På senare tid har en del förkunnare inom Sveriges kristenhet fört fram undervisning om att varenda kotte i slutändan blir frälst. Denna lära går under namnet universalism. Enligt dessa förkunnare finns alltså inte en ”dubbel utgång”, det vill säga antingen en evighet tillsammans med Gud för de frälsta, ELLER en evighet borta från Gud för övriga – i vad Bibeln bl.a. kallar för en ”evig eld”. En del universalister i vårt land lär ut att den eviga elden inte alls är evig utan en tidsbegränsad "fostran" för de som dömts dit, detta innan även de får träda in i evigheten hos Gud – alltså en slags variant på Katolska kyrkans "skärseld". Detta är dock en märklig tanke, för varför har då inte livets hårda skola här på jorden ("fostran") fått dessa människor att omvända sig till Gud? Kan det då verkligen lyckas efter jordelivet? Andra förkunnare menar att de som inte får leva i evighet med Gud totalt upphör att existera, det har jag skrivit tidigare om i en tidigare text. Någon "evig eld" skulle alltså inte finnas enligt de olika teologiska varianter som dessa förkunnare för fram.
Bibeln är dock tydlig med sin undervisning om den dubbla utgången, och skall man få ut något annat ur Bibelns undervisning måste man snedvrida texterna och tolkningarna ordentligt. Men det finns också andra källor som vi kan gå till för att verifiera det som Bibeln undervisar.
En mycket viktig författare och teolog i den unga kristenheten var Irenaeus (uttalas nog bäst ireneus). Han var en sann apologet, en trons försvarare. Irenaeus är därför mest känd som en mycket stark kämpe mot de villoläror som började florera vid hans tid. I sitt verk Adversus Hæreses (på svenska Mot Heresierna) riktar han främst udden mot gnosticismen (som i vissa delar liknar trosförkunnelsen i vår tid) och grekisk filosofi.
Irenaeus var en av de så kallade apostoliska fäderna och levde troligen mellan åren 130 och 200 e.Kr. Polykarpus, som var församlingsföreståndare i den grekiska staden Smyrna, var den som hade mest inflytande på Irenaeus tro och teologi. Och intressant är då att Polykarpus hade umgåtts med aposteln Johannes och andra som själva hade sett och levt med Jesus. Irenaeus är därför ett trovärdigt vittne när det gäller den ursprungliga kristna tron. Han var dessutom med i arbetet med att fastställa Nya testamentets kanon, dvs. vilka böcker som NT skulle innehålla. I sin bok Mot Heresierna citerar Irenaeus dessutom flitigt Johannes uppenbarelse – vilket stärker den bokens tillförlitlighet.
Vad skrev då Irenaeus om den dubbla utgången? Jo, han beskrev mycket tydligt vad den kristna tron säger om detta, och han beskrev också att man trodde så i ”hela världen” vid den tiden. Skall man ifrågasätta vad Irenaeus skrev, då måste man även ifrågasätta vad Irenaeus i övrigt skrev, vad Polykarpus trodde och vad Polykarpus hade hört av aposteln Johannes mfl. Så här skrev Irenaeus i sin bok Mot Heresierna:
I.10.1: ”…profeterna har förkunnat frälsningsplanen: den älskade Kristus Jesus, vår Herres födelse genom jungfrun, lidande, uppståndelse från de döda och kroppsliga upptagande till himlen och hans återkomst från himlen i Faderns härlighet för att sammanfatta allt och uppväcka hela mänsklighetens kroppar, för att alla knän skall böja sig i himlen och på jorden och under jorden, och för att alla tungor skall bekänna inför Kristus Jesus, vår Herre och Gud, Frälsare och Konung med den osynlige Faderns välbehag. Han skall fälla en rättvis dom över alla. Ondskans andemakter och änglar som överträtt och avfallit skall han sända till den eviga elden tillsammans med ogudaktiga, orättfärdiga, laglösa och hädiska människor; men åt de rättfärdiga och fromma, de som hållit hans bud och förblivit i hans kärlek, några från början och andra efter omvändelse, skall han ge evigt liv, skänka oförgänglighet och omge med evig ära.” [En dubbelutgång med andra ord!]
