by Dr. Radut

Var har vi vårt ursprung? Del 1: Kan man tro på skapelse?

Spara som PDF

Innehåll

  1. Inledning
  2. En skapelse
    1. Varifrån kommer tanken om en Skapare, en Allsmäktig Gud?
    2. Varifrån kommer tanken om evolutionen?
  3. Bibeln som dokumentation över människans historia
  4. Släktträd i Bibeln
  5. Brittiska kungalängder och krönikor
    1. Historia Brittonum
    2. Historia Regum Britanniae
    3. Brutus från Troja
  6. Historiska dokument från andra folk
    1. Saxarna
    2. Irländarna
    3. Mayaindianerna
    4. Miaofolket
    5. Egyptierna
    6. Flavius Josefus
    7. En bråkdel
    8. Akademisk mörkläggning?
  7. Människan har levt tillsammans med dinosaurier
    1. Exemplet med stenbockar i Nordamerika
    2. Mosaiker
    3. Cylindersigill
    4. Dinosaurier och drakar
    5. Dinosaurier på arken
    6. Japanska fiskares fynd
    7. ”Färska” blodkroppar i dinosauriefossil
  8. Summering
  9. Referenser

1. Inledning

Kan man verkligen tro på att Gud har skapat universum med allt vad det rymmer? Jo, jag vill hävda att det går mycket bra för en modern, medveten kristen att tro på Bibelns ursprungsberättelse parad med historiska fakta och vetenskapliga observationer. Jag skall här presentera ett lite ovanligare material som jag själv tycker är mycket spännande och som även det ger stöd för den ursprungsberättelse som vi känner till från Bibeln jämte berättelsen om Noas flod, syndafloden.

Men låt oss först se på vad en rysk vetenskapsman en gång sa. Det var något i stil med detta:

”Det finns egentligen bara två alternativ när det gäller vårt ursprung: antingen finns Gud eller så finns det ingen Gud, och båda är lika skrämmande! För om Gud finns så är vi ju förpliktigade att ta reda på vad som är hans vilja och leva efter den. Och om Gud inte finns så måste man begrunda det skrämmande faktum att jorden susar fram i rymden med en hastighet av 30 km/sek OCH ATT INGEN HAR KONTROLL!!!”

Båda alternativen är alltså allvarliga. Finns Gud så bör vi ta reda på vad han vill med oss och inrätta våra liv efter hans vilja. Och skulle Gud inte finnas så är det ju som den ryska vetenskapsmannen antydde, att det vore en total katastrof. Så alternativet med Gud borde ju vara det mest tilltalande för alla människor, kan man tycka, men så är det konstigt nog inte. För om Gud finns och har full kontroll, så kan det så klart skänka oss en stor frid i livet. Och om Gud inte finns så blir ju livet egentligen ganska otryggt och meningslöst. Jag som är troende vill därför presentera en del saker här till stöd för en tro på både Bibelns Gud och han som Skapare.

I detta material har jag utgått från frågan: ”Var har vi vårt ursprung?”. Detta är en fråga som man bör fundera lite djupare över och alltså inte bara okritiskt svälja allt som vi ständigt matas med via skolan, TV-program, filmer, Arlas mjölkpaket, osv, osv. Det är inte i kyrkorna det pågår en hjärntvätt, det är i det sekulära samhället som det pågår en ständig, massiv och enkelriktad indoktrinering. Det tycks existera en åsiktsdiktatur när det gäller ursprungsfrågan; den allenarådande evolutionsteorin skall inte ifrågasättas! Men låt oss ändå ge tanken lite frihet att tänka i en annan riktning för en liten stund, och begrunda material som pekar i riktning mot en Skapare. Jag har delat upp detta material i två delar, varav denna artikel utgör del 1:

Del 1. Kan man tro på skapelse?
Om Gud existerar och har skapat allt, så bör det finnas tecken på det i naturen, och i sådant som människor i historien lämnat efter sig. Det bör även finnas vetenskapliga observationer som tecken på att allting är skapat. Och vi kan så klart även få en hel del information ifrån Bibeln om hur skapelsen gått till, information som vi då bör kunna para ihop med vad vi observerar i naturen, i arkeologi, i historiska dokument, inom vetenskapens områden, osv. Dessa ting bör också bekräfta varandra om det skall bli en hållbar ursprungsbeskrivning.

Del 2. Kan man tro på evolution?
Om nu Gud inte finns, då är ju Bibelns skapelseberättelse bara dikt och saga, och då har allt istället blivit till helt slumpmässigt av sig självt – alltså via evolution. Och då bör det finnas tecken på det lite överallt. Men om det nu är evolutionen som är dikt och saga, då finns det så klart en mängd saker som talar mot den teorin. Det skall vi titta närmare på i en kommande del 2.

