vad blir slutstationen?
Trosförkunnelsen / framgångsteologin är inte död och begraven. Om dess rötter.
Hur den har påverkat stora delar av kristenheten – och fortsätter att påverka!
Vart är de på väg? Se utvecklingen i en bild. Om reformationen, Gustav Vasa och Karl IX.
Om Katolska ligan, Evangeliska unionen, 30-åriga kriget och Gustav II Adolf

När reformationen säkrades i Sverige och Norra Europa. 70 avgörande år för evangelisk tro i Sverige. Gustav Vasas nyordning i landet och Gustav II Adolf som räddare av religionsfrihet. Guds välsignelse över Sverige för landets insatser för reformationen.
Men vad händer med Sverige idag? Varifrån kommer pre-trib-läran, läran om det plötsliga och hemlighetsfulla uppryckandet?
En genomgång av av de olika lärorna om uppryckandet, med särskilt fokus på pre-tribs relativt korta och besvärande historia samt bristande bibelstöd. Varför jag tar avstånd från predestinationsläran och kalvinism
En genomgång av kalvinismens brister
samt vilka konsekvenser en sådan tro kan få. Uppdaterad: "Den långsamma tillvänjningens strategi"
Hur kristenheten i Sverige sakta men säkert vants vid villoläror och villfarelser,
likt grodor som kokas sakta. Vart är vi på väg? Mystik – en falsk frälsningsväg!
Vad är mystik?
Vad innebär "kristen mystik"?
Är mystiken förenlig med bibelförankrad kristen tro? Trosrörelsen, Toronto, New Wine, mfl – alla hör de ihop!
Har du låtit dig invigas i andligheten från Toronto, Heidi Baker, Bill Johnson mfl?
Då är du också invigd i andligheten från Kenneth Hagin och Kenneth Copeland.
Om historien bakom Toronto-andligheten, en andlighet som leder de druckna till Rom! Villfarelsen om "Holy Drunkness" (helig fylla)
En bibelförankrad analys av fenomenet som får vanligt folk att förakta Kyrkan.
Med anledning av den s.k. "väckelsen" i Älmhult som kablades ut via Kanal 10. Var Petrus kristenhetens förste biskop och påve?
Var Petrus i Rom?
Var han biskop och påve?
Var han kyrkans överhuvud? Jesus – sann Gud och sann människa!
En ständigt ifrågasatt Sanning.
En ständig måltavla för villolärare.
Ett ständigt aktuellt ämne! Äldre artiklar hittar du via menyerna överst i sidan, via listan över allt innehåll eller via sökfunktionen

Jakten på seger – en roman om hur jag kom ut ur församlingen Arken

26 september, 2020 - 10:40
Språk Svenska

Jag skulle vilja berätta lite om bakgrunden till min ganska nyutkomna roman Jakten på seger (Timoteus förlag), vad som hände mig under åren i församlingen Arken. Min bok påbörjade jag ett halvår efter att jag lämnat den karismatiska trosförsamlingen i Kungsängen utanför Stockholm, efter nästan tio år i denna kyrka. I min roman Jakten på seger så kallar jag församlingen Arken för "Troskällan" och platsen för händelserna är förlagda till Jakobsberg istället för Kungsängen. Endast detaljer är uppdiktade, som till exempel två manliga pastorer från USA. Själv kallar jag mig för Ellinor i boken.

Varför dessa omskrivningar om man ändå förstår att det är Arken som boken handlar om? Jo för att jag ville ha lite "distans" till de verkliga namnen och personerna när jag författade den. Den omtumlande resa jag varit igenom i församlingen är mitt personliga vittnesbörd och jag känner idag inte den minsta slags bitterhet mot församlingen eller mot någon andlig ledare där. Idag har jag kommit tillbaka till ett normalt vardagsliv här i Halmstad och jagar inte längre de andliga och känslomässiga kickar som i Arken blev det ekorrhjul som jag dagligen sprang i.

