Reformationen, Gustav Vasa och Karl IX. – Katolska ligan, Evangeliska unionen, 30-åriga kriget och Gustav II Adolf

Utskriftsvänlig versionUtskriftsvänlig version
Reformationen, Katolska ligan, Evangeliska unionen och Gustav II Adolf

När reformationen säkrades i Sverige och Norra Europa – men vad händer idag?


70 avgörande år för evangelisk tro i Sverige

Många känner till att Martin Luther den 31 oktober 1517 offentliggjorde sina 95 tester, vilka främst riktade sin udd mot Katolska kyrkans avlatshandel (= försäljning av ”nåd” för att på den tiden finansiera bygget av St. Peterskyrkan i Rom). Från denna dag räknar man att reformationen startade. Sedan spred sig reformationen snabbt till Sverige, inte minst genom bröderna Olaus och Laurentius Petri. Båda var utbildade i Tyskland och var präster. När Gustav Vasa blev utsedd kung i Sverige 1523 fick reformationen snabbt ett genombrott på grund av en rad olika beslut, beslut som vanligen var grundade på både religiösa, ekonomiska och maktpolitiska motiv. Vilka motiven nu än var så fick denna nyordning i Sverige en mängd positiva konsekvenser, inte minst på sikt. Man kan lätt konstatera att vi svenskar än idag njuter av frukterna från den svenska reformationen, men att vi trots det idag håller på att tappa fotfästet när det gäller förståelsen av till vilken välsignelse denna reformation har varit. Men låt oss inledningsvis se lite hur läget var i landet precis före Gustav Vasa.

Läget före Gustav Vasa i korthet
Sverige hade vid 1500-talet varit katolskt i 500 år. Kyrkan hade under dessa år inte endast tillförskansat sig stor religiös makt utan även politisk och ekonomisk. Kyrkan hade samlat på sig stora rikedomar och ägde i början av 1500-talet 20 % av all jord. Kronan (staten) ägde endast 6 %. Biskoparna hade fasta platser i riksrådet, de bodde i borgar och slott och hade egna beväpnade styrkor. Det fanns ca. 50 kloster i landet. Kronan var förhållandevis fattig och såg därför möjligheter i Kyrkans rikedomar.

År 1512 hade Sten Sture den yngre blivit vald till riksföreståndare. 1515 blev Gustav Trolle vigd till Sveriges ärkebiskop utav påven i Rom. Samtidigt utfärdade påven några bullor (påvliga beslut) som gav ärkebiskopen i Sverige rätten att föra befäl över en väpnad styrka som skulle värna Kyrkans sak i Sverige. Sten Sture den yngre hamnade snabbt i konflikt med ärkebiskopen Trolle som ville se den danske kungen Kristian II (Kristian Tyrann) på tronen i Sverige. Detta ledde till en väpnad konflikt dem emellan vilket ledde till att Sture avsatte Trolle som ärkebiskop och lät riva hans slott. Under de kommande åren attackerade danskarna Sverige flera gånger, men Sture lyckades hålla undan angreppen. När Sture dog i februari 1520 kunde hans änka inte axla sin makes roll, hon gav därför efter för danskarnas påtryckningar om att få tåga in i huvudstaden Stockholm. Förhandlingar fördes och efter ett kungligt skriftligt löfte om amnesti för Kristian II:s motståndare och för de som hade stridit mot Gustav Trolle, överlämnades staden till danskarna i september 1520.

Stockholms blodbad 1520
Den 4 november kröntes Kristian II till kung i Sverige. I tre dagar pågick festandet. På den tredje dagen leddes gästerna in i Stora salen på slottet, dörrarna låstes och festen övergick i en summarisk rättegång mot många av de överraskade gästerna. Här trädde den återinsatte ärkebiskopen Gustav Trolle in som åklagare. Han hade tidigare tre gånger fallit ner på knä och bett kungen om att få bestraffa dem som burit sig illa åt mot kungen och ärkebiskopen. Det var med andra ord ärkebiskopen som låg bakom Stockholms blodbad, och den undertecknade amnestin hade därmed endast varit ett skådespel. Den 8 november 1520, dagen efter rättegången, påbörjades avrättningarna av de anklagade. Biskopar, adelsmän och tjänstefolk till dessa halshöggs eller hängdes. Blodet rann utmed Stockholms gator. Omkring 80-100 personer avrättades under några dagar. De anklagade var alla ”Sture-anhängare” och anklagelsen var ”kätteri” (villolära).