2. En skapelse

Skapelsen är inte något som det enbart står om i Gamla testamentet (GT), även Nya testamentets (NT) författare och Jesus själv talade om skapelsen (se t.ex. Matt 19:4). Vi kan se vad aposteln Paulus predikade för de debattsugna filosoferna i Aten:

Apg 17:24-26 ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den…. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden.”

Tanken om en Skapare som skapat allt genomsyrar hela Bibeln. Det finns inte ett enda frågetecken inför detta faktum i Bibeln. Skapelsetro framstår som något absolut självklart för Bibelns folk, men kanske inte bara där.

2.1 Varifrån kommer tanken om en Skapare, en Allsmäktig Gud?

För att en filosof eller vetenskapsman eller ateist skall kunna utmana skapelsetron, så måste ju någon först ha fört fram tanken om en Skapares existens. Eller hur? Och denna tanke om en Skapare och skapelsen tycks inte enbart komma från Bibeln, den tycks vara en grundläggande tanke hos hela mänskligheten – om man ser tillbaka i historien. Det i sig kan säga oss något om vårt ursprung. Man bör ställa sig en del frågor kring detta:

  • Varifrån kom tanken om en Skapare från allra första början?
  • Varför har alla folkslag likartade tankar om det gudomliga och vårt ursprung?
  • Varför har inte folkslagen berättelser som innebär något HELT annat än skapelse?
  • Om evolutionen skulle vara sann, kan då tanken om en Skapare evolutionerat fram?
  • Och om nu en Skapare inte skulle finnas, varför har då inte evolutionen rensat bort något så ”onödigt” – i sådana fall – som tron på en Skapare?

Personligen tror jag att det bland alla folkslag finns ett slags kollektivt minne av en forntida skapelse som människan varit med om. Det minnet, den lite suddiga medvetenheten om att det finns en Gud, påverkar inte sällan människan i vad hon tror, vad hon tycker, och vad hon gör och inte gör – även om hon inte är kristen. Det tycks finnas något nerlagt i vårt väsen som har denna koppling till Gud. Det skriver också Paulus om i inledningen av Romarbrevet:

Rom 1:19-20: ”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.”

Tanken om en skapande Gud sitter djupt rotad i alla folkslag. När man tittar långt tillbaka i historien så är skapelsenämligen den enda existerande tanken om vårt ursprung.

2.2 Varifrån kommer då tanken om evolutionen?

Det var faktiskt inte Charles Darwin som var först med den tanken. Idén om en slumpmässig evolution dyker allra först upp i och med den grekiska filosofen Anaximander, som levde mellan åren 610 och 546 f. Kr. Men hans tankegångar fick inget genomslag förrän filosofen Epikuros mer systematiskt började argumentera mot just skapelsetro. Han levde mellan åren 341 och 270 f. Kr, även han i Grekland.

Den romerske filosofen Cicero var en skapelsetroende stoiker* som levde mellan åren 106-43 f. Kr. Han kämpade motde nya tankarna som hade kommit i och med Epikuros. Cicero hade en stark övertygelse om en Skapare, och den övertygelsen grundade han bl.a. på det faktum att det saknas kaos i universum. Allt kännetecknas av ordning och skönhet. Ett känt citat från Cicero är detta:

”Tittar man upp mot stjärnhimlen utan att få en känsla av Gud, då saknar man nog känslor överhuvudtaget”.

*Stoikerna hade en livshållning som präglades av viljefasthet och sträng självbehärskning.

Vad vill jag då säga med denna korta historiska tillbakablick? Jo, att tanken om att världen är skapad är alltså en mycket gammal uppfattning. Människor har i alla tider levt med ofta mycket likartade berättelser om vårt ursprung och en skapelse. Gamla berättelser om en världsvid översvämning är också vanligt förekommande. Och ser man på det faktum att helt åtskilda folkslag kan ha skapelse- och flodberättelser som är snarlika, så kan man ju av det dra slutsatsen att alla folk har ett gemensamt ursprung där man från början varit medveten om hur allt har blivit till. Det finns ett slags kollektivt minne från vårt ursprung.

Tanken om evolution är dock en förhållandevis ny tankegång som helt tydligt var mer en konstruktion än något som baserades på erfarenhet och fakta. Evolutionstanken är alltså från början sprungen ur filosofiska funderingar hos några enstaka personer. Sedan har man i efterhand sökt efter bevis för denna filosofiska hypotes. Ofta bevisas hypotesen med andra hypoteser. Med tiden har evolutionstanken attraherat fler och fler människor, ofta som en möjlighet till en slags frigörelse bort från Gud och normer som är kopplade till en bibelförankrad tro.

3. Bibeln som dokumentation över människans historia

Har man aldrig läst igenom Bibeln så lever man kanske med föreställningen att Bibeln är full av en massa sagor och myter som helt saknar historisk förankring. Men studerar man Bibeln noga, så ser man en otroligt detaljrik dokumentation över människans ursprung. Där finns nedtecknat vad olika personer hette, när de föddes, när de fick barn, när de dog osv. Det går faktiskt att göra ett detaljerat släktträd utifrån dessa data. Man kan då fråga sig om detta bara är påhittade persondata. Nej, det är knappast rimligt att tro så.