1.10.2: ”Denna förkunnelse och denna tro har kyrkan mottagit, som sagt, fastän hon är spridd över hela världen, och bevarar den samvetsgrant som om hon bodde i ett enda hus och tror endräktigt på det som om hon hade ett och samma sinne och hjärta, hon förkunnar det samstämmigt, undervisar och för det vidare som om hon hade en enda mun. Om också språken i världen är olika så är traditionens kraft en och densamma. Varken församlingarna i Germanien, bland iberierna eller hos kelterna tror annorlunda och inte heller i Östern, Egypten eller Libyen eller i de församlingar som är grundade mitt i världen…”
Även Ignatius av Antiochia – en annan av de apostoliska fäderna – skrev om den dubbla utgången och om "den outsläckliga elden" (Ignatius brev till efesierna 16:2).Tron på den dubbla utgången var alltså den gängse tron bland ALLA församlingar vid denna tid. Det är som sagt denna tro som Bibeln undervisar oss om. Men denna tro har därefter korrumperats på olika sätt, viket vi även ser i våra dagar.
Hur såg då Irenaeus på de som började sprida villoläror under hans tid? Jo, så här skriver han om dessa:
Ur den första bokens inledning:
1. ”Några åsidosätter sanningen. De kommer med lögnaktiga läror och ägnar sig åt ändlösa legender om förfäderna som snarare för till diskussioner än till att bygga Guds hus genom tron (i Tim 1:4), som aposteln säger. Genom listigt uttänkta likheter förvrider de sinnet på de oerfarna och tar dem till fånga. De förvränger Herrens ord, de är usla uttolkare av det klart utsagda, och de förvillar många under anspråk på att äga kunskap från honom som har grundat och ordnat allt detta, som om de hade något högre och större att visa upp än den Gud som har skapat jorden och allt som finns på den. Genom skickliga ord övertalar de enkla människor som om det gällde att söka sanningen…”2. ”Villfarelsen visar sig inte som den är för att den inte skall bli blottlagd och genomskådad utan pryder sig listigt med en trovärdig klädnad för att den skall synas sannare än sanningen själv för de oerfarna genom utstyrseln… Det är som en mer framstående man än jag har sagt: ’En dyrbar ädelsten som smaragden överbjuds med en till likhet slipad kristall, om inte en fackman avslöjar förfalskningen. Och om koppar blandas med silver kan ingen oerfaren avslöja det.’ Därför vill vi inte att några som Herren har satt oss att vakta skall rövas bort som får av vargar, när de inte känner igen dem därför att de är förklädda till får (Matt 7:15 ). De talar som vi men tänker annorlunda…”
Irenaeus observerade hur villolärarna använde sig av vältalighet och snitsig utsmyckning av sina läror för att kunna förföra bättre. På samma sätt fungerar det idag, så vi måste vara vakna över att snyggt sammansatta böcker, presentationer och videor inte betyder att deras innehåll rimmar med Bibelns undervisning! Skenet kan bedra!
2 Kor 11:13-15: ”Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.”
Detta var ännu en varning för sådant som lömskt tar sig in i kristenheten precis nu!
/Lennart
Läs vidare:
På "HaFos funderingar" finns mer att läsa om universalismen och dess framfart i Sverige.
På The Holy Remnant finns en omfattande kritik mot boken Tidens Fullbordan av Madeleine och Peter Wallgren där de propagerar för den variant av universalism som inbegriper en "fostran" efter döden för de som inte här i jordelivet omvänt sig till Gud. Dessa två förkunnare har spridit mycket av trosförkunnelse och framgångsteologi och sprider nu dessutom tron på reinkarnation!