Den kanske största ledaren inom den "kristna" rörelsen Emerging church ("Den spirande Kyrkan") Brian McLaren har nu lierat sig med ett mycket tungt New age-projekt som går under namnet "The Vision Project". Det här är ett projekt som arbetar för människans andliga evolution och en enad värld. I projektet står han sida vid sida med några av de tyngsta New age-företrädarna i världen, en av dessa är Barbara Marx Hubbard. Hela listan av medverkande finns här: http://www.thevisionproject.org/the_visions/

Det här lite gammal information, men den är nog så bra. För snart ett år sedan publicerade Svenska Dagbladet en artikel skriven av författaren och frilansskribenten Anders Mathlein som hade rubriken "Positivt tänkande har ersatt bönen!". I artikeln sågas teknikerna för positivt tänkande och självhjälpstekniker på ett vad jag tycker kraftfullt sätt. Mathlein recenserar också i viss mån en bok som ännu bättre går i klinch med "Positivt tänkande-rörelsen" etc. Boken är skriven av Barbara Ehrenreich och heter "Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” (Leopard förlag).

Kommentar av Roger Oakland

Det finns ett mönster som vi finner genom hela Guds Ord. Gud varnar alltid innan Han låter domen falla över den syndfulla människan. Gud är barmhärtig och reagerar aldrig snabbt utan att ge syndare en chans att omvända sig. Trots att Han hatar synd har Han ofta tillåtit människor att fortsätta även om de inte gensvarar. Men det blir alltid konsekvenser av synd. Bibeln slår fast att syndens lön är döden. Ofta avslöjas synden offentligt, och andra påminns om att få det rätt ställt med Gud.

När jag idag ser den ena efter den andra av Sveriges kristna ledare sluta upp bakom den nya gränslösa ekumeniken, undrar jag vad de skådat. Har de i hemlighet ägnat sig åt kontemplativ "kristen" mystik? 

Inom mystiken talar man om att skåda GUD bortom Gud. Ordet ”skåda” kommer från grekiskans theoria vilket heter contemplatio på latin. Från detta ord kommer ordet kontemplation, som i kristna sammanhang ofta uppfattas som att ägna sig åt stillhet och lyssnande.

Jag tror att vi befinner oss i inledningen till den tid som i Bibeln kallas ”den yttersta tiden”. Utvecklingen i världen ger oss tidstecken som tyder på detta: enhetssträvanden, globalisering, avfall i kristenheten, ökande omoral, krig och inbördeskrig, naturkatastrofer, svajande ekonomiska system, osv. Detta är sådant som Bibeln nämner i sina profetior. Men vad säger då Bibeln att vi bör tänka särskilt på i denna tid? Jo, vi kan läsa om vad Jesus svarade lärjungarna när de frågade honom om just den yttersta tiden.

Det finns rikligt med företeelser i dagens kristenhet som jag och många andra är väldigt bekymrade över. Just i denna bloggpost tänker jag ta upp det här med upphöjelse av kristna människor och sammanhang, och inte minst den stolthet som frodas där kristna och deras verk upphöjs. Det kan handla om upphöjelse och utmärkelser pga särskilda egenskaper eller för vad man uträttat. Det kan handla om prisutdelning för märkvärdiga insatser i kristenheten, eller kanske rent av medaljutdelning! Idag förekommer även rena uppvisningsgudstjänster där ”experterna” visar upp ”hur man gör”.

Du vet väl om att du är släkt med Eva (hon i Lustgården) i rakt nedåtstigande led? Räknar man dessutom ihop alla årtalsangivelser i Bibeln (och de är många och väldigt exakta) så ser man att Adam och Eva skapades för knappt 6000 år sedan. "Sagor" säger ateisterna! Men vetenskapen bekräftar faktiskt detta. 

Vill man läsa riktigt bra, uppbyggliga och upplysande kristna böcker behöver man inte köpa nya böcker. Mycket av det som produceras idag är både andefattigt och vilseledande (och dyrt!). Bättre är att titta in hos ett antikvariat och billigt köpa t.ex. böcker av några av våra äldre svenska förkunnare och teologer (varav de flesta inte lever längre). Några jag kan nämna är Carl Olof Rosenius, Emil Gustafson, Frank Mangs, David Hedegård och Sven Reichmann. Enklast är kanske att köpa begagnade böcker på Nätet via t.ex.

Som du kanske sett i mitt bibelstudium om "Det stora avfallet" tror jag att vi nu befinner oss i den "förantikristliga tiden", vilken inleds med förfall och avfall i Guds församling. Precis så var det var bland Guds folk på Gamla testamentets tid innan templet intogs, orenades och ödelades. Sedan kom den 70-åriga babyloniska fångenskapen. Låt mig ge en liten bibelreflektion som anknyter till detta. Jag skall utgå från detta bibelord:

Allt oftare ser jag i församlingars programförklaringar och visioner att ”det skall vara kul att komma till kyrkan” eller att ”kyrkan skall vara en plats dit vi med glädje inbjuder andra”. Även Alpha-kurserna har denna lättsamma inriktning. I informationsbroschyren Vad är Alpha sägs följande om dessa kurser: ”Det är möjligt att lära sig om den kristna tron och samtidigt ha roligt”.

Meningen med denna text är inte alls att få in dig i ett tråkigt och lagiskt liv. Men jag vill väcka dig som är kristen till lite eftertanke när det gäller TV-tittandet – och liknande aktiviteter.

En undersökning från Mediamätning (www.mms.se) visar att den TV-tittande svensken under 2010 i genomsnitt ägnade 2 timmar och 45 minuter åt TV varje dag. Det motsvarar 42 dygns konstant TV-tittande per år, eller 8 års konstant TV-tittande om man ser på en 70-årig livsperiod. Det är skrämmande siffror med tanke på vad det är vi tittar på!

I svensk kristenhet har det nästan blivit en standardfras att säga att vi människor är skapade ”till Guds avbild”. Många menar att detta betyder att vi är lika Gud i många avseenden. Det kanske kan vara sant i något mått eftersom det i vers 26 i Första Mosebokens första kapitel står att Gud sa om människan: ”till att vara oss lika”. Men är vi verkligen Guds avbild??

Många av alla metoder inom psykologi och nyandlighet (New age) går ut på att förmedla positiva tankar om oss själva. Det kan låta så här:

”Du duger som du är, du behöver inte ändra på dig, du skall bara lära dig att älska dig själv, jobba på ditt självförtroende, du är vacker, du är bra, du duger!”

Jag är så klart medveten om att det finns ganska många som tycker att BibelFokus och jag är kritisk till mycket. Nyligen såg jag i en kommentar en som uttryckte detta så här: "Finns det något som han inte är kritisk till?". Svaret på den frågan kan du förstå utifrån följande resonemang.

När EFS grundare Carl Olof Rosenius under sina teologiska studier drabbades av svåra tvivel, kom metodistpredikanten George Scott till hans undsättning. Rosenius hade då börjat tvivla på Guds existens och Bibelns tillförlitlighet, men Scott hjälpte Rosenius ur dessa tvivel med bland annat detta - som jag tycker - kluriga resonemang: