Bibeln berättar om kung Ahab som regerade över Israel i 22 år runt mitten på 800-talet f. Kr. Han var en av de värsta kungarna som Israel hade, detta beroende på hans omfattande avgudadyrkan. Hans hustru Isebel var ännu värre, eftersom hon även lät mörda ett stort antal av Herrens äkta profeter. Du kan läsa om Ahab i bl.a. 1 Kung 16:29-33. På grund av denna Ahabs ogudaktighet – som också folket följde efter i – beslutade Gud att straffa Ahab och Israels folk genom att locka in honom i en ödesdiger krigsföring. Det Gud då gjorde var att han lät en lögnens andemakt inta de ca. 400 profeter som Ahab höll sig med.
Vad var det då dessa profeter sedan profeterad lögn om? Jo, FRAMGÅNG! Ahab hade fått i sinnet att han skulle ut i krig, och han rådfrågade därför sina privata profeter om kriget skulle bli framgångsrikt eller inte. De svarade då med en mun:
"Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du ha framgång. Herren skall ge det i konungens hand." (1 Kung 22:12)
En av dessa Ahabs lögnprofeter, Sidkia, gjorde sig horn av järn och sade dessutom:
"Så säger Herren: Med dessa skall du stånga araméerna, så att de förgörs." (1 Kung 22:11)
Men det fanns en äkta profet i landet (utöver Elia) som Ahab ibland mötte, han hette Mika. Om honom sa Ahab:
”jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka.” (1 Kung 22:8)
Kung Ahab ville alltså inte höra sanningen utan endast budskap som kliade gott i öronen. Men på Juda kung, Josafats inrådan, kallade Ahab trots allt in Mika för att höra vad han hade att säga. Kung Josafat skulle nämligen bistå Ahab i kriget mot kungen i Aram. Men observera nu att det är skillnad på att höra och att lyssna. Att lyssna innebär att man tar till sig det man hör och agerar utifrån det. Ahab hörde vad Mika sa, men lyssnade inte till det.
Genom profeten Mika fick kungarna veta att en lögnens andemakt hade intagit Ahabs privata profeter. På grund av det budskap Mika förmedlade, gav den falska profeten Sidkia Mika en käftsmäll med en fråga om varför Mika skulle vara bättre än honom. Det är alltså ganska uppenbart att lögnprofeterna i detta fall trodde att de spådde rätt, men de var intagna av en andemakt som gjorde att det var lögn som kom ur deras mun. Vidare meddelade Mika att Ahab skulle dö, att kriget skulle bli misslyckat och att Israels folk skulle skingras på bergen som får utan herde. Men som sagt, Ahab lyssnade inte till de varningar som Mika fick förmedla och därför dog han och många fler på slagfältet. Läs mer om hela denna händelse i 1 Kung 22:1-28.
Profetiska texter
Gamla testamentets texter om judarnas historia och öde talar många gånger profetiskt om vad som kommer att ske med kristenheten. Vi tycks nu befinna oss i en motsvarande avfallsperiod som den som rådde under t.ex. kung Ahabs tid. Avfallet kommer att eskalera, och inom en inte allt för avlägsen framtid kommer ”Babels kung” att inta även vårt land. Så vad kan då denna text om Ahab och lögnens ande i hans profeters mun säga oss idag? Kan vi lära något? Kan vi få någon varning och vägledning? Jag kan i vart fall se en hel del parallella saker.
Sverige är ett avfallet land: materialism och egoism är standard, fitness och fåfänga står i centrum för många, omoral och ogudaktighet är vida utbrett, grov kriminalitet är vardagsmat, avgudadyrkan finns i alla samhällets delar, och kristenheten har gått en lång bit in på avfallets väg bort från sund och sann kristen tro. Många i kristenheten håller sig nu med sina egna favoritprofeter, likt hur kung Ahab hade inordnat det. Dessa ”profeter” talar enbart om stora segrar och framgång. Detta har också aposteln Paulus förutsagt:
2 Tim 4:3: ”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.”
I denna osaliga röra tycker jag det är lätt att tro att Guds välsignelser och beskydd håller på att försvinna helt även från Sverige. Helt klart talar de tilltagande hotbilderna mot landet i den riktningen. Ändå är det mest löften om framgång, väckelse och skörd som vi hör om i förkunnelse och profetior. Nyligen hörde jag t.ex. detta från en sommarkonferens: ”under 2017 skall Guds löften till Sverige gå i fullbordan”. Det tycks alltså härja en lögnens ande i munnen på många ”profeter” i kristenheten idag. Man kan därför fråga sig vad Gud EGENTLIGEN har beslutat för Sveriges räkning!?
Jag vill därför be dig läsa de texter som jag hänvisat till och reflektera över om dessa kan tala till oss och vårt land idag. Personligen tror jag det är omvändelse som dessa texter skall kalla oss till. Gud har alltid en dörr öppen för omvändelse. Det gäller att kasta alla ”avgudabilder” och ”stoder” på elden. Och vad dessa ord eventuellt symboliserar i ditt liv skall du fråga Gud om. Låt oss också en gång för alla slå fast att katolicism inte kommer att hjälpa Sverige att bli sunt, tvärt om. Ett vurmande för t.ex. den katolska eukaristin drar oss bara ännu mer in i sådan mysticism som Bibeln skulle kalla avgudadyrkan. Inte heller mystik, New wine, Toronto-sprattlande, konferenser, Jesusfestivaler, spektakulära bönemanifestationer kommer att hjälpa Sverige att bli sunt. Begrunda istället vad det var som en gång gjorde Sverige till ett av jordens mest välmående och fridsamma länder. Jag är övertygad om att det var det enkla och sanna evangeliets spridning, och att Sverige då fick ett så pass stort antal sanna evangeliska kristna att Gud välsignade vårt land på ett särskilt sätt. Så förhåller det sig INTE idag!
Så vad gör vi nu? Läs förslagsvis om sådana nitälskande personer i Bibeln som kung Hiskia (2 Kungaboken kap. 18-20) och kung Josia (2 Kungaboken kap. 22-23) och låt dig inspireras av deras iver över att vara i synk med Guds vilja! Gör rent hus med allt som inte hör ihop med en enkel och ren evangelisk tro! Sluta lyssna på lögnprofeterna och avslöja istället deras falska budskap! Värna om det enkla och sanna evangeliet där vi lägger all vår förtröstan och all vår förmåga hos Herren vår Gud! Be om andligt uppvaknande och rening i vårt land! Kanske vi då kunde få ännu en liten nådatid på samma sätt som det judiska folket fick uppleva under kungarna Hiskia och Josia.
Herre vår Gud, ge oss sådana ledare, ett sådant uppvaknande och en sådan nådatid!
/Lennart