När man sedan kommer lite längre fram i detta släktträd i Bibeln så finns det många andra historiska dokument som bekräftar att flera bibliska personer verkligen funnits, som t.ex. kung David och kung Salomo, och många, många andra. Så varför skulle allt före dem då var påhittat? Gång på gång har istället arkeologerna fått ge Bibeln rätt i olika historiska detaljer.

Jag skall ta ett enda litet exempel på hur skönt vardagligt detaljerad Bibeln kan vara, och från vilket man förstår att den refererar till händelser som var allmänt kända vid den tiden. Sedan står det ingenting mer om detta, som liksom bara omnämns i förbifarten. Sådana här små historiska noteringar i Bibeln stärker dess trovärdighet som historisk skrift. Bibeln är i stort sett inte skriven som poesi, utan som sakprosa, som ett historiskt dokument.

1 Mos 36:24: ”Sibons söner var Aja och Ana. Det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader Sibons åsnor.”

4. Släktträd i Bibeln

Vi skall ta en titt på det släktträd som jag nämnde ovan.

I bilden här bredvid (klicka på bilden för större bild) ser du ett släktled som man kan följa i GT. Den bit som vi ser här är från Adam till Salomo och den har mycket exakta tidsangivelser i många fall. Det går dessutom att fortsätta vidare efter Salomo och följa kungarna som kom efter honom. Den här grafen är utskriven direkt från det släktforskningsprogram där jag matade in personerna. Det finns inga luckor i de viktiga släktleden. Och för de flesta personerna finns det angivet det år då de föddes, fick barn och dog osv. Jag har angivit årtalen från Adams skapelse och framåt jämte de bibelställen där uppgifterna står. Det går faktiskt att följa årtalen från Adam ända fram till judarnas fångenskap i Babel och återkomsten därifrån. Men från och med avkomman efter Jakob är det inte lika lätt att följa årtalen. Som du ser i bilden saknas det årtal på personerna efter Jakob fram till David. Men man kan då gå vidare via andra årtalsangivelser i Bibeln, som t.ex. det antal år som judarna var i Egypten, när de började bygga Salomos tempel, osv.

En annan intressant bild man kan få fram från detta släktforskningsprogram är tidslinjer över hur länge de bibliska personerna levde. Se bilden här bredvid (klicka på bilden för större bild).

Som du ser levde människorna betydligt längre före syndafloden än efter; livslängden avtog raskt efter floden. Det berodde med all säkerhet på det helt nya klimat som uppstod till följd av de omvälvande förändringar på och runt jorden som floden medförde. Före floden var det troligen ett skyddande ånghölje runt jorden (1 Mos 1:6-8) och det var bl.a. detta ånghölje som översvämmade jorden när det kondenserade och föll ner som regn. Då uppstod bar himmel som medförde torrare luft, starkare strålning från rymden, lägre lufttryck, stor växling mellan värme och kyla osv, och allt detta gjorde helt klart miljön skadligare för alla levande varelser. Det är säkert en viktig orsak till dessa allt kortare liv efter floden.

Att regnbågen uppstod först efter floden (1 Mos 9:12-13) tyder också på att det aldrig tidigare hade förekommit sol på bar himmel i kombination med regn. Ånghöljet förhindrade alltså att regnbågar kunde bildas före floden.

Dessutom fanns en begränsad genuppsättning i den lilla folkgrupp som utgjordes av Noa, hans söner och deras fruar. Det kan ha bidragit till att sjukdomar och genetiska defekter började gå i arv på ett helt annat sätt efter floden. Allt detta påverkade så klart livslängden.

Vi ser i bilden att Noas pappa Lemek levde samtida med Adam. Noa levde dessutom samtida med Abrahams pappa Tera. Och Noas son Sem levde samtida med både Abraham och Isak. Det gör att berättelserna om skapelsen och floden inledningsvis fördes vidare genom väldigt få generationer. När sedan någon för första gången satte dessa berättelser på pränt, så var det inte så långt bort från källan som man kan tro.

Noa levde även vid tiden för byggandet av Babels torn (man kan undra vilket språk han fick vid språkförbistringen?). Att Noa och hans söner levde när Babels torn byggdes gör att kunskapen om Gud och hans stora under fanns lättillgänglig vid den tiden. När folk sedan spreds ut i världen, från Babel, då förde de så klart med sig dessa berättelser. Och då kan man förstå varför ursprungs- och flodberättelser som liknar de i Bibeln finns på många andra håll i världen, och även blev nertecknade med tiden. Mer om det senare.

