Döden - vad sker efteråt?

Svar:

Även jag har funderat kring det här med döden och vart vi tar vägen om vi dör innan Jesus kommit tillbaka. Så här tror jag idag, och det är utifrån vad jag sett i Bibeln:

Ingen kommer till Helvetet direkt efter döden, inte heller till Himmelriket. "Helvete" är dessutom ett missbrukat ord. Bibeln talar om Dödsriket, Paradiset, den brinnande sjön och evigheten hos Gud. Efter döden kommer man antingen till Dödsriket (för de otroende) eller till Paradiset (för de troende). Där vistas människornas själar tills uppståndelsen äger rum, och den sker i två omgångar. Första uppståndelsen äger rum vid Jesu återkomst. Då uppstår de som är döda i tron. Tillsammans med dessa uppståndna troende upprycks de levande troende Jesus till mötes då han kommer för att upprätta Tusenårsriket på jorden. I och med detta uppryckande är ju de troende redan frikända och "klara" för evigheten hos Gud. Först efter Tusenårsriket uppstår de döda icketroende till domen och därefter evig förtappelse eller till evigheten hos Gud. De som går evigt förlorade hamnar vad jag kan se i det som kallas "sjön som brinner av eld och svavel". Se Upp 14:10, 19:20, 20:10 och 21:8.

Att man plågas redan i Dödsriket ser man från berättelsen om den rike mannen:

Luk 16:23: "När han plågades i helvetet,* lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom."
* grekiska ordet haides = dödsriket

Dödsriket är dock inte den slutliga destinationen för de som hamnar där. Platsen hos Abraham måste vara det som Jesus också kallar Paradiset (Luk 23:43). Platsen kallas också "Abrahams sköte" eller "platsen vid Abrahams sida" (Luk 16:22).

Det här bibelordet måste även säga något om tillståndet före Jesus försoningsverk, eftersom Jesus berättar om det före sin död och uppståndelse. Vi kan i NT läsa att t.ex. Abrahams tro tillräknades honom som rättfärdighet (Rom 4:11). Så det fanns helt klart en frälsning även före Jesus död och uppståndelse, och dessa Guds barn kom med all säkerhet till Paradiset dit den frälste rövaren också kom (Luk 23:35-43).

När det gäller skillnaden mellan själ och ande, så är Bibeln ganska otydlig. Men det tycks ju ibland vara två lite olika "saker" eftersom t.ex. Paulus gör uppräkningen ande, själ och kropp. Jag frågade för inte så länge sedan vår kanske främste bibellärare i Sverige, Sven Reichmann, hur han ser på skillnaden mellan ande och själ. Han svarade så här (vilket jag tycker är intressant):

"Ordet själ är ytterst förvirrande i grundtexterna, mest av allt i hebreiskan där själen varken sitter i hjärnan eller ens i hjärtat utan i blodet och i strupen. Ordet nefesh som översätts med själ kan också betyda lik (död kropp). Människan skapades av stoft och livsande. Lukas skriver om Jairus dotter att hennes ande återvände liksom Jesus anbefaller sin ande i Faderns händer när han dör. I 1 Kor 15 framgår det att en själisk kropp är det vi har nu och den skall bytas ut mot en andlig. Fil 3 säger att vi lever i en förnedringskropp som skall bytas mot en härlighetskropp. Det som är fött av kött är kött och det som är fött av Ande är ande. Jag tänker mig att människan består av två råmaterial - kött och ande. När dessa samarbetar får vi en funktion som vi uppfattar som själ. Faktum är ju att våra tankar kan vara både inspirerade av köttet och av Gud."

Utifrån detta resonemang och Bibelns ord kanske man kan tänka sig att själen faktisk går in i ett vilotillstånd vid dödsögonblicket, men att anden är det som går till antingen Dödsriket eller till Paradiset. Det innebär att det finns ett medvetet liv även efter döden. Här är några fler bibelställen som pekar på att vår ande är vaken under den tid döden härskar över vår kropp:

1 Petr 3:18-20: "Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes."

1 Petr 4:6: "Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever."

Jesus kan ju inte ha predikat för döda/sovande andar, så detta tyder på ett vaket tillstånd. Och så ett bibelställe ytterligare:

Matt 22:32: "Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande."

Detta sa Jesus till sadduceerna som inte trodde på uppståndelsen, och jag tolkar det så, att han menar att dessa troshjältar fortfarande var vid liv, fast på "andra sidan". Och just därför skulle dom också komma att återuppstå till kroppsligt liv.

Jag kan se att det finns texter i framför allt GT som antyder att människor "sover" i dödsriket. Samtidigt fanns en annan syn på den saken på GT:s tid. Med NT har det kommit en djupare uppenbarelse i många frågor, och en skulle kunna vara synen på döden.

Det här kanske inte är så superviktiga saker för vår tro, men en sak som berör detta är viktig: vårt sanna jag upplöses inte, och vi återföds inte som någon annan (typ reinkarnation). Vi kommer alla att få uppstå i våra kroppar en gång, säger Bibeln. De sant troende uppstår till att få möta Jesus då han återvänder och till evigt liv, övriga uppstår till domen och döms då till evig förtappelse eller till ett frikännande och evigt liv hos Gud. Denna sanning är hela orsaken till varför vi måste förkunna evangelium!

Detta är vad jag får ut från Bibeln i fråga om döden (lite kortfattat).

Läs ett liknande svar på en fråga om Helvetet

/Lennart