Skrivet av Lennart - 10 februari, 2013 - 12:23
Inledning
Med anledning av det ogenerade närmande till Katolska kyrkan som många kyrkoledare och predikanter i Sverige nu arbetar så intensivt och strategiskt med, skall jag här fortsätta att ge lite information om vad det är dessa förkunnare vill att Sveriges kristenhet skall omfamna. För den som med öppet sinne jämför Bibelns undervisning med katolsk teologi är det klart som korvspad att Katolska kyrkan är något helt annat än en kristen kyrka i biblisk mening. Jesus sa: ”Se till att ingen bedrar er!” Det är av den anledningen jag känner mig manad att sammanställa sådan här information.
Marias roll i Katolska kyrkan
Katolska kyrkans katekes 487: Det som den katolska tron tror om Maria har sin grund i det hon tror om Kristus, men det som hon lär om Maria kastar i sin tur ljus över det som hon tror om Kristus.
Katolska kyrkans katekes 867: I helgonen strålar hennes [Kyrkans] helighet fram; i Maria är hon [Kyrkan] redan helt och hållet helig.
Redan vid en ytlig kontakt med katolicismen står det klart att Jesu mor Maria har en helt central plats i den katolska tron, kanske mer central än den Jesus har. Detta blir inte minst tydligt när man ser att Maria tillskrivs sådana titlar som ”Guds heliga Moder, Himmelens drottning, Medåterlösare (medfrälsare) full av nåd, Syndares tillflykt, Himlens port, Morgonstjärnan, Änglarnas drottning...”. Ett besök i en katolsk kyrka påvisar också många gånger Marias centrala roll. Själv har jag besökt katedraler i södra Europa där Maria helt uppenbart är den centrala och STORA gestalten på den upplysta altartavlan, medan Jesus är en liten figur i Marias knä. Ibland saknas t.o.m. Jesus. Det är uppenbart att Maria i katolsk tro är något helt annat än den Maria som Bibeln beskriver; Maria framstår inom katolicismen som en gudinna som kan tillbedjas, dyrkas och offras till.
Jag vill här dela några reflektioner över den Maria som katolicismen beskriver kontra den Maria som Bibeln beskriver. Därefter avslutar jag med några tankar kring ursprunget till den Maria-dyrkan som vi ser i den Katolska kyrkan.
”Guds Moder”?
Katolska kyrkans katekes 721: Maria, Guds fullkomligt heliga moder, hon som alltid är jungfru, är Sonens och Andens mästerverk vid tidens fullbordan. För första gången i sin frälsningsplan och därför att Anden har förberett henne finner Fadern den boning där hans Son och Anden kan bo bland människor. Det är i denna mening som kyrkans tradition ofta har läst de vackraste texterna om Visheten och låtit dem syfta på Maria: Maria besjungs och framställs i liturgin som ”Vishetens tron”. I henne börjar ”Guds underbara ting” att träda fram, som Anden fullbordar i Kristus och hans kyrka.
Inom katolicismen kallas Maria ofta för ”Guds Moder”. Man kan då genast fundera över om Maria också anses vara gudomlig? Var hon något mer än en vanlig människa? Fanns hon till före att allting skapades? Fanns hon t.o.m. före Gud själv?
Katolska kyrkans katekes visar hur teologerna resonerar, men för den enkla medlemmen i Katolska kyrkan kan begreppet ”Guds moder” bli förvirrande. Helt klart är denna titel ”Guds Moder” något som går långt utöver Bibelns vittnesbörd om Maria. Bibeln visar att Maria var Jesu jordiska moder. Hon fick vara den kvinna som bar och tillsammans med Josef fostrade det barn som Gud hade planterat i Marias livmoder. Det faktum att Gud själv lät sig födas till denna världen genom Maria kanske kan fresta tanken till att Maria skulle vara ”Guds Moder”, men det är att dra alldeles för långtgående slutsatser. Bibeln stannar vid att kalla Maria för Jesu moder. Jesus hade dessutom en existens före det att han föddes av Maria, och detta kanske vi får lov att kalla ”inkarnationens mysterium”. Hur som helst sa Jesus om sig själv:
Joh 8:58: ”Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till.”
Vi kan också läsa att Jesus fanns före allt var skapat, vilket bevisar att Maria INTE var orsaken till att Jesus kom till existens:
Joh 1:1-3, 14: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till… 14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”
Kol 1: 15-17: ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting,”
”Himmelens drottning”?
Katolska kyrkans katekes 966: Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död.
Som jag nämnt ovan är en av de titlar Katolska kyrkan tillskriver Jesu mor Maria ”Himmelens drottning”. Om du gör en sökning i Bibeln på denna titel (alternativt ”himlens drottning”) eller på bara ordet ”drottning” ser du snart att detta aldrig nämns tillsammans med Maria. DOCK har en avgud denna titel i Gamla testamentet, och det säger oss något om hur snedvriden synen på Maria blivit i den Katolska kyrkan:
Jer 7:18: ”Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar [avgudar].”