Gustav Eriksson blir kung
Efter blodbadet i Stockholm kokade ilskan ute i landet. Gustav Eriksson (mer känd som Gustav Vasa) försökte i januari 1521 få igång ett uppror mot kung Kristian bland folket i Dalarna. Detta misslyckades och Gustav kände sig tvungen att fly mot Norge. I Lima socken hann några dalkarlar upp honom och bad honom återvända, de hade nämligen nåtts av nyheten om fortsatta blodbad i flera andra större städer där kung Kristian var på eriksgata och samtidigt gjorde upp med motståndarna. Nu ville dalkarlarna trots allt att Gustav skulle leda ett uppror mot kungen. Gustav valdes snabbt till Dalarnas hövitsman och när fler och fler anslöt sig till honom vann hans styrkor allt mer terräng. I augusti 1521 valdes han till riksföreståndare vid ett möte i Vadstena. Vid det här läget flydde många förnäma män till Danmark, bland dem ärkebiskopen Gustav Trolle – som Gustav Vasa beskrev som ”den nya påvens lem och djävulens ståthållare och troll”. 1523 avsattes Kristian II som kung i Danmark vilket ledde fram till att Gustav Vasa kunde väljas till kung i Sverige 6 juni 1523.

Riksdagen i Västerås 1527
På grund av ekonomiska problem i landet samt social och religiös oro, sammakallade Gustav Vasa till en riksdag i Västerås år 1527. Under denna riksdag fattades beslut som började inskränka den Katolska kyrkans makt och ägande av mark och gods i Sverige. Äganderätten till biskoparnas slott och borgar övergick till Kronan och biskoparnas väpnade grupper begränsades kraftigt. Kyrkans övriga ägande av jord och gods minskades kraftigt och överfördes också till Kronan. Detta innebar att antalet gårdar ägda av Kronan på kort tid ökade från 4000 till 18.000. Nyordningen innebar också att Gustav Vasa gjorde sig själv till Kyrkans överhuvud istället för påven. Under riksdagen bestämdes också att Guds Ord skulle predikas rent och klart, vilket gav utrymme för den lutherska förkunnelsen.

Ny kyrkoordning
År 1529 fastslogs att endast Bibeln skulle vara grunden för kunskap om Gud. 1531 blev Laurentius Petri utsedd till Sveriges förste evangelisk-lutherska ärkebiskop. 1536 beslutades att den svenska mässan skulle införas i alla landets kyrkor, samtidigt avskaffades bruket av rökelser och smörjelser. 1541 kom Gustav Vasas svenska Bibel ut, vilken främst byggde på Martin Luthers tyska bibelöversättning. 1544 gjordes ändringar av kyrkoritualen i reformatorisk riktning samtidigt som helgonkulten, pilgrimsfärder och själamässor förbjöds. År 1571 kom en ny kyrkoordning som blev den första fullständiga kyrkoordningen och bekännelsetexten under reformationen. Den antogs på ett kyrkomöte i Uppsala 1572. År 1593 ägde Svenska kyrkans viktigaste kyrkomöte rum, vilket ledde till att Sverige fortsatte att vara ett land med en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka. Under kyrkomötet beslutades att bl.a. katolicism och kalvinism skulle förbjudas då dessa lärosystem inte var förenliga med evangelisk tro (mer om detta viktiga kyrkomöte längre fram).

Följder av reformationen
Man kan med fog säga att det moderna Sverige fick sin start i och med Gustav Vasas nyordning och genom att reformationen då fick fäste i landet. Reformationen innebar en mängd förändringar inom Kyrkan vilka infördes mycket snabbt. Detta väckte till att börja med motstånd bland olika grupper ute i landet, inte minst bland bönderna. En stor fördel var att gudstjänsterna började hållas på svenska (från att ha varit på latin). Bibeln, Luthers katekes och många andra böcker översattes också till svenska. Katekesundervisning, husandakter och husförhör började hållas, och dessa var inte enbart en negativ börda för allmogen – så som det ofta presenterats – utan de innebar att den evangeliska trons grunder inpräntades i folket samt att en stor del av befolkningen lärde sig att läsa trots att det inte fanns någon reguljär skolgång. Detta bidrog också till landets positiva utveckling. Reformationen bidrog inte endast positivt inom det religiösa området utan på sikt även inom det politiska och ekonomiska.