Noas flod är alltså väldigt intressant. Den ger oss trovärdiga förklaringar till sådant som istider och alla kraftiga förändringar av jordskorpan, den förklarar bergskedjors uppkomst, olje- och kolkällors uppkomst, fossillagren, klimatsvängningar och mycket annat. Noas flod är som en andra skapelse som omdanade både jordens utseende, miljö, klimat och levnadsförhållanden på ett mycket drastiskt sätt. Översvämningen begravde dessutom det mesta av växter, djur och människor från den gamla världen.

När inträffade då syndafloden? Jo, den kom 1656 år efter skapelsen, eller ca. 2304 år f. Kr. Hur kom jag då fram till dessa årtal? Den uträkningen kan du läsa om i denna text:
”Hur gammal är skapelsen enlig Bibeln? När kom Noas flod?”

5. Brittiska kungalängder och krönikor

England har en lång och väldokumenterad historia, och det är därför mycket intressant att läsa om engelsmännens kungalängder och krönikor. Två kända kungalängder/krönikor är särskilt intressanta:

5.1 Historia Brittonum (Britannernas historia)

Denna skrevs på 800-talet av en walesisk historieskrivare som hette Nennius. Den utgör en sammanställning av historiska dokument som fanns att tillgå vid hans tid. I den kan man bl.a. läsa att det var Brutus från Troja som grundade Britannien, som alltså fått sitt namn av denne Brutus.

5.2 Historia Regum Britanniae (De brittiska kungarnas historia)

Denna skrevs av en walesisk munk och präst som hette Geoffrey av Monmouth runt år 1136. Han översatte gamla historiska dokument till latin

Dessa två brittiska krönikor bekräftar och kompletterar varandra, men de bekräftas också av flera andra historiska dokument. Särskilt intressant är det med det stora verket Roms historia som skrevs av den romerske historieskrivaren Titus Livius. Han levde mellan år 50 f. Kr. till 17 e. Kr. De brittiska krönikorna berättar att den keltiske krigarkungen Brennius (eller Bran) ledde en plundring av staden Rom år 390 f. Kr. Och i Roms historia skriver Titus Livius om exakt samma händelse, men mycket mer detaljrikt, och han pekar dessutom ut samma Brennius som den som ledde plundringen. Bredvid ser du en bild över de tidiga brittiska kungarnas släktträd (klicka på bilden för att få fram ett PDF-dokument med hela släktträdet).

Vad är det då som gör dessa brittiska krönikor så särskilt intressanta? Jo, de tar oss nämligen ända tillbaka till Noas dagar. I dessa finns släkttavlor som går ända tillbaka till Noas son Jafet, som sägs vara stamfader till de europeiska folken.

5.3 Brutus från Troja

Denne Brutus finns med i kungalängden, och han fick tre söner: Locrinus som blev kung över Loegria som sedan blev England, Kamber som ärvde området Cambria som sedan blev Wales, och Albanactus som ärvde området Albany som sedan blev Scotland. Än idag skriver skottarna ”Alba” på olika skyltar.

När det nu finns detaljerade historiska uppgifter i dessa krönikor, varför skulle då början av släktträdet vara påhittat? Men just att dessa historiska dokument pekar tillbaka på Noa och Jafet, är en trolig orsak till att de aldrig lyfts fram i vanlig historieundervisning. Många vill förtiga denna raka koppling till Bibelns berättelser, och man gör det bl.a. genom att säga att dokumenten är förfalskningar eller rena påhitt. Ändå innehåller dokumenten historia som t.ex. bekräftas av andra historieskrivare, som den Titus Livius jag nämnde. Att den brittiske historieskrivaren Nennius intekopierat Bibelns släkttavla ser man i det faktum att Bibeln innehåller en del information som inte finns med i Nennius historieskrivning, och tvärtom.

6. Historiska dokument från andra folk

6.1 Saxarna

Men inte nog med detta, det finns även kungalängder och krönikor över svenska kungar, danska och norska kungar och även isländska. Och en del av dessa leder oss också ända tillbaka till Noa. Det saxiska folket – som på 400-talet invaderade Britannien – har också en kungalängd och krönika som går tillbaka ända till Noa. Den saxiska historieskrivningen sätter dessutom ett år på skapelsen till ca. 5200 f. Kr. vilket inte stämmer helt med Bibeln, men det är intressant i alla fall.

6.2 Irländarna

Sedan vill jag även nämna krönikan om den irländska historien. Den sammanställdes på 1800-talet av en irländsk nunna som hette Margaret Anna Cusack. Hennes bok heter Illustrated History of Ireland. I den hänvisar hon till flera mycket gamla dokument som pekar ut Jafets son Magog som de första irländarnas stamfader. Och en särskilt intressant uppgift är att de första irländarna räknade sin tidräkning från just skapelsen. T.ex. anges flera händelser med årtalet följt av orden ”Anno Mundi”, som ungefär betyder ”från världens skapelse”. Den irländska historieskrivningen sätter också ett år på skapelsen till ca. 4000 f. Kr. Detta stämmer mycket bättre med Bibelns uppgifter.