Jesu mor Maria är i Bibeln inte något annat än en vanlig människa, dock utvald av Gud för ett särskilt uppdrag. När hon var jungfru gjorde Gud henne havande så att hon födde fram Jesus Kristus till vår värld. Hon fick tillsammans med sin man Josef också rollen att vara Jesu förälder med allt vad det innebar. Maria och Josef kunde så klart utifrån de budskap de hade fått förmedlade av ängeln Gabriel ana att det var något speciellt med Jesus, men Bibeln visar också att Maria inte förstod sig på Jesu verk på jorden (se Luk 2:50, Joh 2:1-5, Mark 3:21, 31-35). Maria ägde alltså inte någon uppenbarelse som var mycket högre än den lärjungarna hade. När Jesus hade uppnått en mogen ålder var Marias uppdrag slutfört och hon skymtar då bara förbi som hastigast i några bibeltexter. Efter evangelierna nämns hon endast EN enda gång i resten av Nya testamentet, och det är i Apostlagärningarnas första kapitel där vi kan läsa vilka som var samlade i den övre salen:
Apg 1:12-14: ”Då vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget och som ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig - Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.”
Observera att Maria nämns på slutet. Hade hon fått uppdraget att vara ”Himmelens drottning” så skulle så klart Maria ha omnämnts på ett annat sätt. Efter detta omnämnande i Apg 1:14 nämns inte Marias namn mer i Nya testamentet, vilket ju är konstigt om nu Maria skulle ha en så oerhört framträdande roll och uppgift i Guds församling som Katolska kyrkan menar. Apostlagärningarna berättar sedan om hur den kristna tron spred sig ut i världen och hur Guds församling växte, men inte ett ord om Maria. Denna avsaknad av texter om Maria är i sig ett vittnesbörd MOT Katolska kyrkans dogmer om Maria.
Jag vill även lyfta fram detta bibelord för att visa på att Bibeln inte pekar ut Maria som en människa som skulle vara mer upphöjd än någon annan:
Luk 11:27-28: ”Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: ’Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.’ Han sade: ’Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.’ ”
Var Maria syndfri och ”full av nåd”?
Katolska kyrkans katekes 491: Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden.
Katolska kyrkans katekes 493: Genom Guds nåd förblev Maria ren från varje personlig synd under hela sitt liv.
Katolska kyrkans katekes 2676: Maria är full av nåd därför att Herren är med henne. Den nåd, vilken fyller henne till brädden, består i hans närvaro som är all nåds källa.... ”Full av nåd” är hon helt given åt honom som kommer för att ta sin boning i henne och som hon skall skänka åt världen.
I katolicismen sägs Marias vara syndfri och ”full av nåd”. Det ger i katolsk tro Maria möjligheten att dela ut nåd och tituleras ”medfrälsare”. Detta har katolska teologer bl.a. tolkat från detta bibelord:
Luk 1: 26-30: ”I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in och sade till henne: ’Gläd dig, du benådade. Herren är med dig.’ Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. Då sade ängeln till henne: ’Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud.’ ”
Som du ser står det inte här att hon var ”full av nåd”. Istället hade hon funnit/fått nåd av Gud. Nåd betyder här förlåtelse för synd och frid med Gud. Med detta bibelord faller också Katolska kyrkans lära om Marias syndfrihet eftersom Gud hade gett Maria nåd beroende på att även hon var en syndare som alla andra människor. Den insikten hade Maria själv, vilket vi ser när hon kallar Gud för ”min frälsare” (Luk 1:46-47). Vore hon en syndfri och en rättfärdig människa – så som Katolska kyrkan lär – skulle hon ju inte behöva en frälsare! Men det räcker att läsa nedanstående bibelord för att se att varje människa har syndat; ingen går fri och därför behöver alla sin frälsare i Jesus Kristus:
Rom 3:10-12, 23: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda…. Alla har syndatoch saknar härligheten från Gud”
Är Maria ”medåterlösare”?
Katolska kyrkans katekes 551: Jungfru Maria ”samverkade i fri tro och lydnad till människornas frälsning”. Hon uttalade sitt ja ”i hela mänsklighetens namn”: genom sin lydnad blev hon den nya Eva, de levandes moder.
Som jag nämnde inledningsvis är en av de titlar som Maria tilldelats inom den Katolska kyrkan ”medåterlösare” (medfrälsare). Denna titel finns inte att finna i Katolska kyrkans katekes, men dock på andra håll inom Katolska kyrkan (se exempel här). Det här kan man med rätta kalla en hädisk lära eftersom den tar en del av de troendes fokus från Jesus och hans försoningsverk och flyttar över fokus till Maria.
Är man bekant med Bibelns undervisning står det klart att frälsning inte finns att finna hos någon annan än hos Jesus. Är det någon som drar en människa till frälsning hos Jesus så är det Fadern (Joh 6:44). Är det någon som hjälper oss när vår tro sviktar så det Hjälparen den Helige Ande (Joh 14:26, Rom 8:26).