Under denna 70-årsperiod som jag här skissat – från det att Gustav Vasa blev kung 1523 och fram till och med Uppsala kyrkomöte 1593 – fattades många viktiga beslut för Sverige, beslut som ledde till en rad viktiga skeenden och på lång sikt till en ljus framtid för Sverige. Om inte dessa beslut tagits, hade Sverige förmodligen inte varit ett så beskyddat, fritt och välsignat land som det senare blev och fortsatte vara fram till våra dagar. Detta ledde också till att Sverige som stormakt var med och slogs mot katolskt förtryck och imperialism nere på den europeiska kontinenten, något som troligen blev helt avgörande för Sveriges evangeliska och välsignade framtid, vilket vi skall se lite längre fram i texten.


Uppsala kyrkomöte 1593 och Hertig Karl (Karl IX).

Gustav Vasa dog 1560 och efterträddes då av sin son Erik XIV som efterträddes av sin halvbror Johan III 1568. Under Johan III:s regeringsår kämpade brodern Hertig Karl (båda alltså söner till Gustav Vasa) med att hindra Johan III:s försök att styra Svenska kyrkan tillbaka till katolicismen. När kung Johan III dog 1592 efterträddes han av sonen Sigismund som hade fått en katolsk uppfostran i Polen. De styrande inom Katolska kyrkan hoppades då att Sverige åter skulle bli katolskt och komma under Katolska kyrkans kontroll. Men när Sigismund kom till makten sammankallade Hertig Karl de förnämsta och mest lärda av prästerskapet i landet till det helt klart viktigaste kyrkomötet i Sveriges historia: Uppsala kyrkomöte år 1593. Samlingen bestod av fyra biskopar och drygt 300 präster. Under mötet fattades följande beslut:

  • Alla lovade att hålla sig till "Guds rena och saliggörande Ord".
  • Bibeln och den Augsburgska bekännelsen skulle vara normerande för tron och den svenska kyrkan.
  • Johan III:s katolskt inspirerade liturgi förkastades, och 1571 års kyrkoordning bekräftades.
  • Den blivande kungen (den katolske Sigismund) skulle bekräfta mötets beslut oförändrat vid sin kröning.
  • Främmande trosbekännare skulle inte kunna erhålla ämbeten i riket.
  • Återöppnande av Uppsala universitet.
  • Kungens kyrkliga roll skulle vara som beskyddare.
  • Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var evangelisk-luthersk tro, medan katolicism, kalvinism och zwinglism förbjöds.

Detta möte kan man säga satte sitt sigill på att Sverige skulle vara ett land med en evangelisk-luthersk tro och kyrka. Reformationen var i och med detta slutligen stadfäst i Sverige!

En ytterligare avgörande händelse vid denna tid, var att Hertig Karl år 1599 – efter maktkamp och inbördeskrig – kunde ta makten från sin brorson Sigismund för att sedan själv tillträda som kung år 1604 med namnet Karl IX. När han dog 1611 tillträdde hans son Gustav Adolf som kung med kunganamnet Gustav II Adolf. Han blev en av Sveriges viktigaste kungar i stormaktssverige och i striden mot Katolska kyrkans aggressioner norr ut i Europa.


Gustav II Adolf (1594-1632) som räddare av religionsfrihet

Stenen i BreitenfeldUtanför den lilla byn Breitenfeld i den tyska delstaten Sachsen står en minnessten rest över slaget i Breitenfeld år 1631 och över den svenska kungen Gustav II Adolf. På stenen finns en inskription som på tyska lyder:

”Gustav Adolph, Christ und Held, Rettete bei Breitenfeld Glaubensfreiheit für die Welt. Am 7 September 1631.

På svenska: ”Gustav Adolf, kristen och hjälte, räddade i Breitenfeld religionsfrihet för världen den 7 september 1631.”

Gustav II AdolfI inskriptionens budskap kan vi se en tacksamhet hos det tyska folket till den svenska kungen Gustav II Adolf och hans armé då de med en helt ny stridstaktik närapå tillintetgjorde den katolska kejsarens armé och en krigshär som lydde under Katolska ligan (mer om denna nedan). Vi anar en tacksamhet som handlade om religionsfrihet, en frihet att utöva den evangeliska tron och därmed en frihet från den Katolska kyrkans korruption, tvång och tyranni. Här finner vi kanske en anledning för oss nutida svenskar att begrunda vilken betydelse det fick att vår svenske kung och alla hans tappra män offrade livet i det religionskrig som fick namnet Det trettioåriga kriget. Här finner vi kanske en av flera viktiga orsaker till varför Sverige under många år varit så beskyddat och välsignat på många områden. Hur som helst finns en anledning att vara tacksam till Gud över det beskydd, den välsignelse och den trosfrihet som vi än idag åtnjuter i vårt land. Kanske vi – som så ofta – har något att lära av historien när vi upplever olika hot mot vårt land.

Gustav II Adolf stupade vid slaget i Lützen den 6 november 1632 men svenskarna gick trots det segrande ur striderna.


Kortfattat om det trettioåriga kriget (1618-1648)

Den jesuit-styrde kejsaren Ferdinand II
Kejsaren Ferdinand II levde mellan åren 1578-1637. Han regerade som kejsare i det katolska tysk-romerska kejsardömet från 1619 fram till sin död. Ferdinand II var en av motreformationens främsta förkämpar. Han uppfostrades av jesuiter och bekämpade ivrigt den evangelisk-lutherska tron. Målet var att stärka både kejsarmaktens och katolicismens ställning i det tysk-romerska riket. Ferdinands förtryck av de evangeliskt troende (protestanter) ledde till inledningen av det trettioåriga kriget, där han vid varje framgång försökte utrota den evangelisk-lutherska tron. Ferdinand II var en hängiven katolik, och han lät sig vägledas i så gott som alla frågor av sina jesuitiska biktfäder.

Evangeliska unionen
Evangeliska unionen (även kallad Protestantiska unionen) var ett förbund mellan evangelisk-lutherska furstar och städer i tysk-romerska riket mellan åren 1608-1621. Dess syfte var att skydda protestanternas religionsfrihet mot hotet från den katolska motreformationens allt våldsammare aggressioner. Unionen motarbetade alla hierarkiska och icke-protestantiska tendenser inom de olika kyrkorna och arbetade för bevarandet av rättigheter, ära och frihet inom den tyska protestantismen. Unionen strävade också efter att upprätthålla kristen respekt mellan olika samfund och deras medlemmar. Evangeliska unionen hade bl.a. kontakt med Nederländerna, England och Sverige. Efter protestanternas nederlag i slaget vid Vita berget 1620 – i början av trettioåriga kriget – upplöstes unionen 1621.

Katolska ligan
Katolska ligan var en militärallians mellan katolska furstar och prelater i tysk-romerska riket 1609–1635 med uppdrag att upprätthålla katolicismen i riket och fungera som motvikt till Evangeliska unionen.

Under trettioåriga krigets inledningsskede understödde Katolska ligan framgångsrikt den katolske kejsaren med en egen här under ledning av Johann Tserclaes Tilly och den vann segrar över ”vinterkonungen” Fredrik V vid Vita berget 1620 och över Kristian IV vid Lutter am Barenberge 1626. Dessa kejsarens arméer besegrades dock av vår svenska kung Gustav II Adolf vid Breitenfeld 1631, varefter ligan upplöstes. Katolska ligan upphörde formellt att existera efter freden i Prag 1635.

På grund av svenskarnas strider med Katolska ligan under trettioåriga kriget har ordet "liga" i svenskan blivit ett negativt laddat ord, till skillnad från alla andra språk i Europa.

Kejsaren Ferdinand III
Ferdinand III levde mellan åren 1608-1657 och var tysk-romersk kejsare från 1637 fram till sin död. År 1648 tvingades han under bl.a. hot från de svenska styrkorna att sluta den Westfaliska freden. Svenska trupper hade vid denna tid nått så långt ner i Europa som till Prag och Wien. Freden ledde till att det tysk-romerska kejsardömet upplöstes.


Gud välsignade Sverige för landets insatser för reformationen

Sverige har inte varit i krig på 200 år. Under dessa år växte en evangelisk folkväckelse fram där de troende läste i egna Biblar och fick allt mer klart för sig vad evangeliet i sanning betyder. Det blev till en enorm välsignelse för vårt land! Personligen tror jag inte denna folkväckelse hade varit möjlig utan de händelser och beslut som jag beskrivit ovan.