Idag tror jag på en Gud som verkar på ett suveränt sätt och som inte är beroende av att vi "krigar" i andevärlden och skriker på djävulen för att få tillbaka saker från Gud. Jag tror inte att man som jag gjorde behöver stå hemma i sitt kök och försöka driva ut demoner ur sig själv, något vi också praktiserade i församlingen på s.k. befrielsemöten. Jag tror inte heller att våra mänskliga ord har skapande kraft i sig och att du inte får uttala högt om du till exempel har influensa, för då blir du ännu sjukare enligt Arkens trosförkunnelse. Men jag tar det från början.

Den första tiden i församlingen
Jag glömmer aldrig den första tiden när jag kom till församlingen Arken. Jag kände mig som inlindad i bomull, både i kropp och själ, och jag tyckte att jag kommit till världens mest underbara församling och bibelskola, bibelskolan Jesus helar och upprättar. Visst låter det både hoppfullt, trosstärkande och löftesrikt med ett sådant namn på en bibelskola? Kärleken tycktes flöda gränslöst rakt in i mitt hjärta och jag grät floder av tårar som snabbt blev till känslomässiga kickar jag ville uppleva varje dag. Och det fick jag! Både hemma och på bibelskolan sprutade tårarna. Det här var helt enkelt platsen för helande och upprättelse, något som utlovades av lärarna som förklarade att det skulle ske stegvis i en process. På höstterminen skulle vi "tömma oss" och gråta ut över vårt förflutna. Det var "höstregnets tid”. På våren skulle upprättelsen komma och i bönerummen där vi fick förbön skulle skratt och lycka manifestera sig. Vi skulle bli fria som kor som stått inne i sina bås och släpps ut på grönbete. Så vad hände?

Symtom kommer smygande
Jag misslyckades med att på vårterminen blomma ut i det utlovade skrattet, och jag hoppade faktiskt inte som en frisläppt ko på en grön sommaräng. Nej, i själva verket hade jag börjat känna mig fysiskt och psykiskt svag och jag upplevde skrämmande symtom som jag inte kunde förklara. Men i mitt utsatta läge så trodde jag att det hade med helandeprocessen att göra. Säkert var det bara ”kamp i andevärlden” – som man sa! Och eftersom jag regelbundet mötte den helige Ande och grät floder så blev jag ju bara mer och mer helad, resonerade jag. Detta medan det intensiva livet med helandekonferenser och seminarier pågick i församlingen Arken och jag lyssnade varje ledig stund på det som ansågs vara "Andesmord" undervisning med pastorerna på CD.

Så i varje källa
Jag skänkte också mycket pengar i kollekten, eftersom ledarskapet sa att både helande och riklig skörd var en garanti tillbaka när man som en "glad givare" gav tionde, löftesoffer, kärleksgåvor, troslöften och kontanter. Pastor Linda Bergling bedyrade att man ska lägga kollekt i varje möte; det är viktigt att så i varje källa, förklarar hon i undervisning som finns på YouTube. Man fick också ofta höra att om man hörde Gud säga flera summor i huvudet, så skulle man välja den högsta summan han sa. Jag tyckte ofta att det var svårt att höra Gud säga en siffra. Pastor Gunnar Bergling bad ofta överenskommelsebön med församlingen om stora summor som skulle komma in. Det var allt från 50 000 upp till en miljon, och ofta fick man in vad man bad om. Efteråt har jag fått veta att många medlemmar lever i fattigdom och att de inte sällan tar stora banklån för att hjälpa församlingen. Men man får inte den utlovade pengaskörden eller de utlovade miraklerna. I Arkens tidning Helande Löv (jag kallar den i boken för Victory magazine) läste jag i ett nummer att uteblivet tiondegivande kunde ge djävulen rättigheter att attackera ens familjemedlemmar med olyckor. För att behålla helande skulle man bland annat gå på möten och ge tionde och i kollekter. Blev man inte helad så var orsaken att man behövde större tro, och lösningen var då att gå på fler möten – sa Gunnar Bergling.

