Jag vill här bara dela några tankar kring Jesus födelse. Inte för att det är jätteviktigt att veta precis när Jesus föddes. Men det är ändå intressant att fundera kring detta, för det säger nog något ytterligare om hur exakt Gud är i sina handlingar, och hur exakt han förutsagt det mesta om Jesus i Gamla testamentets texter – ibland bildligt, ibland rakt på sak. Det är ju så, att dessa mycket gamla texter inte enbart handlar om judarnas historia, utan även profetiskt – via judarnas liv och historia – handlar om Jesus och hans liv.

Jag skiljer mig nog inte från alla andra när det gäller att ha funderingar kring hur ett nytt år kommer att gestalta sig. Man funderar framåt, men man funderar även bakåt. Så när jag nu sitter och grunnar lite på det nya året 2016, är det många minnen om det gångna året som kommer upp i tankarna.

Med jämna mellanrum ser man församlingar och förkunnare som påannonserar ”profetskolor”, ”böneskolor”, ”gåvoupptäckande”, ”helandeskola” osv, osv. Vanligt folk måtte undra om Gud har problem med att nå fram till sina lärjungar och problem med att höra vad de vill få sagt honom i sina böner.

En underbar broder i Herren avled nyligen, trots att han ännu inte hade fyllt 50. Hans heter han. Hela Hans liv var kantat av svåra sjukdomar, något som ledde till denna allt för tidiga bortgång. Bara några dagar innan han dog besökte jag honom på sjukhuset. När jag var på väg dit funderade jag mycket över hur jag skulle bemöta honom. Där låg han ju svårt sjuk och döende, och med tankarna på sina kära föräldrar och barn. Vad säger man till en människa i ett sådant läge?

Ingen har väl missat hur yoga sprider sig mer och mer i vårt samhälle. Idag utövas yoga både i förskola, grundskola, i kristna församlingar, på arbetsplatser, inom sjukvården, m.m. m.m. I Alingsås kommun har man t.ex. under 2015 på prov haft yoga på skolschemat för barn i åldrarna 4-16 år, i ett antal utvalda klasser. Projektet var upplagt som en slags ”yogaresa” som kallades Det magiska prickiga huset – vilket väl säger något om att yoga inte bara är gymnastik. Barnen leddes in i yogans magiska värld av en professionell yogalärare.

Joh 6:68: ”Herre, till vem skulle vi gå?”

Jag tror det kan vara vettigt att fundera över orsaken till varför man själv är kristen eller funderar på att bli kristen. Vi ser i Bibeln att det t.ex. skall komma mycket förförelser i den yttersta tiden, och för att klara sig från det är kärleken till sanningen tydligen avgörande (2 Tess 2:9-12). Man bör fundera lite mer kring vad det kan betyda för egen del.

Hur skall vi förbereda oss för och vakta på den yttersta tiden?

Jesu avsked till lärjungarna
Precis före sin himmelsfärd samlade Jesus sina lärjungar för ett sista avsked. Lärjungarna var ivriga och ville veta när han skulle upprätta Riket – alltså ett fullt synligt Gudsrike i full kraft. Han svarade då lite överraskande:

Jag vill här tipsa om två föreläsningar (på engelska) som hölls under 2015-års konferens med The Berean Call i USA. The Berean Call är en organisation som apologeten och författaren Dave Hunt startade för att uppmuntra till urskiljning. Namnet Berean Call syftar på Bibelns berättelse om folket i Berea som inte bara svalde religiösa nyheter, utan forskade i Skriften ”för att se om det kunde förhålla sig så” (se Apg 17:10-14).

När aposteln Paulus predikade evangeliet i synagogan i Berea (motsvarar staden Veria i dagens Grekland) var judarna där mer mottagliga för detta än på många andra platser. Dock svalde de inte genast budskapet, utan kollade för säkerhets skull själva upp om det som Paulus förkunnade stämde med Skriften.

Under alla de år som jag varit troende har jag fått höra många olika tolkningar kring vad ”vilddjurets märke” är för något, alltså det märke som Uppenbarelsebokens kapitel 13 talar om. En del har pekat på streckkoder, andra på betal- och kreditkort. Idag spekuleras det mycket bland kristna om injicerade chip etc.

Hej kära läsare på BibelFokus! Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, och en del har därför undrat hur jag mår. Jo tack, det är bra med det mesta. Men mitt arbete tar ibland upp all tid, och då blir annat lidande. Jag inte heller känt mig manad att skriva något på ett tag. MEN, i morse damp det ner ett mail i min inkorg med ett tips från en bönevän som triggade mig till att skriva. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att reagera. Så här kommer det därför en artikel.

När ett nytt år kommer tänker man gärna på hur det gångna året har varit och på hur det nya kommer att bli. En del tar sig friheten att sia om hur det nya året skall gestalta sig utifrån olika världshändelser, eventuellt med viss koppling till Bibelns profetior. Men mycket ofta visar sig sådant siande vara människotankar. Ibland handlar det om rent önsketänkande som ger falska förhoppningar, och ibland handlar det om rena skräckscenarier som inger fruktan och ofrid hos de stackare som i okunnighet tar till sig detta. Jag skall ge lite exempel på sådant strax.

Joh 8:36: "Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria."

I den här bloggen skall jag nu vara lite personlig och berätta något ur mitt kristna liv, en tid som jag ända från starten fått dela med min hustru Anita.