Vi skall även ta en titt på några folkgrupper som bodde långt, långt bort från både varandra och från saxare, britter, kelter och skyter och som därför rimligen varken påverkats av de folken i sin historieskrivning eller av Bibelns texter.

6.3 Mayaindianerna

Den första avlägsna folkgruppen jag skall ta upp är indianfolket Maya som levde i Centralamerika. De hade sin storhetstid mellan åren 250-950 e. Kr. Mayaindianerna var mycket smartare än vad som vanligen berättas. I den historiska staden Chichén Itzá finns t.ex. resterna av ett observatorium som mayaindianerna byggde. Där kunde de fastställa när mån- och solförmörkelser skulle ske och göra andra avancerade astronomiska beräkningar. Men en särskilt intressant sak som mayaindianerna också fastställde var hur gammal den nuvarande världen var, och då räknade de från den stora översvämning som hade drabbat världen. Maya räknade inte år utan antal dagar som hade förflutit från begynnelsen, enligt deras ”långa räkningens kalender”. Den kalendern började år 3114 f. Kr. – vilket kan vara intressant att veta eftersom mayaindianerna alltså hade sin egen berättelse om en stor översvämning. Även om deras kalender inte stämmer helt med Bibelns tidsangivelser så finns där ändå något med substans.

6.4 Miaofolket

Den andra folkgruppen jag skall ta upp är en kinesisk minoritetsgrupp som heter Miaofolket. De har en berättelse om sitt ursprung som går ända tillbaka till Adam, som de kallar för ”Jord” (han skapades av jord enl. Bibeln). När det kommer till Noas söner anser miaofolket att de också härstammar från Jafet. Berättelsen om miaofolkets ursprung har bevarats genom att de berättar om sitt släktträd vid varje begravning, bröllop och andra stora festligheter. Här bredvid finns en bild över deras släktträd (klicka på bilden för större bild).

6.5 Egyptierna

Den tredje folkgruppen är egyptierna. I Egypten fanns vid ca. 270 år f. Kr. en historieskrivare och präst som hette Manetho. Även om han misstog sig med årtalen för en del av de egyptiska regenterna, så är det intressant att hans skrivande bekräftar Första Moseboken. Han skrev bl.a. så här:

”Efter floden födde Noas son Ham Aigyptos eller Mestraim, som var först med att etablera sig i området som nu kallas Egypten, vid den tidpunkt då stammarna började att skingras.”
Tidningen Genesis nr 2, 2016, s.6

Lägg märke till det här namnet Mestraim som Manetho nämner. För Bibeln visar oss att Noas son Ham faktiskt fick en son som hette Misraijim (1 Mos 10:6). Och då är det ju intressant att Egypten idag kallas för Misraim eller Mitsrayim på hebreiska. Sedan skrev Manetho också att spridningen av jordens stammar skedde fem år efter att Sems son, son, son, son Peleg hade fötts (Sem var Noas förstfödde son). I Bibeln står det just att det var under Pelegs tid som jorden blev uppdelad (1 Mos 10:25) – vilket alltså bekräftas av Manetho.

6.6 Flavius Josefus

Sedan måste jag även nämna den romersk-judiska historieskrivaren Flavius Josefus som levde ungefär mellan åren 37-100 e. Kr. I sin bok Judarnas gamla historia (Antiquities of the Jews) omnämner han både skapelsen och Noas flod. Men det som är extra intressant är att han där skrev följande:

”Alla hedniska historiker nämner floden och denna [Noas] ark, bland dem babyloniern Berossos…” 
Judarnas gamla historia, Bok I, kap. III, vers 6

All den historiska litteratur som Josefus kände till vid den tiden omnämnde alltså Noas flod och arken. Men även vanligt folk tycks ha känt till lämningarna av Noas ark. Kring den hade det uppstått en slags vidskeplighet, där folk omkring trodde att arkens byggnadsmaterial kunde ha skyddande kraft. Josefus skrev:

”Det sägs att där fortfarande finns delar av båten i Armenien på Cordyäana-berget, och att människorna bär med sig bitar av jordbeck av vilka de huvudsakligen gör amuletter för att förhindra olyckor.”
Judarnas gamla historia, Bok I, kap. III, vers 6

6.7 En bråkdel

Det här var ett litet axplock av olika ursprungsberättelser som finns runt om i världen, som inte är några kopior på Bibelns texter men som bekräftar Bibeln. Det finns en mängd gamla skapelse- och flodberättelser som liknar Bibelns, och om det har paret Aila och Vesa Annala skrivit i kompendiet Skapelseberättelsen och floden i ett historiskt och arkeologiskt perspektiv. I den hittar vi även följande intressanta citat av historikern och författaren Edmond Sollberger som arbetade för British Museum, han skrev:

”De flesta folkgrupper på jorden har bevarat minnet av en flod som var av den omfattning och med sådana katastrofala konsekvenser [...] Sålunda finner man berättelser i Asien, i Indien, Burma, Kina och Malaysia, i Palestina och Mesopotamien, så väl som i Australien och på de flesta av Stillahavsöarna och bland Amerikas indianer. De är sällsynta men inte okända i Europa, som i Grekland, Litauen, Island och även i Wales.”
Edmond Sollberger, The Babylonian Legend of The Flood, British Museum Publications Limited, 1971, s.9

Så gott som alla folkgrupper har alltså bevarat berättelser om en stor översvämning. Man har hittat bortåt 300 flodberättelser i hela världen. Här kan man ju fundera över en sak: när nu alla folk har en likartad berättelse om en stor översvämning, varför har de då inte liknande berättelser om andra katastrofer som t.ex. enorma bränder, jordbävningar, vulkanutbrott eller andra naturkatastrofer? Jo, svaret är ganska uppenbart: det har inte skett några andra enorma katastrofer i den storleken och därför har det inte bevarats några sådana berättelser. Flodberättelsen är unik och har uppenbarligen en förankring i verkligheten!

Via denna länk hittar du det inskannade kompediet Skapelseberättelsen och floden i ett historiskt och arkeologiskt perspektiv i inskannat PDF-format.

6.8 Akademisk mörkläggning?

Vad historikern Edmond Sollberger skrev i sin bok (citatet ovan) kan jag tycka hör till undantagen. Jag kan i det stora hela uppleva det som om historiker försöker mörklägga alla dessa kungalängder, krönikor och historiska skildringar som nedtecknats av olika folkgrupper. Och de gör det genom att förtiga dem eller genom att kalla dem för myter och sagor. Men granskar man dessa historiska dokument så är de alltså mycket detaljerade och de bekräftar varandra i många detaljer. Man ser också att de inte är kopior av varandra eftersom de kan skilja sig åt på många punkter. Och som i fallet med t.ex. mayaindianerna så är ju inte minst avståndet till européernas gamla berättelser en faktor att räkna med. Det finns alltså ingen anledning att tro att alla dessa tidiga historieskrivare satt och hittade på sitt folks historia eller kopierade andra berättelser. Istället var de mycket noga med att beskriva historien så som den hade varit känd för dem sedan urminnes tider, och förts vidare, först i muntlig tradition och senare i olika skrifter.

Så det tycks alltså finnas ett kollektivt minne i hela världen av både en skapelse och en stor världsvid översvämning. Lägg detta på minnet, för det finns mycket som försöker sudda ut detta kollektiva minne idag!

7. Människan har levt tillsammans med dinosaurier

Nu skall jag ta upp ett intressant men lite kontroversiellt ämne som vi inte hör så mycket om, men som det faktiskt finns mycket skrivet om. Det berättas i en mängd gamla vittnesmål från alla världens hörn att dinosaurierna faktiskt levt parallellt med människan. Varför vi normalt inte hör något om detta beror troligen på att evolutionsteorin säger att dinosaurierna dog ut för ca. 65 miljoner år sedan, och då vill man uppenbarligen inte störa den teorin med information som motsäger detta. Evolutionsteorin får inte ruckas på!

Men det finns beskrivet hur människor mötte levande dinosaurier i Marco Polos reseskildringar. Det finns vittnesskildringar i gamla krönikor och nyhetsskrifter. Det finns dinosaurier på mycket gamla konstföremål, som t.ex. keramiska figurer och mosaiker. Det finns dinosaurier i mycket gamla grottmålningar. Det finns även flera fossilgravar där man hittat delar av människoskelett tillsammans med skelett från dinosaurier – troligen rester från den stora översvämningen.

7.1 Exemplet med stenbockar i Nordamerika

Jag skall ta ett litet exempel på hur forskare hanterar data på olika sätt beroende på vad det är för data man hittar. När forskare ser dinosaurier avbildade i grottor så säger de att det är några andra djur eller dåligt målade bilder eller fantasier, för dinosaurier kan det ju absolut inte vara frågan om – menar de. Men när forskare hittade grottmålningar av stenbockar i Nordamerika så sa de att det måste funnits stenbockar i Nordamerika eftersom de finns avbildade där – och detta trots att man aldrig hittat några stenbocksrester eller fossil eller levande stenbockar i Nordamerika. Så man använder alltså olika måttstockar för att tolka data beroende på vad man vill ha för resultat. Nedan ser du några bilder på stenbockar i grottmålningar samt några bilder på grottmålningar med olika sorters dinosaurier (klicka på bilderna för större bilder). För mer information, besök t.ex. https://www.genesispark.com/exhibits/evidence/historical/ancient/dinosaur/

7.2 Mosaiker

Vi skall ta en titt på den mosaik som kallas något i stil med Nilenmosaiken från Palestrina (i provinsen Rom i Italien). Denna mosaik låg från början på ett golv i en grotta som möjligen var en helgedom. Den är från ungefär år 100 f. Kr. Du ser en bild på mosaiken här bredvid (klicka på bilden för större bild). I denna mosaik har konstnären avbildat en mängd vanliga händelser, människor och djur. Men i en särskild del finns en intressant detalj som ser ut att handla om afrikanska krigare eller jägare och ett djur som konstnären kallat för ”krokodil-leopard”. Den liknar inget annat djur än en typ av dinosaurie, och kanske namnet också har något att säga oss om hur människor vid den tiden uppfattade detta djur. Du ser den på bilden bredvid (klicka på bilden för större bild).