Psykisk ohälsa
Det är vanligt att många medlemmars psykiska och fysiska hälsa kraftigt försämras eftersom trosundervisningen och pengatjatet skapar stress och stark prestationsångest. Jag har hört det från säkra källor att många från Arken hamnar på psykakuten, men jag har också egna dåliga erfarenheter av detta. I boken berättar jag om hur jag sakta men säkert gick in i en djup psykos och började höra skrämmande röster i huvudet. En psykisk och fysisk krasch så stor att jag till slut blev inlagd på sjukhus. Men vistelsen på sjukhuset innebar inte någon sjukdomsinsikt och jag insåg inte heller att den osunda undervisningen bidragit starkt till att jag insjuknade. Sjukdomsinsikten kom så småningom men tyvärr återvände jag till Arken efter två års sjukskrivning i min hemstad. Där fortsatte min jakt efter helande i vad som verkade vara ett evinnerligt ekorrhjul av hejdlös gråt, täta konferenser, timslånga möten, manipulativa kollekttal, besök av amerikanska framgångsteologiska trosförkunnare, utmattning, stressymptom, intensivt ideellt arbete och ständig brist på pengar.

Jag blev varnad
Den karismatiska troskarusellen fortsatte snurra i mitt liv och jag gick flera år i församlingen Arkens bibelskola Jesus helar och upprättar, allt för att vinna seger, helande, mirakler och härlighet! Men en dag hände något mycket oväntat i mitt liv hemma i lägenheten i Stockholm. En före detta bibelskoleelev skickade ett sms som varnade för Arken och trosrörelsen och jag började läsa på bland annat BibelFokus och andra sidor på internet om både Trosrörelsens rötter och om framgångsteologin. Jag fick då läsa många vittnesbörd om dess ödesdigra konsekvenser i många anhängares liv. Den dagen blev början till en stor förändring för mig och jag upplevde hur Gud starkt bekräftade att jag skulle lämna Arken. Faktiskt så överbevisade han mig många gånger tills jag tog steget fullt ut att lämna församlingen som jag älskat så högt. Där hade jag fina vänner och min andliga familj. Beslutet var uppslitande och svårt, men jag ville lyda det som jag uppfattade så klart var Guds vilja.

Tiden efteråt
Jag flyttade tillbaka till min hemstad Halmstad och många gånger kändes vardagen så intetsägande och grå. Borta var alla de livfulla konferenserna och de eldiga mötena. Allt kändes tyst, tråkigt och ensamt och snart upplevde jag saknad och abstinens efter att gå på möten. Men allteftersom tiden gick så lugnade jag ner mig och jag började uppskatta de små glädjeämnena i vardagen och i vandringen med Jesus.

Idag vet jag att Gud kan hela men ibland sker det ändå inte hur stark tron än är hos en människa. Jag tror på att givande ska komma från hjärtat och inte nödvändigtvis är något som garanterar att alltid få stora summor pengar, helande och mirakler tillbaka. Efter att Jesus dog på korset tror jag inte vi behöver driva ut demoner ur oss själva eller varandra. Gud själv strider för oss och han besegrade demonerna på Golgata kors. Det är en smal väg som Gud visade mig på och många gånger tycker jag det är svårt att som troende vandra den. Jag har inte heller alla de svar man så ofta önskar att man som "avhoppare" och kristen hade. Men jag försöker vila i att Jesus är den som har de svaren.

I trosrörelsen är allting svart eller vitt. Men livet är inte antingen svart eller vitt och det kristna livet inte lika med allt eller inget. Vandringen med Jesus innehåller också de lite mörkare färgerna, men i Arken var tillvaron som en illusion av färger i endast skira pasteller.  En sann bibelgrundad undervisning om korset, frälsning och omvändelse saknades hos Arken.

Jag känner tacksamhet över att jag fick en dyrbar möjlighet att ge ut min bok Jakten på seger. Om du läser boken hoppas jag att den blir till glädje, stöttning och kanske ger viss insikt till dig som lämnat Arken eller ett liknande sammanhang bakom dig.

"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand."  (Johannes evangelium 10:27-28)

/Anna-Karin Stenberg

• Här hittar du mer information om Anna-Karins roman:
https://bibelfokus.se/jakten_pa_seger

Skapade Gud virus?

7 juni, 2020 - 18:57

Sidor