Jag blev nyligen påmind om den bibeltext som berättar om hur judarnas bortglömda lagbok återfanns (syftar här på de fem Moseböckerna). När man läste upp bokens innehåll för kung Josia blev han helt uppgiven. Sedan hände detta:

Ibland kan man få höra människor säga sådant som: ”Gamla testamentet gäller inte längre, nu är det enbart Nya testamentet som gäller”. Lever man med en sådan uppfattning om Guds frälsningshistoria är jag rädd för att man får leva med en ganska mager tro. Hela Gamla testamentet (GT) handlar ju till syvende och sist om både Jesus och Nya förbundet, och därför säger Jesus själv om GT:s skrifter:

Luk 24:44: ”Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.”

Man brukar säga att en bild säger mer en tusen ord. Flera bilder blir då till en hel uppsats. Mer än så skriver jag därför inte, utan låter dessa bilder tala för sig själva över ämnet "Trosrörelsen leder sina får till lydnad under påven".

/Lennart

Kenneth Copeland, John & Carol Arnott mfl på besök hos påven.
(Till vänster i bilden den nyligen avlidne anglikanske biskopen Tony Palmer)
 

När vi nu närmar oss pingsthelgen (2014) vill jag dela lite kompletterande tankar i anknytning till den artikel som jag nyligen publicerade med rubriken ”Arvet från skeendet på Azusa street”.

Matt 24:33: ”När ni ser allt detta VET ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.”

I en predikan på Livets Ord den 9 mars 2014 meddelade så Ulf Ekman till sist det som många misstänkt under en längre tid: han och hans fru Birgitta konverterar till Katolska kyrkan. (Läs t.ex. artikeln i Världen idag) Detta innebär också att paret lämnar församlingen Livets Ord.

Avfallet bland Israels folk

Med den här texten kommer jag nog både kasta sten i glashus och trampa en del på tårna, men så får det bli. Jag vill dela detta för jag tror många av oss behöver tänka till lite, kanske bromsa in, kanske backa lite när det gäller hur vi hanterar bibelord, gör tolkningar och spekulerar.

I nummer 2013:3 av den teologiska tidskriften Keryx skriver Ulf Ekman en artikel med rubriken ”Spelar kyrkosyn någon roll?”. När jag läste den kände jag direkt att detta är Ulf Ekmans katolska trosbekännelse – på ett lite subtilt sätt – men som också har som syfte att locka fåren med sig på färden mot Rom.

Det är ett stort antal kristna förkunnare, författare och bloggare som med Bibeln som utgångspunkt under många år gått till rätta med allehanda villoläror som dykt upp i kristenheten under de senaste 30 åren. Inte minst gäller detta förvillelser som framgångsteologi/trosförkunnelse och Toronto-andligheten – två ytligt sett olika rörelser, men som har exakt samma grumliga ursprung (se denna artikel).

Har du läst om trollkarlen Simon i Apostlagärningarna? Detta var en man som sysslade med trolldom men som blev intresserad av den kristna tron, inte minst för att han såg vilken kraft som Gud genom sin Ande hade utrustat apostlarna med. Simon försökte då med pengarnas hjälp skaffa sig den kraft som han såg hos apostlarna. Vi skall läsa om detta här:

Jag vill här tipsa om en video där masterstudenter och professorer inom det naturvetanskapliga området intervjuas om bevisen för evolution m.m. Det framkommer med all önskvärd tydlighet hur mycket av deras åsikter som är en blind tro och tilltro till auktoriteter. Videon är mycket sevärd.

Det viktigaste
Läser man Bibeln, kommer man inte ifrån att det absolut viktigaste i en människas liv är att se till att hon får vara med i evigheten hos Gud, eftersom alternativet innebär en total katastrof. Detta är ingen tolkning av Bibeln, utan det viktigaste budskapet i hela Bibeln, och dessutom ett väldigt tydligt sådant. Vidare säger Bibeln:

Joh 17:3: Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

Ett av de allra värsta sätten att angripa den kristna tron anser jag vara när strävandet efter självförgudning börjar påverka förkunnelsen och kristnas tro. Vi har sett detta angrepp inte minst från Trosrörelsen som rakt på sak undervisat om att ”vi är gudar”. Men detta kommer nu även in på andra förrädiska sätt. I min video ”Det Stora Avfallet II” visar jag som ett exempel hur ”vi är gudar-läran” nu även kommer in via Emergent Church-rörelsen.

För en tid sedan läste jag en bok skriven av en före detta katolsk jesuitpräst vid namn Peter de Rosa. Att bara läsa ett par sidor ur denna bok kan leda till uppgivenhet och djupa suckar. Boken heter Vicars of Christ: The Dark Side of the papacy (”Kristi vikarier: påvedömets mörka sida”) och kom nog ut första gången 1988. Den är välkänd i den anglosaxiska delen av världen, men troligen inte särskilt känd i Sverige.

Inledning

Inom Katolska kyrkan är det en självklarhet att aposteln Petrus ses som kristenhetens första biskop och påve, för på det ämbete man tänker sig att Petrus hade vilar hela påvedömet, menar man. Katolska kyrkans historiker menar också att Petrus kom till Rom och där innehade ämbetet att vara biskop och påve i 25 år (påven har alltid varit biskop i Rom) innan han slutligen korsfästes uppochner av den romerske kejsaren Nero. Men stämmer denna historiebeskrivning? Var Petrus i Rom? Var han biskop och påve? Var han kyrkans överhuvud?