Jag och många med mig är övertygade om att denna evangeliska folkväckelse var det som gjorde att Sverige kom så starkt på fötter efter alla krig, och med tiden blev ett av världens rikaste och mest välmående och solidariska länder på vår jord. Med Bibelns berättelser om det judiska folkets kamp som grund, vågar jag också tro att Gud särskilt välsignade Sverige för att så många svenskar fick sätta livet till i alla krig som många gånger handlade om just det som folket i Breitenfeld lät rista in på sin minnessten, nämligen att det ”räddade religionsfriheten för världen”. Dessa strider stod ju många gånger mellan evangelisk tro på den ena sidan och katolsk tro och totalitär maktutövning på den andra. Vi som lever i Sverige idag kan alltså vara oerhört tacksamma för våra stora svenska kungar och alla de som kämpade med dem. Visst, dessa kungar var inga helgon, det förekom mycket grymheter, och soldaterna var ingalunda gudfruktiga. Men Gud ledde i alla fall allt detta krigande till något bättre för vårt land – det är ju helt uppenbart. Därför får vi lov att vara tacksamma för våra kungar som säkrade reformationen i Sverige och höll motreformationens mörka krafter långt härifrån. Jag tror flera av våra grannländer också kan vara tacksamma för detta.


Men vad händer med Sverige idag?

När vi tittar tillbaka på denna historia som jag här presenterat och begrundar vad Sverige sedan fått uppleva av välsignelse, så är det med sorg jag ser på utvecklingen i vårt land idag. Jag tror att i princip allt sådant som nu skrämmer oss och gör oss upprörda, all negativ utveckling, alla hot inifrån och utifrån, bl.a. beror på det andliga avfall som nu pågått en lång tid. Man kan se att det pågår en medveten motreformation i vårt land, ett strävande tillbaka till Rom! Dessa krafter har förvillat, vilselett och korrumperat kristenheten till en sådan nivå att Guds välsignelse inte längre vilar över oss. Dessa aktiviteter pågår nu idag och växer till i kraft och omfattning. Det är oerhört historielösa, naiva och blinda människor som är delaktiga i dessa aktiviteter!

”Katolska ligan” i vår tid
Man skulle kunna använda Katolska ligan som en metafor för det som sker inom kristenheten just nu. När jag ser mig runt i vårt land tycker jag mig se att här uppstått en ”liga” som med sina ansträngningar de facto driver ut den evangeliska tron ur vårt land. Denna liga består av förkunnare som sprider villoläror, falsk andlighet och mystik som förleder och förblindar evangeliska kristna till att tro att alla kristna måste bli enade och att påven är den störste av alla kristna ledare. Varje form av villolära tycks gynna denna utveckling. T.ex. har Trosrörelsen varit något av en vägröjare för att evangeliska kristna skall öppna sig allt mer för en oönskad ekumenik och katolsk andlighet. Samma sak gäller för all form av toronto-andlighet. Och s.k. ”kristen mystik” öppnar genom sina inre mystika vägar upp för det samma. Enbart Ulf Ekmans eget intresse för mystik och hans konvertering till katolicismen vittnar ju tydligt om detta. Meditationsgården Bergets konvertering till Katolska kyrkan visar också vart mystiken leder.

När påven Franciskus talade för USA:s kongress i september 2015 sa han bl.a. följande:

”Men det finns en annan frestelse som vi särskilt måste skydda oss mot: den förenklade reduktionismen som ser bara gott eller ont; eller, om man så vill, de rättfärdiga och syndare. Den moderna världen, med dess öppna sår som påverkar så många av våra bröder och systrar, kräver att vi konfronterar varje form av polarisering som skulle dela upp det i dessa två läger.

Ja, är man ensam herre på täppan inom den religion som strävar efter att alla skall inordna sig under ”Petri stol” – dvs påven själv – då är det klart att man inte vill se någon polarisering, dvs uppdelning i olika läger. Jag själv är inte ute efter att förbjuda den ena eller andra trosinriktningen. Jag håller med folket i Breitenfeld om att religionsfriheten måste försvaras. Var och en skall själv få välja sin väg, men det måste också vara tillåtet att peka ut vad man själv anser vara i strid med Bibelns lära och vad man själv anser vara den enda sanna vägen till Gud. I påvens ord ser vi istället en lust att styra hela världen in under sig själv. Hade Katolska kyrkan idag haft samma makt som den hade under den mörka medeltiden, då hade den helt säkert drivit igenom detta med makt och våld.


