Ibland kan man få höra människor säga sådant som: ”Gamla testamentet gäller inte längre, nu är det enbart Nya testamentet som gäller”. Lever man med en sådan uppfattning om Guds frälsningshistoria är jag rädd för att man får leva med en ganska mager tro. Hela Gamla testamentet (GT) handlar ju till syvende och sist om både Jesus och Nya förbundet, och därför säger Jesus själv om GT:s skrifter:
Luk 24:44: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.”
Jesu liv och gärning var alltså helt i överensstämmelse med vad som var förutsagt i GT. Därför skall vi när vi läser om Jesus i de fyra evangelierna fundera över vad i GT som återspeglas i det som Jesus sa och gjorde. En sådan händelse vill jag lyfta fram här, och det är när Jesus betalar tempelskatt för sig och Petrus. Det står så här:
Matt 17:24-27: ”De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: ’Betalar inte er mästare tempelskatt?’ ’Jo’, svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: ’Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?’ Han svarade: ’Av andra’. Då sade Jesus till honom: ’Alltså är sönerna fria. Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning.’ ”
Den här texten skall man inte enbart läsa rakt av och nöja sig med att veta att de betalade tempelskatt, punkt. Nej, här finns troligen en djupare innebörd. Man kan t.ex. tänka att ”kungens söner” här syftar på Guds söner. Och de ”andra” syftar på mänskligheten som står i skuld till Gud. Med detta som utgångspunkt kan man faktiskt hitta evangeliet i denna text.
När man läser i evangelierna skall man alltså reflektera över ifall det Jesus säger och gör har en koppling till något i GT. Personligen tror jag att denna händelse bl.a. har en koppling till vad som skedde med profeten Jona och valfisken (då Jona ofrivilligt blev innestängd i en stor fisks mage i tre dagar och tre nätter). Om den händelsen hade Jesus tidigare sagt följande:
Matt 12:40: ”Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.”
Här ser vi hur Jesus själv pekar på att den historiska händelsen med profeten Jona faktiskt var ett tecken på vad som skulle drabba Messias/Jesus. Vi vet att när Jesus hade dött på korset och uppstått från döden, så hade han betalat för alla synder och all skuld för alla människor som vill ta emot denna Guds gåva till mänskligheten.
Jesus betalar vår skuld!
När nu Petrus fick upp en fisk och plockade ur ett mynt ur fiskens gap och med det betalade sin skatteskuld, så kan vi i denna händelse se hur Gud vill kommunicera evangeliets innebörd till oss. Vi vet att alla människor har syndat och står i skuld till Gud. Vi själva har inga medel som duger att betala vår skuld med. Men Gud löser detta genom Messias/Jesus som tar vårt straff och dör för vår skuld. Han uppstår också på tredje dagen för att vara vår Herre och Herde i all framtid. Så ut ur dödsriket (symboliserat av fiskens mun) kommer vår räddning Jesus Kristus (symboliserat av silvermyntet), som betalar för vår synd och skuld till Gud (symboliserat av tempelskatten). Krångligare än så här är inte evangeliet. Gud själv/Jesus Kristus står för betalningen av vår skuld!
Jesus är Gud!
Men i denna berättelse kan vi inte enbart se evangeliet, vi kan också se att Jesus är Gud. Vi vet att det var Gud som planerade och iscensatte hela räddningsplanen för mänskligheten. Han sa bl.a. detta i profeten Jesajas bok i GT:
Jes 35:4 ”Säg till de försagda: ’Var starka, frukta inte!’ Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er.”
Det var alltså Gud själv som skulle komma och frälsa sitt folk från straffdomen, men även frälsa alla övriga människor som vill tro på honom. Bara i detta enkla ord från Jesaja kan vi förstå att Gud antog mänsklig gestalt i Jesus Kristus för att på så sätt ”SJÄLV frälsa oss”. Om vi nu begrundar vem det var som ordnade med det silvermynt som betalade för skatteskulden till templet, så ser vi ju att det var Jesus som gjorde det. I berättelsen ser vi alltså Jesus i två roller: 1) som Allsmäktig Gud, den som ordnar med betalningen/frälsningen. 2) som själva betalningen/Messias, den som kommer ut ur fiskens buk/dödsriket med en seger som vunnits åt alla som tror.
Så med denna lilla bibelbetraktelse vill jag bara uppmuntra dig till att läsa GT parallellt med NT. Det är bästa sättet att bygga en stabil tro som är fast rotad i Guds fria gåva: evangeliet om Jesus Kristus och hans försoningsgärning för alla som tar emot denna gåva i omvändelse till Gud och en enkel förtröstan.
/Lennart