Sedan skall vi titta på en annan mosaik som på svenska kallas något i stil med Mosaiken i läkarens hus i Pompeji. Pompeji låg i det som idag är Italien och grundades ca. år 500 f. Kr. Det förstördes i vulkanutbrottet år 79 e.Kr. I den här mosaiken ser vi flera djur som inte liknar några nu levande djur, utan istället just olika typer av dinosaurier. Se bilden här bredvid (klicka på bilden för större bild).

7.3 Cylindersigill

Vi skall titta på ett sista konstföremål som är ett cylindersigill från Mesopotamien. Mesopotamien är det grekiska namnet för landområdet kring de två floderna Eufrat och Tigris, där arkeologerna menar att den första civilisationen låg för ca. 5500 år sedan. Detta cylindersigill är daterat till ca. 3300 f. Kr. På det ser man tydliga dinosaurier avbildade och även något slags flygande djur. Se bilden här bredvid (klicka på bilden för större bild).

Man bör ju då fråga sig om konstnärerna bara hittade på det här, om konstnärerna var dåliga på att avbilda, eller om detta var en del av den verklighet som människor levde i och även avbildade. Det mesta tyder på att det är dinosaurer som man avbildat och att dessa fanns vid den tiden. För mer information se t.ex:

Personligen tror jag att allt detta kan vittna om att dinosaurierna inte levde för så länge sedan som evolutionsteorin vill göra gällande. Dinosaurier sägs ju ha dykt upp för ca. 230 miljoner år sedan och försvunnit för ca. 65 miljoner år sedan. Men att man på senare tid även funnit elastisk vävnad, blodkroppar och DNA m.m. i dinosauriefossil vittnar också om att det inte kan vara så länge sedan dessa djur levde. Sådant biologiskt material kan ju inte bevaras särskilt länge, kanske max några tusen år – i bästa fall. Mer om detta lite längre fram.

7.4 Dinosaurier och drakar

Man kanske också skall begrunda att ordet dinosaurie uppfanns först på 1800-talet. Tidigare använde människan andra ord för djur av det här slaget, ett sådant ord var ”drake” (dragon på engelska). Därför skall vi inte genast tro att det är dikt och saga när vi läser vissa gamla berättelser om drakar/dragons. Inte heller om vi hör att drakarna sprutade eld. För i de historiska vittnesuppgifter som finns gällande drakar, så står det ibland att drakarna sprutade ut något som var ”someld”, alltså inte eld i sig, utan något som kunde brännas. Det kan ha varit en stark syra eller något i den stilen. Men om det nu ändå var så att de kunde spruta ut eld, så är det egentligen inte särskilt märkvärdigt. Tänk bara på darrålen som kan generera elektriska stötar på uppåt 10.000 volt (enligt ett naturprogram på TV), och med det kan den döda en människa. Vi kan även tänka på den s.k. bombarderbaggen, en liten skalbagge som mot sina fiender kan skicka ut en brännhet gas ifrån en slags explosion som sker inne i skalbaggens kropp. Så gamla märkvärdiga berättelse om drakarkanske inte är så särskilt märkvärdiga egentligen. Många av dessa ögonvittnesskildringar kan vara helt sanna och handla om just dinosaurier som människorna kämpade med och till slut utrotade pga. av bl.a. rädsla för dem.

7.5 Dinosaurier på arken

Enligt Bibelns information inträffade syndafloden för drygt 4300 år sedan. Om nu dinosaurierna levde parallellt med människan, så kan man ju undra hur de överlevde en världsvid översvämning. Tog Noa verkligen med sig sådana gigantiska bestar på arken?? Ja, Noa fick ju faktiskt befallningen av Gud att ta med sig ALLA sorters djur in i arken, och då även dinosaurier, så klart. Man måste vara medveten om att reptiler som djurgrupp växer under hela sin livstid, så de stora fossila skelett som man hittat av dinosaurier är helt enkelt från mycket gamla individer. Tittar vi på ett ägg från t.ex. en dinosaurie av typen tyrannosaurus rex, så är det är inte större än ett strutsägg. Det säger oss därför att unga tyrannosaurus rex inte är särskilt stora. Noa var alltså inte dummare än att han tog unga djur med sig så att de inte tog upp så mycket plats i arken. Det är i alla fall mina tankar om detta. En annan sak att begrunda är att de flesta dinosaurier nog var växtätare före floden (likt alla andra djur och människorna). Denna tanke kan man även få stöd för utifrån fossil spillning från dinosaurier och hur deras tänder var konstruerade.