Vad är lösningen?

Hur skall vi då försvara den tro som vi anser vara den enda sanna? Hur skall vi försvara vårt land mot de inre och yttre hot vi ser?

Lösningen finns inte i att rösta på SD eller andra partier. Det är aldrig partipolitik som i grunden kan förändra ett lands hälsa. Det är i vart fall vad jag lärt mig från Bibelns berättelser och av svensk historia. Lösningen ligger inte heller i att ta till våld. Vi kristna skall inte strida med knytnävar, svärd eller gevär. Vi strider med Bibelns sanna ord och med bön till Gud om uppvaknande, väckelse och reformation. Detta ser vi förebilder till i Bibelns berättelser om judarnas avfall och tider av reformation. Vi finner också paralleller i vår egen historia. Lösningen handlar om omvändelse till Gud och hans Ord, till evangeliet om Jesus Kristus och frälsning av nåd allena. Lösningen finns i ett andligt uppvaknande och en ny reformation som ligger i linje med den evangeliska tro som en gång i tiden fick Sverige till att bli ett av de mest välmående länderna i världen. Är du en evangeliskt troende kristen bör du alltså ha ditt absoluta fokus på att väcka vårt folk för evangeliets budskap. Evangeliet och Guds Ord är ditt svärd, men du måste se till att skärpa det, dvs att ta reda på vad evangeliet verkligen innebär och även vara ordentligt rotad i Bibelns övriga undervisning. Många kristna har tappat bort evangeliets innebörd och kikar hellre på YouTube än att läsa Bibeln. Så får vi aldrig ett andligt uppvaknande i Sverige. Det är utifrån enskilda kristnas umgänge med Gud i bibelläsning och bön som väckelse kan starta!

”Evangeliska unionen” behövs igen!
Jag tror även att vi behöver en ny ”Evangelisk union” i Sverige som står upp mot fördärvet av landets klassiska evangelisk-kristna tro. Vi behöver förena oss i försvaret för den tro som en gång förmedlades genom apostlarna, och som återupplivades i och med reformationen. Mörkret håller på att falla över den evangeliska tron i Sverige, och det påverkar hela landets hälsa. Den svenska evangeliska tron hotas inte enbart av mystik och katolsk tro, den har redan blivit våldsamt skadeskjuten av trosförkunnelse, toronto-andlighet och mycket annat som importerats från främst USA. Vi behöver därför avslöja mörkrets framfart och samtidigt tända evangeliets ljus. I denna kamp måste vi vara visa, finurliga, ihärdiga och tappra, och vi behöver så klart all Guds hjälp och vägledning i det. Jag tror alltså att Gud välsignar ett sådant arbete om det får ligga under hans befäl. Men utan Honom förmår vi inget av värde! Följande bibelord kanske kan ge inspiration till denna kamp  (där du alltså måste se vapen och krig som bilder för hur vår andliga strid ser ut idag):

2 Krön 26:3-15: ”Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader Amasja hade gjort. Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner. Så länge han sökte Herren, lät Gud det gå väl för honom. Han drog ut i strid mot filistéerna och bröt ner Gats, Jabnes och Asdods murar, och han byggde städer i Asdods område, i filisteernas land. Och Gud hjälpte honom mot filistéerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna. Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, ty han blev mycket mäktig. Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem. Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han jordbruksarbetare och vingårdsarbetare, ty han älskade åkerbruk. Ussia hade också en här som var stridsberedd och som drog ut i avdelningar som mönstrats och räknats av skrivaren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja under övervakning av Hananja, en av kungens befälhavare. Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2600. Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden. Ussia försåg hela denna här med sköldar och spjut, hjälmar och pansar, bågar och slungstenar. I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, ty han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.

Vår strid är inte mot kött och blod utan mot mänskliga tankebyggnader, försåtliga villoläror och falsk andlighet. Vårt uppdrag är att frita evangeliet och sprida ut det över hela vårt land!

/Lennart


Källor

  • Svensk Historia – Olle Larsson och Andreas Marklund, Historiska Media
  • Stormaktstidens soldater i krig, Från sjuåriga kriget till trettioåriga kriget – Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek
  • Nationalencyklopedin
  • Bra böckers lexikon
  • Wikipedia
  • Bibeln
  • m.m.

Svenska