Apg 4:12: ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.”
Joh 14:26: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”
Rom 8:26: ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord”
Bön till Maria
Katolska kyrkans katekes 2679: Maria är den som ber på ett fullkomligt sätt och kyrkans urbild. När vi ber till henne ansluter vi oss med henne till Faderns plan, han som sänder sin Son för att rädda alla människor. Liksom den älskade lärjungen tar vi Jesu moder, som blivit allt levandes moder, till oss i vårt hem. Vi kan be i förening med henne och till henne. Kyrkans bön blir liksom buren av hennes bön. Den är förenad med henne i hoppet.
I Katolska kyrkan är bön TILL Maria något helt naturligt. Man ser henne som en förmedlare, som en helig person som hjälper katolikerna med deras böner och önskningar. Bibeln visar oss dock att Jesus har öppnat vägen direkt fram till Fadern; vi behöver ingen annan medlare än Jesus Kristus. Dessutom är det den Helige Ande som kommer till vår undsättning när vi finner det svårt att be.
1 Tim 2:5: ”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus”
Joh 1:12: ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”
Rom 8:15: ”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ ”
Rom 8:26: ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord”
Varifrån härstammar Maria-dyrkan?
Som jag hoppas att du förstår, härstammar alltså den katolska Maria-dyrkan varken från Bibeln eller apostolisk kristen trosutövning. Den har istället sitt ursprung från den hedendom som fanns i länderna runt omkring Israel. Om det här ämnet finns det hur mycket som helst att läsa, men jag skall bara ta upp detta i all korthet.
Bland alla de folk som befolkade länderna omkring Medelhavet och bort mot Babylon och Indien var dyrkan av gudinnor vanlig. Bilder på dessa gudinnor visar ofta en kvinna med ett gossebarn i knät. Egyptierna hade t.ex. sin Isis med sonen Horus. När folk runt Medelhavet började intressera sig för den kristna tron innebar det inte alltid en fullständig omvändelse från allt i den gamla hedendomen (vilket är vanligt än i dag i t.ex. Afrika och Indien när folk ”evangeliseras” utan evangeliets fullhet). Gamla föreställningar flyttades då över till kristendomen och på så sätt skapades nya ”kristna” symboler och riter vars ursprung helt och hållet var hedniska. På samma sätt var det t.ex. då biskopen i Rom (påven) övertog den hedniska romerska översteprästens titel och roll som ”Pontifex Maximus”. Påve på latin är än idag Pontifex Maximus! Jag skall nedan visa ett litet kollage av bilder som ganska tydligt avslöjar varifrån vanan att avbilda Maria med gossebarnet och dyrkan av dessa härstammar.
 Semiramis och Tammus |  |  Isis och Horus |
 Gudinna med barn |  Devaki och Krishna |  Gudinna med barn |
 Parvati och Ganesha |  "Himmelens drottning" (Maria) |  "Himmelens drottning" (Maria) |
Summering
En sann frälsande tro innebär att sätta all sin förtröstan till det försoningsverk som Jesus utförde på Golgata kors. Genom en sådan tro förklaras den troende rättfärdig oavsett de egna gärningarna; till en sådan tro varken kan eller får man lägga något ytterligare. I alla villfarelser och villoläror är det vanligen just detta som angrips, och det är lätt att förstå vem som ligger bakom varje sådant försök att tillintetgöra en frälsande tro på Jesu försoningsverk.
Det är uppenbart att Maria i den Katolska kyrkan fått en så upphöjd position att det är ödeläggande för en sann och sund kristen tro i det fall man ger sig in i en sådan kult. Enligt Bibelns definition är detta villolära och avgudadyrkan, något som är allvarliga styggelser i Guds ögon. Vill du ha en levande och vilsam barnaskapsrelation med Gud, så finns det inget utrymme för denna Maria-kult. Och om jag nu skall knyta ihop denna lilla artikel där jag började, vill jag avsluta med att säga detta: det är totalt förödande för den evangeliska kristenheten i Sverige när man nu söker ekumenik med en ”kyrka” som är så full av villoläror och avgudadyrkan som den Katolska kyrkan! Där är det inte endast Maria-dyrkan som står i vägen för Jesu försoningsverk, även sådant som gärningsläran, sakramenten, helgondyrkan och självaste prästerskapet står som hinder för de troende att i all enkelhet omfamna den försoning som Jesus vunnit åt dem för alla tider!
Är det då inte en total galenskap att ge sig in i ekumeniska strävanden med Katolska kyrkan? Borde man inte istället lägga tid, kraft och resurser på att fortsätta att troget predika det evangelium som en gång lyfte Sverige ut ur ett andligt mörker och moraliskt förfall?
Källor:
- André Thomas-Brès, Templets förhänge – åter på plats?
- Katolska kyrkans katekes
- m.m.
Läs andra artiklar i Lennarts blogg