7.6 Japanska fiskares fynd

Nu skall vi titta på ett betydligt färskare fynd som gör det ännu mer troligt att dinosaurier levt ganska nyligen. År 1977 fick nämligen japanska fiskare upp en död och förruttnad dinosaurie av typen plesiosaurus utanför Nya Zeeland. Det var alltså inte fråga om en fossil sådan, utan ett hyfsat färskt kadaver. Detta är ett starkt bevis på att dinosaurier funnits parallellt med människan och inte så långt tillbaka som evolutionsteorin säger (mellan 65-230 miljoner år). Se bilderna här nedan (klicka på bilderna för större bilder).

Första bilden är på ett fossilt skelett av en plesiosaurus som du kan jämföra med. Andra bilden är en skiss på kadavret som de japanska fiskarna fick upp. En man i besättningen gjorde den skissen. Sedan ser du några fotografier de tog på kadavret direkt på båten. Sista bilden är på ett frimärke som japanerna gav ut efter denna händelse, vilket visar på tyngden i det hela (klicka på bilderna för större bilder).

Men trots detta skulle National Center for Science Education i USA bortförklara det hela genom att säga att det bara var frågan om en ”deformerad haj” som japanerna hade fått upp – vilket känns mycket, mycket långsökt och klent. De dumförklarade ju på det sättet hela den japanska fiskebesättningen, som även hade en marinbiolog ombord. Många tidningar skrev också att det faktiskt var frågan om en dinosaurie av typen plesiosaurus.

7.7 ”Färska” blodkroppar i dinosauriefossil!

Lite mer färska saker: Våren 2016 visade SVT en dokumentär om en forskare som heter Mary Schweitzer och som jobbar på North Carolina State University i USA. Hon har i fossil från dinosaurier hittat bevarade celler, blodkroppar, blodkärl, proteiner och mjukdelar som fortfarande är elastiska, och även DNA. Fossil av denna typ av dinosaurie brukar man datera till runt 65 miljoner år. Men nu är det ju så, att t.ex. DNA inte kan bevaras under särskilt lång tid, och självklart inte heller blodkroppar och mjukdelar. Så detta fynd kullkastade fullständigt evolutionsteorins datering av dinosaurier, vilket också ledde till att Mary Schweitzer fick en del motstånd när hon först presenterade sina upptäckter. Men i det här TV-programmet såg vi att man nu ”fixat till” förklaringen, så att man helt enkelt inte tvingas säga att fossil från dinosaurier är yngre än vad man tidigare sagt. Nu säger man istället att organiskt material visst kan bevaras länge, t.o.m. i 65 miljoner år! Detta är den vanliga gången: man justerar data kring upptäckterna för att få teorin att stämma till vilket pris som helst, istället för att justera teorin. Se bilderna här nedan (klicka på bilderna för större bilder). Första bilden visar benceller, andra visar blodkärl, tredje och fjärde bilden visar både blodkärl och blodkroppar (blodkropparna kunde pressas ut ur blodkärlen!).

Mer information om detta hittar du på: https://genesis.nu/nyheter/blodkarl-dinosauriefossil-bekraftade/

8. Summering

Kan man då verkligen tro på att Gud har skapat universum med allt vad det rymmer?

Ja, jag själv tycker det är helt rimligt, även om vi ser oss runt omkring i världen och tar del av historiska dokument och vetenskapliga upptäckter. Som du skall se i kommande del 2 av denna artikel, så finns det mycket fakta som forskare fått fram på senare tid som mer talar för en enormt intelligent Skapare än för en blind evolution.

Varför är då allt detta jag presenterat intressant och viktig information? Jo, för den kan ge dem råg i ryggen som vågar tänka utanför evolutionsboxen och som vill hålla hela Bibeln för sann. Personligen tycker jag också att sådan här information får evolutionsteorin i gungning. Kan det då vara orsaken till att vi aldrig får höra något om dessa kungalängder, om samtida dinosaurier, osv, i våra lärosalar och läroböcker? Tyvärr är det nog så.

Det jag presenterat ovan är ändå endast en mycket, mycket liten del av all det som finns att säga till stöd för en bibelförankrad skapelsetro, men jag har här önskat att lyfta fram sådan information som kanske många inte hört eller sett tidigare. Vill du ha mer input till stöd för en skapelsetro, så ta del av det material i BibelFokus som du hittar samlat på denna sida: http://bibelfokus.se/skapelse

Så vill jag avsluta med detta bibelord:

Jes 45:18: ”Ty så säger Herren, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är Herren, och det finns ingen annan.”

9. Referenser

Böcker, tidningar, uppslagsverk:

 

/Lennart